Ja, absolut. Det står dig fritt att kalla ts löjlig. Jag försökte bara påpeka att man kanske inte är löjlig bara för att man inte känner likadant som andra? Om jag verkar taggig nu så är det för att jag har väldigt svårt för folk som uttrycker sig buffligt så som jag upplevde dig och Anonym(Märkligt) i era första inlägg.
Exakt med om man håller med ts är det ok tydligen
Det var ju inte nån av oss som gav dom pekpinnarna utan du själv
Ja, det gör jag kanske. På samma sätt som jag uppträder bufflgt mot de som behandlar andra människor otrevligt i verkliga livet.
För att bryta ner det:
TS frågar (uppenbarligen vill hon inte vara "en hemsk människa") om hon gjort fel.
Två personer säger direkt till henne att hon är löjlig.
Jag blir irriterad eftersom det är ett så uppenbart "bakom-skärmen-beteende". Sådär pratar man inte mad varandra ansikte mot ansikte och då behöver man inte göra det bakom en datorskärm heller.
Så visst, jag uttrycker mig kanske inte så finkänsligt heller just nu men det är en reaktion på att ts blev kallad löjlig från början.
Ja, det skulle kanske jag också. Men visst är det skillnad på hur man behandlar sina vänner (som man har byggt upp en jargong och ett förtroende med) och en vilt främmande människa?
När man pratar med någon man inte känner är det nog inte så vanligt att man är så....rättfram som du var.
Men, vi ska kanske runda av vår del av diskussionen eftersom den är rätt ot och eftersom vi aldrig lär se på saken på samma sätt.
TS, det gör dig inte till en hemsk människa. Bara till en onödigt svartsjuk sådan, för att svara på frågan-.
För att jag ansåg att det var rätt naturligt att vi köper nya saker till ett hus där kvinnan inte ens har bott.
Så det handlar inte om svartsjuka - vilket du verkar ha snöat in på helt och hållet.
För att jag ansåg att det var rätt naturligt att vi köper nya saker till ett hus där kvinnan inte ens har bott.
Så det handlar inte om svartsjuka - vilket du verkar ha snöat in på helt och hållet.
Huset jag flyttade in i har kvinnan aldrig ens bott i, men han hade kvar hennes möbler för att fylla ut med.
Din logik är väldigt haltande.
Men då är skönt det är helt okej att tycka olika mot vad ni tycker.
Jo, jag märkte ju det... konstigt detta!
Det går bra att åka i bilen men inte att sitta i soffan?
Antyder du att hon skulle vara en golddigger, eller vad har detta med något att göra?
Antyder du att hon skulle vara en golddigger, eller vad har detta med något att göra?
Det verkar, som sagt, vara lite skillnad. Bilen är hennes sambos medan den gamla soffan var något som har inhandlats till sambon och exets gemensamma bohag. Jag tycker inte det är konstigt. En trisslott som tillhör exet är ju exets så att hävda rätt till den hade varit stöld. Om inte exet lämnat över vinstlotten i fråga och sagt "varsågod" vilket verkar vara fallet med de gamla gemensamma möblerna.
Är det viktigt för barnet? Ja då kan barnet ha det på sitt rum, ingen annanstans. Jag accepterar att det är barnets familj men jag vill inte ha barnets familjefoton upptryckta i ansiktet på mig varje dag i mitt hem. Det går jag bara inte med på.
Jag har personliga ägodelar i mitt och sambons sovrum. Barnets rum är barnets rum och vårt sovrum är vårt sovrum. I resten av huset så finns möbler och dylikt som jag och barnets pappa köpt.
Så är det absolut. Vill ha mina saker på mina ställen och vill inte att det ska ligga till allmän beskådan som att det tillhörde alla. Är jag extremt unik för att jag vill ha mina saker för mig själv?
Eftersom det är jag som står för markarbetet för det mesta så anser jag mig även få ha åsikter om vad som ska ligga och skräpa och vad som kan få en särskilt plats någon annanstans.
Jag skulle vilja höra min man motivera varför han tycker att barnet måste få ha sitt fotoalbum liggandes i vårt vardagsrum istället för i sitt eget rum. Det hade varit väldigt spännande. Kan inte komma på en legitim anledning till detta. Särskilt inte om jag säger att jag inte vill att det ligger där för det inte känns bra.
Nej,jag vill faktiskt mena att jag inte har fått någon riktig anledning till att ändra min åsikt i frågan.
I all välmening så kan jag själv avgöra när jag har mer att tillägga eller ej. Inte ens en äldre erfaren person som du kan avgöra detta åt någon så ung och oerfaren som jag :)
Alla som träffar någon med barn är likadan då eller?
Kanske har de egna barn?
Kanske har de annat de förfasas över?
Kanske har de andra problem?
Eller är de fulländade?
Jag vet inte hur jag personligen påverkas av att andra "inte har problem med det".
Jag vill inte ha ett sådant fotoalbum i mitt hem. Det hör inte hemma i mitt hem.