Överförd oro och rädsla från förälder

Jag går hos psykolog sen ett år tillbaka, inte för detta dock, men under våren har vi diskuterat precis det här ämnet. Min rädsla för att barnen ska skadas är så oerhört stor att jag förmanar dem på precis det där sättet, hela tiden. Och det inser jag är dåligt. Min psykolog sa att det riskerar att göra dem ängsliga.

Så det jag måste göra är att träna på att känna ångesten, låta den vara där i kroppen, men lära min kropp att det inte är farligt.

Vissa saker, som tex vatten och trafik, är ju verkligen potentiellt livsfarliga. Där menade psykologen att det var mer ok att vara överbeskyddande. Men om de klättrar på en sten så måste jag bara svälja förmaningarna, se på när de klättrar och låta ångesten finnas där. Lära min kropp att jag inte minskar farorna genom mina förmaningar.

Tove W skrev 2016-06-26 20:44:28 följande:

Vettigt att gå till psykolog och ta tag i det där.

Hur upplever du att din mamma/dina föräldrar har varit mot dig under uppväxten? Känns det som att det är deras oro/ångest som har fortplantat sig?

Och visst stämmer det ju det där med att man så klart ska lära barn vad som är farligt (bilar, djupt vatten etc.). Det är ju det som gör det här så komplicerat också, att det inte finns någon tydlig gräns för vad som är "sund oro" och osund eller överdriven sådan.

För min del känns det nästan som att min mammas förmananden har blivit som en tvångstanke för henne. Liksom att hon måste säga vissa saker (för sin egen skull - som något slags magiskt tänkande kanske) för att det inte ska gå åt helvete. Och att hon, som du säger att du kämpar med, inte har testat att hålla det inne.

Har du eller någon annan möjligtvis tips på litteratur om det här? Jag har googlat runt lite hamnar oftast på sidor om "generellt ångestsyndrom", men det känns inte riktigt som rätt diagnos.

Nej mina föräldrar har inte varit lika nojiga. Min farmor var galet nervös att något skulle hända någon men mina föräldrar har inte hållit på som jag gör.

Precis, för mig blir det som en tvångstanke. Att tänk om det skulle hända något bara för att jag inte varnade. Då skulle man ju aldrig överleva. Så det är det jag måste lära kroppen att tänka om nu.

Överförd oro och rädsla från förälder

INNEHÅLL