Faderskapsintyg/gemensam vårdnad

Jo, han har rätt till de tio dagarna. Man kan också överlåta dem på någon annan om ingen pappa finns med/inte vill ta dagarna.

Utan gemensam vårdnad får du alla föräldradagarna utom de tio dagarna vid födseln.
Du kan alltid överlåta dagar på pappan om så är och ni kan alltid ändra till gemensam vårdnad framöver.

Har man gemensam vårdnad så kan det vara svårt att ändra till enskild vårdnad sen om ni skulle vilja, även om ni är överens.

Jo, jag vet, Min man och mamman till hans barn gjorde det men de fick nej, så det är inte så enkelt alla gånger.

Det ansågs inte vara för barnets bästa. Hade de haft samarbetsproblem hade det troligen gått igenom och de hade troligen kunnat ta det vidare till tingsrätten eller vilken instans det nu är som är första efter familjerätten.

Fast vi vet ju inte varför hon inte vill. Det kan likväl vara så att pappan redan nu sagt att han inte tänker vara föräldraledig och då är det ju bättre att hon får alla dagarna.

Ja, men de där 90 dagarna är ju bättre att TS får istället för att de inte nyttjas alls. Jag tycker absolut inte gemensam vårdnad ska vara obligatoriskt när man skriver på faderskapspappren.
En man som absolut vill få gemensam vårdnad kan gifta sig med mamman.

I fall där de inte bor ihop är det inte läge att ha gemensam vårdnad om inte föräldrarna är jäkligt goda vänner och helt överens. Vad gör man med en 6 månaders om mammans dagar är slut och pappan kanske inte knutit an till barnet med täta besök och kan ha barnet dagtid men inte nattetid? (Jag är övertygad om att det är skadligt för så små barn att abrupt byta miljö, det kräver mycket arbete från föräldrarnas sida om det ska fungera.)
Eller om han inte alls är intresserad av att vara föräldraledig?

Nej, det är bra som det är, men det bör bli enklare för de pappor som VILL vara föräldralediga och en aktiv del i sina barns liv, även om de inte bor med mamman, att faktiskt få del av de där dagarna, minst iaf de 90 som idag inte kan ges till mamman vid gemensam vårdnad.

Problemet är ju om de inte kan samarbeta bra, (om de får gemensam vårdnad via faderskapserkännandet) det spelar ingen roll vad man tycker att de bör göra, känslor är inte alltid lätta att styra över, särskilt inte som nybliven mamma.

Familjerätten, eller familjeenheten som det heter på den orten. De hade invändningar. Alltså i efterhand, inte vid faderskapsintyget, då skrev de på för gemensam vårdnad.

Nej, men då hade de fått dra det vidare till tingsrätten för att få en dom på det. Soc (alltså familjerätten)  motsatte sig detta för de ansåg att det inte var för barnets bästa. Om det gått igenom i tingsrätten vet jag inte.

Det var inte så viktigt för min man att inte ha gemensam vårdnad. Det handlade om att slippa skicka papper fram och tillbaka då de bor för långt från varandra för att bara lämna över dem.

Jag tror att de motsatte sig det hela för att de var tveksamma till mammans föräldraförmåga, (hon fick hjälp i form av stöd i föräldraskapet eller vad det heter ett par omgångar) men jag vet inte om det är så.
De vet också att barnet är ett misstag om man ser det från min mans sida och de kanske hade nån föreställning om att utifall han har gemensam vårdnad så blir han mer intresserad eller nåt. Märkligt dock om det vore så, han hade inte haft varken mer eller mindre umgänge oavsett vårdnadsform. Pga avståndet går det liksom inte att ha varannan v.

Ok, jag tror som sagt att det låg något bakom nekandet. Jag har varit med på ett antal möten och har förstått att de önskar att pappan, och jag faktiskt, har mer umgänge. Kan även vara en spariver då mamman har kontaktfamilj också, de kanske tänkte att om vi har barnet mer så kan de dra in den. Eller nåt, jag vet som sagt inte, jag vet bara att de nekade trots att båda var överens.