mor3

Äldre 30 May 11:06

48 svar

Fick en chock igår stackars flicka

Var hem till en väninna som är `` Barnvakt `` åt en bekants 17 åring.
Då de är på Semester.

De hade sänt med en lapp där det stod:

Hon ska äta kvällsfika vid 20,30 och sätta på sig Pyamas och borsta tänderna.
Ska ligga vid 21,00.
Har ett klädes paket för vardera av 7 dagar med rena kläder de är märkta med Vecko dag.
Tandkräm och tandborste skall användas morgon och kväll med Munvatten.
Nallen får bara användas när hon går och sover.
1 Frukt om dagen att ta med till skolan.

1: Barnvakt åt en 17 åring nä då hade jag flyttat hemifrån redan och var gravid.
2: Klädpaket jag satte på mig det jag vill.
3: Pyamas och nattnings tid vänta hon är är inte 5 år
4: Nalle får bara användas när hon sover.
5: Frukt till skolan Mina barn sluta med det i mellanstadiet.

Jag säger som så Fy F låt barnet bli vuxen det är ju en vuxen tjej inget barn/Bebis.
Hon borde väl kunna vara hemma själv i en vecka.

Litet My

Äldre 1 Jun 09:50

#21

Furienna skrev 2016-06-01 09:24:05 följande:

Öh, det har visst betydelse att jag har en diagnos. För då vet jag hur det funkar. Det är nog inte möjligt att en 17-åring i dagens Sverige har ett funktionshinder utan att ha fått diagnos. (Jag var ju själv fjorton år när jag fick min diagnos, och det var 1999.) Och skulle hon ha en diagnos, så är det ju konstigt att en "barnvakt" inte skulle känna till det. Dessutom är det inget att skämmas över att ha en diagnos.

Och jo, det finns många 17 åringar och även vuxna som utreds. Har som sagt jobbat inom detta och det är snarare ganska vanligt att både vuxna och äldre tonåringar utreds sent. I synnerhet tjejerna som oftast inte agerar ut och syns på samma sätt som killarna gör. Finns hur mycket som helst att läsa om just det och hur man missar tjejernas diagnoser.

Furienna

Äldre 1 Jun 10:39

#22

Litet My skrev 2016-06-01 09:47:12 följande:

Jag har jobbat med unga som har div diagnoser, och många i tonåren vill absolut inte att folk ska veta eller accepterar inte sin diagnos. Många har också behövt listor som denna. Du kan inte bara utgå från dig själv, du vet hur just DU fungerar men det är inte applicerbart på alla. Fortfarande behöver inte alla känna till att tjejen har en diagnos, eller så hade föräldrarna det på känn att denna "barnvakt" babblade runt till kreti och pleti och därför inte berättade eller så ville inte 17 åringen, vilket många speciellt i den åldern inte vill.

Och det här kan jag inte förstå. Jag var glad över att få min diagnos och skämdes aldrig över den. För det finns ingen som helst anledning till att göra det. Diagnosen gör ju att folk får en chans att förstå en, som det är omöjligt för dem att få annars.

Litet My

Äldre 1 Jun 11:08

#23

Furienna skrev 2016-06-01 10:39:10 följande:

Och det här kan jag inte förstå. Jag var glad över att få min diagnos och skämdes aldrig över den. För det finns ingen som helst anledning till att göra det. Diagnosen gör ju att folk får en chans att förstå en, som det är omöjligt för dem att få annars.

Men som sagt, du kan inte bara utgå från dig. Med tanke på hur lite kunskap många har om diagnoser samt fördomar tycker jag det är förståeligt att många speciellt tonåringar inte vill att folk ska veta. Finns även de som får diagnos som inte alls bil "sammankopplas med knäppisarna och inte är psyksjuka" (så de tolkar det). Tyvärr är det så även i arbetslivet att berättar folk om sin diagnos är de hos många dömda redan i förhand. Vilket jag tycker är väldigt väldigt synd, tyvärr har jag sett många fall där det varit så och även pratat led många ungdomar som upplever det så. Håller dock med dig om att det inte finns någon anledning att skämmas, dock kan jag förstå att många är rädda eller inte vill sammankopplas med att ha en diagnos då de själva tolkar det som att de fått en stämpel av "psykisk sjukdom".

