Det är ok att vägra lämna barnen till den andra föräldern?!

Barnen har förändrats och har blivit svåra att lämna på dagis. Dagis har ringt när det var som värst att barnen upplevde svår separationsångest från mig. Ingen orosanmälan har gjorts vad jag vet. Jag har berättat allt för familjerätten. Familjerätten sade att det inte var ok att göra så men alla är mänskliga... Jag upplevde det som att familjerätten och pappan pressade mig på att utöka umgänget vilket jag gick med på motvilligt. Upplever inte att jag eller barnen fick någon direkt hjälp mer än att de pressade mig till att utöka mer för barn mår bäst av att vara med båda föräldrarna lika mycket... Ingen fråga till den andra föräldern varför den skäller inför barnen, tar dem mot deras vilja eller vägrar lämna tillbaks dem. Frågan ställs till mig, varför gråter dem? Vad har du sagt? Vad kan du göra för att de skall känna det som positivt? Hemskt att tvingas till detta när man ser hur barnen mår. Och nu står vi där och jag har blivit stämd på boendet och växelvist boende av den andra föräldern. Den andra föräldern pratar och pratar. Ljuger och ljuger. Framställer sig som världens bästa förälder och förnekar allt den gjort, gör och hävdar att barnen mår toppen. Jag blev förvånad och chockad att fokus lades på rättvisa för pappa och inte så mycket på barnens mående eller vad de vill. Alla barn har inte en bra relation till båda sina föräldrar av olika anledningar men familjerätten tyckte växelvist är bäst och då kan barnen och den föräldern jobba på den relationen. Behöver jag tillägga att vi har samarbetsproblem och kommunikationen är typ noll. Vi sköter överlämningar via skolan.

Barnen är inte positiva till att åka till den andra föräldern. Ibland vägrar de prata i telefon med den andra föräldern och när den andra föräldern har hämtat dem så har det hänt flera ggr att de skriker rätt ut och gråter att det inte vill åka och att de vill vara med mig, inför vittnen.

Jag har spelat in till den dagen vår kontakt blev noll. Finns inspelat hur barnen gråter och skriker vid överlämning, samtal med barnen vad den andra föräldern sagt om mig mm. Jag har advokat men advokaten säger att växelvist är praxis och det krävs mycket bevis för att det inte skall bli så. Enligt familjerätten behöver man inte kommunicera. En del kommunicerar via barnen... Hur kan det vara barnens bästa? Verkar som växelvist förespråkas till ett väldigt högt pris som barnen får betala.

Vi har en muntlig "överenskommelse" hos familjerätten. Om jag inte utökade umgänget skulle den andra föräldern fortsätta hämta barnen och vägra lämna tillbaks dem. Familjerätten: "och det vill du väl inte?"Den andra föräldern vill känna att det är den som bestämmer och har kontrollen över mig. Enda sättet att få kontroll är via barnen då jag visat att jag inte bryr mig om allt annat den försökt bråka om. Känns som det har lönat sig för den andra föräldern att bråka. Bete sig som folk -då blir man totalt överkörd och ifrågasatt. Känns helt galet. Barnen är fortfarande inte positiva till att vara där. Enda skillnaden nu är att han håller sig till det utökade umgänget som jag pressats till att gå med på. Dvs jag gått med på saker mot barnens vilja. Hemskt!