Är i chock..

Det finns forskning som visar att det tar två år innan nyfamiljen har landat.

Detta kan inte DU fixa. NI måste fixa detta. Pappan och du måste sätta er ner och diskutera hur ni ska hantera det hela när hans barn sliter saker ur dina barns händer eller om ditt barn gör något. (Jag tänker att ettåringen inte gör så mycket väsen av sig) NI måste stå totalt enade, det är tryggt för barnen.

Ha klara regler som alltid följs, inga undantag förrän ni är i harmoni.
Egentid med sin egen förälder är viktigt, det kan nog vara jäkligt svårt att på heltid (deltid) behöva dela sin förälder med några andra barn.

Gör saker tillsammans, tänk team building som man kan göra på arbetsplatser. Googla efter sånt som ni kan göra tillsammans, helst sånt som kräver att ni gemensamt löser saker och ting.

Se till att alla har uppgifter i hemmet, även ettåringen kan ha som uppgift att hjälpa till att lägga sina leksaker i sin låda tex. Visst, det kommer kanske inte att gå superbra med den saken Men de andra barnen ser att även han har en uppgift.
Övriga kan ha som uppgift att hjälpa en vuxen att starta tvättmaskinen, med disken, med maten osv. (Alla städar sina egna rum så klart, med hjälp efter ålder och vana) Se till att blanda lite grann så att dina barn bland får vara med honom och tvärtom. Tala om att uppgifterna varierar pga ålder om det behövs.

Prata med barnen om empati, om vikten av att alla jobbar för att ni allihop ska ha det bra.
Barn som känner sig delaktiga och som en viktig del i familjen mår bättre.

Som sagt, det viktiga är att NI du och din sambo är överens och att ni BÅDA jobbar för att detta ska gå bra.

Sen, en viktig sak: Flyttade ni in till en av er eller skaffade ni ny bostad? Flyttar man in till en annan så blir det mer tjafs är min erfarenhet.

De som bott innan ska plötsligt dela SIN bostad med andra, den som flyttar in kan känna sig i vägen, som att det inte är deras hem på riktigt osv.

De kanske separerade under graviditeten och har umgåtts sen dess. Då är det kanske 1½ år som de har träffats. Eller ännu mer om TS precis blev gravid när hon lämnade pappan. Eller det yngsta barnet kanske är med ett one night stand så att hon aldrig varit ihop med honom.

Vi måste ju gå efter vad TS säger, att de tagit det lugnt och låtit barnen träffas i lugn och ro etc.

MEN det är stor skillnad på att träffas ibland, sova över ibland och att tvingas bo ihop för jämnan, eller iaf alltid då man är hos sin förälder. Hans barn är ju uppenbarligen otrygga eftersom även förskolan reagerat på deras aggressivitet (om jag inte minns fel) eller så är det något annat.

Hur som haver så behöver de lösa situationen så har du några tips som inte direkt inbegriper SEPARERA så är det ju bra om du kan skriva dem

Separera gör man inte i en handvändning, därav att jag alltid rekommenderar att man provbor först och hyr ut sin andra bostad i 6 månader. Då har man alltid möjligheten att flytta tillbaka om det inte fungerar. Nu har de ju redan flyttat ihop i TS fall, så det rådet är ju bortkastat, alltså skrev jag inte det till TS.