Struktur, Planering och ordning eller kämpa hårt
Jag är mer som din fru. Jag blir stressad av scheman. På min fritid är det minimalt med planering. Bara det absolut nödvändiga.
Inlägg från: sextiotalist
|
-
-
Det stämmer inte för oss. Det är ingen som organiserar för mig. Jag löser problemet själv, men behöver inte lägga in den på en agenda.Mrs Green skrev 2016-06-24 15:41:22 följande:
Jag är en organiserare. Har svårt för "det ordnar sig-människor". De tror att de har rätt när det ordnar sig utan att de behövt lösa problemet. Men det beror ju på att någon strukturerad person har varit där och ordnat det för dem :) Det enda som ordnar sig av sig själv, är dåligt väder
Jag är den som handlar och lagar maten, jag har med mig en lista ungefär två-tre ggr per år när jag handlar. Någon matsedel har vi aldrig haft.
Jag är nog familjens projektledare och minimerar planering så mycket det går. Den enda vi bestämt om vår semester är ett besök hos en kompis och vilka veckor vi ska vara i sommarhuset. Resten är oplanerat.
Vad är det som måste planeras? -
Det har jag aldrig gjort, om det inte varit något speciellt. Redan som tre-åring så kunde mitt barn hämta både tröja och byxor på morgonen, frukost åt han på dagis, så där hade vi inte heller någon stress.Andy22 skrev 2016-06-27 12:10:37 följande:Vad jag menar med kämpa vs planera är exempelvis att lägga fram kläder till barnen på kvällen innan för att slippa leta fram allting samtidigt som ungarna är uppe och skall äta frukost eller att med några dagars varsel försöka byta en körning till fritidsaktivitet med en annan förälder för att slippa ta en träning med 3 ungar och en bebis när den andre är på tjänsteresa. Jag hatar verkligen när man måste kämpa i onödan bara för att man struntade i lite smart framförhållning och planering.
Tyvärr får jag nog säga att jag gör mest här hemma, dels för att jag just nu är föräldraledig men även för att jag mår så dåligt över att inse att det kommer köra ihop sig när det väl är dags så jag tar automatiskt tag i det betydligt tidigare än min fru.
Fritidsaktiviter som varit bundna har vi inte heller haft, passar ingen av oss. Själv presterar jag bäst med kort framförhållning. -
Jag håller inte med om detta. Varken jag eller sambon är planerare och i vilket bakvatten glider vi med i.Poppy75 skrev 2016-07-08 20:33:45 följande:
I min bekantskapskrets är det enbart kvinnor som upplever sig som projektledare för familjen. Jag kan inte annat än att bli lite glad i jämställdhetens namn att det även finns män med det problemet. Skämt åsido så tror jag att det för det mesta tenderar att bli en som planerar och styr upp och en som glider med i bakvattnet.
Dvs det är som någon tidigare skrev. Det finns de som måste planera för att få tillvaron att fungera, det finns de som planerar för att de måste ha kontroll, det finns de som borde planera annars blir det kaos, det finns de som inte behöver planera mer än det absolut viktigast och ändå får vardagen att fungera.
När jag reser bort så kan jag packa två timmar innan jag åker iväg, ingen lista och ändå saknas inget när jag kommit fram.
När jag handlar så har jag aldrig någon lista och det saknas inget när jag kommer hem (och inte behöver vi slänga mycket mat).
Däremot tror många planerare att det fungerar inte om man inte planerar.