Fröken Apelsin

Äldre 1 Jun 11:57

#24

Furienna skrev 2016-06-01 10:39:10 följande:

Och det här kan jag inte förstå. Jag var glad över att få min diagnos och skämdes aldrig över den. För det finns ingen som helst anledning till att göra det. Diagnosen gör ju att folk får en chans att förstå en, som det är omöjligt för dem att få annars.

Jag blir så trött av att höra att man skäms så fort man inte låter sina journaler bli andras egendom. Inte sjutton kräver man att någon med astma, diabetes eller depression redovisar sina sjukdomar i tid och otid, men har man en NPF diagnos ska man minsann göra det annars skäms man. Tydligen har man inget behov av privatliv alls om man har en NPF diagnos, helst ska man gå runt med sin diagnos tatuerad i pannan för att vissa (du bland annat) ska bli nöjd.

Maddi

Äldre 1 Jun 12:04

#25

Litet My skrev 2016-06-01 11:08:20 följande:

Men som sagt, du kan inte bara utgå från dig. Med tanke på hur lite kunskap många har om diagnoser samt fördomar tycker jag det är förståeligt att många speciellt tonåringar inte vill att folk ska veta. Finns även de som får diagnos som inte alls bil "sammankopplas med knäppisarna och inte är psyksjuka" (så de tolkar det). Tyvärr är det så även i arbetslivet att berättar folk om sin diagnos är de hos många dömda redan i förhand. Vilket jag tycker är väldigt väldigt synd, tyvärr har jag sett många fall där det varit så och även pratat led många ungdomar som upplever det så. Håller dock med dig om att det inte finns någon anledning att skämmas, dock kan jag förstå att många är rädda eller inte vill sammankopplas med att ha en diagnos då de själva tolkar det som att de fått en stämpel av "psykisk sjukdom".

Jag håller med dig om allt du säger. Detta borde bli mer i skolan på något sätt om olika diagnoser för att förhoppningsvis sluta döma folk. Alla som stirrar på oss när våran 3 åring med autism på 107 cm tas för att vara 4-5 år och föräldrar som inte uppfostrar barnet och beter sig som om han vore strax under 2 år. Känns som att en idé med tryck på tröjan autistisk son vore något. Alla kommentarer och blickar man fått. Fy fan!! Försvara oss hela tiden mot personer och rätt vad de är kommer den helt underbara människan fram och säger "behöver du hjälp, ska jag hämta kundvagn åt dig?". De behövs mer sånna änglar i landet.

Monkii

Äldre 1 Jun 13:02

#26

mor3 skrev 2016-05-30 21:37:40 följande:

Jo men frågade min bekant rätt ut och fråga om hon hade nåt handikapp.
Då sa hon att de trodde hon inte hon går i vanlig klass mm.

Men det är ju sant att hon kan ha nån diagnos endå och då är det ju sorgligt.

Skönt att du inte är rakt på sak iallafall.

Furienna

Äldre 1 Jun 15:48

#27

Fröken Apelsin skrev 2016-06-01 11:57:58 följande:

Jag blir så trött av att höra att man skäms så fort man inte låter sina journaler bli andras egendom. Inte sjutton kräver man att någon med astma, diabetes eller depression redovisar sina sjukdomar i tid och otid, men har man en NPF diagnos ska man minsann göra det annars skäms man. Tydligen har man inget behov av privatliv alls om man har en NPF diagnos, helst ska man gå runt med sin diagnos tatuerad i pannan för att vissa (du bland annat) ska bli nöjd.

