Är jag en hemsk människa?

Jag kan på sätt och vis förstå ditt resonemang. Men eftersom vi inte har några likande saker, fotoalbum eller dylikt, i vardagsrummet (eller någon annanstans för den delen) så skulle detta album sticka ut väldigt mycket. Mer lämpligt i det fallet hade enligt mig varit att barnet har det i sitt rum,någonstans där hen tycket att det ska stå. Kanske bredvid fotot på barnets mamma och pappa och barnet när barnet var litet,vad vet jag? Men enligt min bedömning är all annan plats olämplig.

Så är det absolut. Vill ha mina saker på mina ställen och vill inte att det ska ligga till allmän beskådan som att det tillhörde alla. Är jag extremt unik för att jag vill ha mina saker för mig själv?

För att jag tycker att barnets hypotetiska fotoalbum ska ligga i barnets rum? Gud vad empatilös jag är, usch så hemskt för barnet att ha sitt fotoalbum I sitt rum.

Det är inte min familjs fotoalbum. Således någon annan familjs fotoalbum. Barnet är som sagt välkommen att ha sin familj för sig själv. Men är det något som inte inbegriper samtliga som bor här förstår jag inte vad det har att göra i våra gemensamma rum.

Så det är enbart du som bestämmer där hemma?

Det märks på ditt sätt att resonera att du är ung och oerfaren när det gäller att kunna hantera din partner och hans barn sen tidigare.

Han är inte en toffel. Vi har haft många diskussioner och merparten har han vunnit när han dragit "mitt barn"-kortet. Vad finns att säga emot det,liksom?

Ja,det är synd om barnet på massa olika sätt. Barnets föräldrar är separerade och barnet får inte träffa sin mamma så ofta för att mamman har andra prioriteringar. Hemskt sorgligt. Det är inte synd om barnet för att dennes icke-existerande fotoalbum ombeds placeras i dennes privata rum.

Allt annat än arbetslös. Kan dock förstå att det verkar så med tanke på hur mycket tid jag lagt på denna tråd.

Menar inte att det ligger och skräpar men det hade inte haft en naturlig plats i vardagsrummet utan hade fått finns sin plats i barnets eget rum. Så är det bara. Hade jag hört någon rimlig motivering till varför det skulle vara någon annanstans så hade jag kunnat fundera på det. Till exempel om vi hade, som ovan sagts här, haft massa andra fotoalbum liggandes. Men knappt då heller alltså.

Nej,jag vill faktiskt mena att jag inte har fått någon riktig anledning till att ändra min åsikt i frågan.

I all välmening så kan jag själv avgöra när jag har mer att tillägga eller ej. Inte ens en äldre erfaren person som du kan avgöra detta åt någon så ung och oerfaren som jag :)

Visst, men tänk om dekoren hade föreställt ett kärlekspar! Kanske till och med haft ditt och exmannens monogram sammanflätat?

Vad hade det gjort? "...men tänk om dekoren föreställt ett kärlekspar!" Så hysteriskt. 

Jag måste säga att det absolut kan vara så att jag är svartsjuk på det de haft tillsammans och att de alltid kommer "ha" varandra i och med barnet men jag är inte svartsjuk på henne som person. Ska vi vara helt ärliga så är jag såväl yngre, som snyggare och mer framgångsrik än hon. Så det är inte där skon klämmer. Det var ett gemensamt beslut och det hänger inte kvar något hos honom. Han bryr sig verkligen inte om henne och gör enbart saker för barnets skull, inte hennes. Så nej, det är verkligen inte så. Men lite bitter över det de har delat och alltid kommer dela, och att jag alltid kommer vara nummer 2, absolut. Men som sagt, inte svartsjuk på henne och hennes person, verkligen inte.