• Deni81

    Bim Juli 2016

    Försök 15 här...

    Vet inte riktigt BIM för min cykel verkar ha blivit 28 dagar nu istället för 26. Så jag antar att ÄL sker någon gång under midsommar (klassiskt va?) Jag märker inget engagemang från sambon över det hela så jag kommer hänga här lite sporadiskt under juni/juli BIM antagligen runt 9-10/7!

  • Deni81

    Devils daughter: Jag körde med ÄL-tester de två senaste månaderna men nu ska vi bara ta det lite lugnt över sommaren tror jag. Min cykel har ändrat form, med längre lutealfas så nu blir det bara drygt att försöka leta upp rätt dag och krångla, haha! Bättre att sexa mycket runt ÄL och hoppas på det bästa

    Min sambo får inte prestationsångest, mer ångest över att det inte går tror jag. Och rycker lite på axlarna istället och säger att det kommer när det kommer. Och förhållandet mår inte så bra av denna stress med tester och att inget händer. Så det har blivit lite infekterat att prata om det överhuvudtaget. Sorgligt, men sant. Efter 15 försök och första barnet och en ålder på 35 (jag) så är jag extremt stressad. Det hjälper ju inte något frö att fästa direkt.

  • Deni81
    Anonym (Alexandra) skrev 2016-06-23 15:37:20 följande:

    Vi pratar sällan om detta, det är lite infekterat här också. Missfallen, särskilt det sena, höll nästan på att splittra vår relation. Känns som att det är lättare att han inte har någon koll på var i cykeln jag befinner mig. Han hade dock förhoppningar om att jag skulle blivit gravid under semestern, men nej... Jag är 36 år, och han ett antal år yngre, det gör inte saken lättare heller. .


    Är det första barnet för er också? Min sambo är också yngre. 4 år yngre. Han har ingen stress överhuvudtaget och ibland säger jag åt honom att gå ut och skaffa en yngre kvinna som har många år på sig och som kan få många barn. Det är ledsamt att känna stress pga ålder tycker jag. Och så tar det sig ju aldrig! Hur länge har ni försökt? Usch vad tråkigt med missfall, det är jag inte alls beredd på, men den risken finns ju också. Jag tror inte vårt förhållande klarar ett MF, helt ärligt. Har du haft flera? :-/
  • Deni81
    Anonym (Alexandra) skrev 2016-06-23 18:53:42 följande:

    Ja , det är första barnet för oss. Jag har dock två sen tidigare, de går i högstadiet och lågstadiet. Min sambo har inga barn, och han uttrycker ibland frustration pga min ålder, och att vi kanske inte kommer få något barn.. Då säger jag också till honom att han kan skaffa en yngre tjej som han kan skaffa barn med.. Jag fick två missfall förra året, det första var ett tidigt ma, men vi tog det ändå hårt. Och nästa var sent, har inte kommit över det än faktiskt... Blev gravid direkt de två gångerna, men nu är vi på sjunde försöket, utan resultat


    Ja usch det är inte lätt! Vad säger din man då? Jag vet att min kille vill ha barn, han vill ha 2 stycken. Och med den här takten så (försökt i över 1 år) så blir stressen bara större och större. Jag vet helt ärligt inte om det kommer hålla mellan oss pga detta. Vi börjar båda se fel mellan oss och kanske undermedvetet förstår att vi inte är en bra matchning eftersom det inte går... Förr, innan ivf fanns så var det ju vanligt med par som gjorde slut efter att försökt jättelänge. Och sen fick de barn direkt med sin nya partner. Som att matchningen i gener/whatever var fel och att det var därför det inte gick. Inte för att skrämma någon eller säga att det är så för er! Men jag börjar få de tankarna... Är vi egentligen rätt för varann. Om han inte stöttar mig i den här kampen, hur kommer han då att stötta mig i framtiden liksom...

    Nä nu är jag allt negativ! Men ja, vi får se helt enkelt. Hoppas det känns tusen ggr bättre för er och att det tar sig snart!
  • Deni81
    Anonym (Alexandra) skrev 2016-06-25 00:03:42 följande:

    Han säger att han inte vill ha någon annan osv. Men han vill ha barn, det vill han. Blev gravid så otroligt lätt och snabbt två gånger förra året, men nu verkar det omöjligt... Jag känner mig också negativ, men jag hoppas på plus snart för oss båda! Ja, just det! Min kusin och hennes man försökte i närmare 10 år, utredning visade inget fel, men det tog sig likt förbannat inte! Men så efter alla dessa år så fick de två barn i snabb följd. Utan minsta hjälp. Kanske du redan skrivit om det, men har ni sökt hjälp nu efter ett års försök? Vet också att det finns kuratorer att prata med, har en nära vän som är inne behandling av ofrivillig barnlöshet, efter fyra års försök.


    Jo vi har gjort en utredning, den visade inga fel på någon av oss. Vi får hjälp med ivf om 5 månader ifall vi vill men enligt gynekologen ska det kunna ta sig på naturligt vis. Problemet nu är ju att sambon inte vill "försöka", alltså med ÄL-tester. Och då blir det ju inga riktiga försök... Nu har vi haft morgonligg två dagar i rad och i onsdags kväll. Och jag tror ÄL är typ nu, för jag har haft lite smärta och lite ÄL-flytningar. Nu är det vänster äggstock och den är lite snällare, både med smärtor och pms:en. Hoppas också vi får plus snart! Låter som din man verkligen vill i alla fall!
  • Deni81
    DevilsDaughter skrev 2016-06-25 00:55:23 följande:

    Deni: Jag tror inte alls på det där.. Att man inte passar ihop så bra genetiskt för att göra barn tror jag inte har alls med hur man är som par. Det tär på förhållandet, men det är pga det man går igenom, inte att man inte passar ihop. Vi försökte över ett år med första barnet och man blir knäpp tillslut. Sen bara tog det sig. Barn två tog 6 månader, barn 3 tog 8 månader och fjärde barnet blev till på första försöket. Så ibland tar det bara tid och ibland inte..