Jag är helt öppen med alla mina diagnoser, och det är många: Turners syndrom, Aspergers syndrom, psoriasis och diabetes. Jag har även haft panikångest. Jag redovisar ju för all del inte om dem när det inte behövs, men jag ser inte heller någon anledning till att dölja dem. Och det är genom att prata om våra sjukdomar, som folk i allmänhet kan sluta ha fördomar om dem.

sextiotalist

Äldre 1 Jun 16:01

#28

Furienna skrev 2016-06-01 15:48:50 följande:

Jag är helt öppen med alla mina diagnoser, och det är många: Turners syndrom, Aspergers syndrom, psoriasis och diabetes. Jag har även haft panikångest. Jag redovisar ju för all del inte om dem när det inte behövs, men jag ser inte heller någon anledning till att dölja dem. Och det är genom att prata om våra sjukdomar, som folk i allmänhet kan sluta ha fördomar om dem.

Du är myndig, du är vuxen, du får vara så öppen du vill om dina diagnoser (och ja, det är väldigt bra att du kan vara det), Men en 17-åring är ofta i en känslig ålder och måste själv få styra vilka som ska involveras i hennes problematik och föräldrarna bör respektera detta så mycket det går.
Dvs bör få flickan (nu blir det flickan) förstå att ibland måste man förklara att man har det (t.ex skolan).
I ts fall skulle det inte alls förvåna mig och "barnvakten", som jag hellre kallar för stödperson, vet mer än vad han/hon berättar, men anser att det inte är hennes sak att säga det till ts.
För övrigt hade jag som förälder blivit både besviken och arg om denna stödperson lämnade ut dessa saker om flickan. Det känns som det är något som inte andra mer än de berörda inte har med att göra.

Fröken Apelsin

Äldre 1 Jun 16:11

#29

Furienna skrev 2016-06-01 15:48:50 följande:

Jag är helt öppen med alla mina diagnoser, och det är många: Turners syndrom, Aspergers syndrom, psoriasis och diabetes. Jag har även haft panikångest. Jag redovisar ju för all del inte om dem när det inte behövs, men jag ser inte heller någon anledning till att dölja dem. Och det är genom att prata om våra sjukdomar, som folk i allmänhet kan sluta ha fördomar om dem.

Kul för dig, alla fungerar inte som du gör. Ingen har någon skyldighet att redovisa sina diagnoser bara för att folk tycker det är intressant att snoka. Som sjuk har man ingen moralisk skyldighet att ta itu med andras fördomar heller.

Anser du att sekretess är fel? Jag menar om man nu ska dela med sig hela tiden är det totalt onödigt med sekretess, då skulle det kunna stå öppet på nätet vem som hade vilken sjukdom och funktionshinder så kan vem som helst ta reda på det vid behov.

Furienna

Äldre 1 Jun 16:18

#30

sextiotalist skrev 2016-06-01 16:01:04 följande:

Du är myndig, du är vuxen, du får vara så öppen du vill om dina diagnoser (och ja, det är väldigt bra att du kan vara det), Men en 17-åring är ofta i en känslig ålder och måste själv få styra vilka som ska involveras i hennes problematik och föräldrarna bör respektera detta så mycket det går.
Dvs bör få flickan (nu blir det flickan) förstå att ibland måste man förklara att man har det (t.ex skolan).
I ts fall skulle det inte alls förvåna mig och "barnvakten", som jag hellre kallar för stödperson, vet mer än vad han/hon berättar, men anser att det inte är hennes sak att säga det till ts.
För övrigt hade jag som förälder blivit både besviken och arg om denna stödperson lämnade ut dessa saker om flickan. Det känns som det är något som inte andra mer än de berörda inte har med att göra.

Jag hade min AS-diagnos i den åldern (jag fick den när jag var fjorton) och dolde det inte för någon. Tvärtom. Att gå och försöka dölja sitt funktionshinder för folk gör bara allt värre. Jag har faktiskt ingen förståelse för att man ska hymla om sådant.

Fick en chock igår stackars flicka

INNEHÅLL