Missed abortion v 10

Jag fick MA i vecka 13 förra sommaren. Enda tecknet på att något var fel var att jag hade haft väldigt ont i ryggslutet ett bra tag. På kub upptäcktes en ofostrig graviditet. Själva missfallet satte igång några dagar senare och började med att smärtan i ryggen tilltog, sedan fick jag värkar som till slut gjorde så ont att jag fick åka in till akuten. Där visade vul att knappt någonting hade kommit ut fastän jag hade haft värkar i flera timmar. Jag fick naproxen och morfin mot smärtan och cytotec för att få ut graviditeten. För mig funkade cytotec jättebra - från det att jag fick tabletterna tills att allt var ute tog det cirka fyra timmar.

Visst gjorde det ont, men inte outhärdligt. Jag fick ligga kvar på sjukhuset medan tabletterna verkade, och jag tror att smärtan därför inte blev lika stark eftersom jag slapp att vara rädd. Det blödde mer än jag var beredd på men jag upplevde det inte som skrämmande eftersom jag var omgiven av vårdpersonal. Efteråt fortsatte jag att blöda i tre veckor, men mest tunna småblödningar under de två sista veckorna. Jag tyckte det var jätteskönt att slippa skrapning.

Sammantaget så upplevde jag inte den fysiska delen av missfallet som så jobbigt, den psykiska delen var däremot fruktansvärd och jag har inte helt återhämtat mig än. Är gravid i vecka 17 nu men har inte berättat för någon pga rädslan för missfall. Men den fysiska delen var som sagt uthärdlig.

Jag rekommenderar varmt att du har någon närstående med dig på sjukhuset, det är tryggt och tröstande. Jag var så ledsen och förvirrad vid mitt missfall att jag inte kommer ihåg någonting av vad vårdpersonalen sade, så det var guld värt att min sambo var med och kunde berätta i efterhand. Om du har frågor till vårdpersonalen men inte kan/orkar/vill/vågar ställa dem kan du be den närstående att fråga så att du slipper - låt din närstående vara stark åt dig. Ett tips är att skriva ner frågor i förväg så att de inte glöms bort när du väl är på sjukhuset.

Lycka till ts, det är ledsamt att du måste uppleva detta men jag är övertygad om att det kommer att gå bra för dig.