    Ja tyvärr så tär det så! Jobbigt att det ska behöva vara så... Det brukar släppa när man själv släpper det helt! Och det är ju det som är då himla svårt. Att bara låta det vara och släppa taget.
  • Deni81
    Monsan skrev 2016-06-25 16:10:58 följande:

    Vi försökte i 2 år och 9 månader innan vi blev gravid första gången.. vi skulle precis börja med hormonsprutor när mensen inte kom..:).. det slutade dock i MA, men lyckades bli gravid direkt efter och nu är sonen snart 5 mån... blev gravid igen 3 mån efter förlossningen men det slutade dock i MF så nu satsar vi på att bli gravid ännu en gång direkt.. för oss verkar det ha lossnat helt.. fortsätt testa, menh åll det lite för dig själv.. det gjorde jag och det funkade jätte bra... :)


    Vad skönt att det lossnade till slut! Jag är ju dock redan stressad över åldern Är 35, har försökt ett år. Första barnet för oss båda. Om jag ska vänta i drygt 2 år till så kommer jag ju inte hinna få två barn. Eller jo, klart jag hinner, men chansen minskar ju drastiskt efter 35 bara...

    Men skönt att ni fick ett barn ändå till slut! Det låter som att ni är på väg att få till ett andra!

    Jag tror att jag var på väg att bli gravid förrförra cykeln, för den blev försenad och jag hade noll pms och noll symtom på att få mens. Och cykeln blev förändrad efter det, den är lite knasig nu så det kanske har "lossnat" och snart kanske det fäster ett frö. Jag håller tummen men ska inte heller testa mer med gravtest, för de senaste gångerna har det visat negativt och sen har mensen kommit samma dag. Sånt slöseri med dyra tester Lycka till!
  • Deni81

    Nu har vi legat i! Fem ggr förra veckan. Jag har inte ÄL-testat men verkar ha ÄL dag 11/12. Är på dag 13 idag och vi fick med dag 10/11/12. Så här tätt brukar vi inte ligga så vem vet? Men det är bara att hålla i hoppet och se, vad som helst kan hända BIM är vad jag antar den 12/7 så det är en bra stund kvar. Min syster blev oväntat gravid för några månader sen så jag är väldigt sugen på att pricka in att vara gravid tillsammans med henne. Hoppet är det sista som överger en Men jag är samtidigt beredd på att bli besviken, som jag har blivit de senaste 15 gångerna...

  • Deni81
    Anonym (Alexandra) skrev 2016-06-27 21:33:00 följande:

    Jag tycker tiden runt ägglossning är den absolut värsta! Blir stressad och kan knappt koncentrera mig på jobb eller något alls, förutom att få till det... När ägglossningen väl är över och jag vet att det finns chans att det tagit sig, då känner jag mig lugn och förhoppningsfull. När mensen kommer blir jag väldigt deppig och nedstämd. Men att inte få till det vid ägglossning, det är det värsta och mest frustrerande! Som tur är händer det inte så ofta, men i och med att vi jobbar skift, så har vi inte alltid tillfälle.


    Håller helt med! ÄL=stress! Och sen är man bara glad och nöjd! Vanligtvis har jag pms då, men jag är så förväntansfull att den inte märks. Sen när mensen kommer är jag ett monster. Går in i mig själv, kort, sur, pratar inte med min sambo. Är svinsur på honom (stackaren) för att han inte befruktat mig Kan till och med tänka på att byta kille. Sen går det över igen... När ÄL kommer, haha. Sjukt!
  • Deni81
    Mammaresan skrev 2016-06-27 23:41:17 följande:

    När jag läser här om alla olik symtom både runt ägglossning, precis efter och precis innan mens kan jag tänka tillbaka hur det brukar vara för mig runt den tiden. Jag kan faktiskt komma fram till att det har känts väldigt olika från cykel till cykel och det är ändå ganska intressant observation när jag tänker på det! Då har vi inte försökt bli gravida och jag har inte reflekterat över det alls vid tidpunkten men så här när jag tittar tillbaka och ser på det i sin helhet kan jag se mer "klart".

    Jag har haft allt från ägglossningar med jätte tydliga känningar till inte ett enda tecken av stickningar/dragningar/kramper. Jag har haft perioder mellan ÄL och BIM med jääätte ömma bröstvårtor och de flesta andra inte alls ömma. Det är ganska intressant och jag undrar vad det är som gör att man har olika symtom vid olika cykler? Vad är det som triggar igång att det blir så olika från cykel till cykel? Det är ju mer intressant kan jag tycka att observera cykler då man inte tänkt så mycket som man ofta gör när man försöker bli gravid. Det är verkligen jätte olika och jag antar att det inte finns några tydliga tecken på en graviditet innan BIM förrän ett plus dyker upp på stickan. Bara tankar som dök upp.


    Håller med helt! Jag har aldrig brytt mig om min ÄL någonsin förut, förutom att jag har varit mer sugen på sex då. Det har varit det enda tecknet. Nu analyserar man flytningar, känner efter stickningar, smärtor, ont i brösten eller inte. Jag har nog haft alla symtom! Tyckt att magen putat lite mer, bröstvårtorna förändrats, ja allt! Så nu blir det till att slappna av, för jag tror faktiskt inte man märker någonting förrän mensen är sen. Jag kommer inte testa något mer heller, förrän mensen är rejält sen. Jag tror det är nyttigast för ens psykiska och fysiska hälsa och för förhållandet!
Svar på tråden Bim Juli 2016