BF mars 2017

Jag fick MF i v14 sist gång, men det var fördröjt så redan en månad innan allt kom ut verkade MF ha skett.

Sist berättade vi för familj o vänner i v12 men nu tror jag att vi kommer vänta längre! Så länge som det går iaf, jag har ballongmage just nu så jag måste ha stora flygiga blusar för att inte se gravid ut! Jag har redan blivit bredare också. Hoppas att svullnaden går ner snart men det känns som att magen blir större och större hela tiden, inbillning kanske, hur är det för dig på den fronten?

Jag har en abort och ett MF bakom mig och är väldigt smal, kanske är därför jag svullnar upp så mycket. Jag menar att dels är min mage vanligtvis superplatt och detta blir min tredje graviditet så kroppen känner väl igen vad som händer.

Den satt på rätt ställe den här gången :)

Hej på er!

Jag hänger också gärna på här!
Jag väntar nu vårt 4:e barn, jag har en son på 9 år, en dotter på 7 år och i mars i år somnade vår son in i min mage i vecka 36+3.

Jag är runt vecka 10+0 nu och håller alla tummar i världen för att allt skall gå bra denna gång.

Jag hänger gärna med i Facebook-grupper också!

Tack.

I samband med förlossningen tas MASSA prover på både mamman och barnet (de tömde mig på T-O-L-V rör blod) och man får också ta ställning till om man vill att barnet obduceras för att försöka få reda på orsaken.

Vi valde dock att inte obducera, läkaren sade till oss att det är bara i ca 50% av fallen som man faktiskt ändå får ett svar och då ville vi behålla vår son i det fina skick han var och inte att man skulle skära i honom.

Man hittade inget fel på varken mig eller sonen via blodproverna och moderkakan (som obducerades) har man inte heller hittat någonting på så nu i efterhand kanske man hade önskat att man obducerat ändå, men det är ju inte säkert att vi hade fått ett svar så vi får vara nöjda med det beslut vi fattade då.

Jag mår illa dagligen - kan känna igen mig i din beskrivning av "sjösjuka", har kräkts ett par gånger, är trött men mest orolig, pga vårt "bagage" - känns som att det blir svårt att släppa oron denna gång.

Vi såg vår lilla krabat på UL senast igår, en helt fantastisk liten minimänniska som sprattlade runt - gillade inte att doktorn kom och putte på den under ultraljudet så jag försöker fokusera på det positiva, även om det är svårt.

Orolig, vaknade imorse med en brunaktig flytning i trosorna. Har sedan under dagen fortsatt haft lite bruna flytningar..... Är rädd att det ska vara början på ett nytt MF. Har inte haft något färskt blod och inte heller några smärtor (vilket jag hade i våras när vi fick MF)

Känner mig också väldigt svullen. Främst på kvällarna. Är tydligen så svullen att jag redan ser gravid ut. Hade en kund på jobbet idag som frågade hur långt jag hade gått i min graviditet.... Hahaha skapligt chockad man blir när man inte talat om för någon ännu och bara är i v 7 (6+5). Hihi

Jag hade nog åkt in och kollat, men vilken vecka är du i?

Kan vara nidblödning. 

Nidblödning påminner om mens och rätt vanligt att gravida får tidigt i grav. Läst lite om det och en nidblödning är inget att vara rädd för, den är nåt om att embryoet fäster. 

Vecka 9 låter dock sent. Jag skulle åkt in till gyn akut och dubbelkollat om du har ont och det nu.

Efter plusset, den delen skulle jag inte oroa mig för, det låter som det jag vad om nidblädning. Men blödning nu och ont?

Jag skulle åka in, jag skulle inte vilja chansa på att vänta. 

Jag kan se att de tycker det, men jag har svårt att lita på dem. De har sagt åt mig att inte åka in och sen blev jag mycket värre och tvingades in ändå. (Tarmvred) Och de har sagt åt mig att åka in för saker som inte behöver akutvård. 

Det är ju lite personligt vad man känner, när det gäller ens baby skulle jag inte våga så jag tycker du gör rätt i att dubbelkolla <3

Lycka till!

Är det ett missfall på gång så finns det absolut ingenting att göra åt saken, så det är mycket möjligt att de dumförklarar dig som tar upp akuttid med det. Om du inte har tur att träffa på förstående personal som vet hur skönt det kan vara att bara få oron och ovissheten stillad.