Det sekulära samhället

Sverige ska ju föreställa ett sekulärt och demokrastiskt samhälle med religionsfrihet. Förr var medlemskap i Svenska kyrkan obligatoriskt och kom automatiskt vid födseln, idag kommer den först vid Svenska kyrkans dop och är sedan frivilligt (man kan gå ur) vilket då medför att man slipper betala kyrkoskatt.

Men staten betalar ut mängder av bidrag till andra religiösa organisationer, alltså är du och jag som skattebetalare med och finansiera detta genom den skatt vi betalar, vi kan inte välja bort det. Stat, landsting och kommun engagerar sig även på en mängd andra sätt i religiösa frågor, exempelvis omskärelse, religiösa friskolor mm och detta kostar resurser som vi alla är med och betalar.
Är detta religionsfrihet?
Är detta något som ska finnas i ett sekulärt samhälle, betalat av offentliga medel?

Vi har förbjudit kirurgiska ingrepp på flickor kön, men tillåter det fortfarande hos pojkar, även i fall som enbart motiveras av religion och kultur och inte av medicinska skäl.
Är det religionsfrihet?
Ska sådant finnas och stödjas av myndigheter i ett sekulärt samhälle?

Relaterade artiklar:

På individnivå bryr jag mig inte om att människor tyr sig till religion, men när det kommer till nyttjande av offentliga resurser och hur människor påverkar varandra så bryr jag mig för då är det lätt att man svävar iväg från grundtanken med religionsfrihet.

De som värnar det sekulära samhället bör bekämpa SDs moralkonservativa/kristna politik, exempelvis SDs vilja att kraftigt inskränka kvinnans rätt att själv besluta om en abort.

www.dn.se/nyheter/sverige/lakarkritik-mot-sankt-abortgrans/

För att motverka kulturkrockar bör man satsa mer på integration, inte att anpassa en i grunden sekulär verksamhet efter andra kulturer baserad på religiös tro.

Denna skrivelse skattefinansierad. Att använda skattemedel till att föra fram religiösa människors önskemål och behov enligt deras tro gentemot en myndighet är inte vad som ligger i majoriteten av skattebetalares intresse och behov och kan anses vara en prioriterad utgift för skattemedel.

Muslimsk tro är ett särintresse för muslimer och ska behandlas som det.

Läser man sedan skriften framgår att man vill ha anpassning av vården och deras sätt att hantera patienter som ligger utanför vad som är vårdens huvudsakliga uppgift, vilken i sig är sekulär och så bör förbli.

Man argumenterar för traditionella seder och ritualer utan någon som helst hänsyn till faktorer som talar mot att enskilda ska behöva utsättas för dem som  inte själva valt det, det kan vara både patienter och personal.

Detta synsätt motsvarar inte det som finns allmänt inom samhället och inom vården utan är ett specifikt muslimskt synsätt vars proklamerande inte ska finansieras eller på annat sätt stödjas med skattemedel eller andra offentliga resurser i ett sekulärt samhälle.

Ett bra exempel på det är avsnittet om omskärelse:

 

Det som ska åläggas vården och andra myndigheter är att erbjuda möjlighet för berörda att själva utöva sin tro, utan att det stör eller tar fokus från huvudverksamheten inklusive dess resurser, inkräktar på andras rättigheter eller stör andra (exempelvis inlagda patienter). Denna skrivelse sträcker sig långt utöver det.

Så här mycket resurser betalade med skattemedel  är inte acceptabelt att använda till ett särintresse.

Jag har förövrigt samma inställning till all religiös tro, inte bara muslimsk.