• Anonym (m)

    Nej jag vill inte ha ditt barn på köpet..

    Uulrika skrev 2016-05-24 23:16:50 följande:

    Förstår att det säkert kan vara jobbigt när man inte har egna barn men ett hett tips är att välja en partner utan barn. Det finns nämligen inga andra alternativ än att barnet så klart kommer först för en förälder. Jag tar mig för pannan när jag läser om vissa som städar allt utom barnets rum, tvättar allt utom barnens kläder. Att tvingas leva med en sådan egoism låter som en mardröm och resonerar man så kanske man ska jobba med sin empati innan man ens funderar på ett förhållande med någon som har barn.


    Hur motiverar du att en vuxen som inte är förälder ska städa barnets rum och vika den oändliga mängden kläder? Om inte ens föräldern själv gör det? Om föräldern är extremt dålig på att städa och vika tvättt själv så det alltid blir dennes partner som får städa allt och vika allas tvätt? Är partners hemskt elak för att hen inte även städar barnets rum och viker barnets kläder? Särskilt när barnet tillhör den förälder som inte städar? Vem är egoisten av de två, tycker du? Jag blev inte sambo med en snubbe med barn för att spendera all min tid till att städa och tvätta och fixa för honom och hans barn. Särskilt inte om han inte gör det själv. Oförsvarbart tycker jag.
  • Anonym (m)
    Anonym (samma) skrev 2016-05-25 05:51:11 följande:

    Om man ska generalisera litegrann så bryr sig karlar inte om lite skit i hörnen och skrynkliga kläder. Helt okej men många kvinnor står inte ut med det. Det är därför de städar, viker och donar. Helt okej det med. Så länge de själva är nöjda med det.


    Om vi säger att det är så så är det just av den anledningen som jag städar. Städar inte jag blir jag irriterad på att det är stökigt. Så det kan jag leva med MEN för den sakens skull så kommer jag inte vika barnets (eller mannens) tvätt och inte städa i barnets rum. Det anser jag är hans uppgift isåfall och särskilt tydligt markerar jag det genom att informera om att jag är den som håller rent i våra gemensamma ytor. Vill han sen inte städa sitt barns rum eller vika sitt barns tvätt så bryr Jag mig inte det minsta om det. Det som direkt rör mig fixar jag men resten struntar jag i
  • Anonym (m)
    Anonym (samma) skrev 2016-05-25 05:48:16 följande:

    Alla gör givetvis som de själva vill. Och oftast hittar ju likasinnade varandra, som tur är.

    Bra att du vet vad du blir lycklig av och var dina gränser går. Inte alla som vet det. Men alla tänker och tycker inte som du. Det är precis lika okej.


    Menar du alltså att det är okej att en i hushållet gör allt och den andra inte lyfter ett finger? Särskilt när den som inte lyfter ett finger även är den som har ett barn som stökar ner och genererar mer smuts och tvätt? Min sambo är bekväm och skulle absolut låta mig göra det om jag gjorde det. Det är så det var tidigare,jag höll på och vek allas tvätt tills jag insåg att han Aldrig gjorde detsamma. Då sa han att sådant inte är viktigt för honom och då har jag sedan dess tryckt ner deras tvätt i en ikeakasse så får han göra vad han vill med det. Not by problem.
  • Anonym (m)
    Anonym (samma) skrev 2016-05-25 07:49:37 följande:
    Som förälder kan man inte fortsätta leva som man gjorde tidigare om man vill sina barn väl. Barnen har behov och far illa om någon inte tillgodoser dem.

    Ett simpelt exempel. Man skiter inte att hämta sina barn på dagis för att kunna gå och sola solarium. Eller för att ens partner är ledsen och behöver uppmuntran. Ett annat exempel. Man köper nya vinterkläder till barnen innan man skaffar ny frisyr själv eller bjuder iväg sin partner på en weekendresa. Och om det är tajt om pengar väljer man bort sina egna vinterkläder för att man ska ha med barnens.
    "Barnet går alltid först"-uttrycket slår lite fel om det är så man menar. Ingen normal människa skulle få för sig att inte hämta på dagis. Man hämtar på dagis, och när man är hemma så ser man efter sin partner som är ledsen. DÅ tycker jag att partnern kan gå först: om barnet då ska komma och avkräva uppmärksamhet bara för att så kan föräldern lugnt säga till barnet att barnet får göra något annat ett tag för att dennes förälder behöver trösta sin partner.. eller vad det nu kan vara som hänt. Inte betyda "barnet går alltid först" att föräldern även i den situationen ska skita i sin ledsna partner och gå och leka med sitt barn bara för att barnet vill det och inte klarar av att någon annan har uppmärksamheten en sekund?
  • Anonym (m)
    Anonym (samma) skrev 2016-05-25 07:55:48 följande:
    Ja det är du det. Kul att du hittat nåt som funkar för dig. Men alla funkar inte likadant. Vissa skulle bli jättestörda av att bara veta att barnrummen är superstökiga oavsett vems ansvar de är och städa bara av den anledningen. Vissa andra har kanske den arbetsfördelningen i hemmet att mannen drar in pengarna medans kvinnan tar hemmet. Och slutligen bryr sig vissa såpass mycket om sina styvbarn att de faktiskt gör grejer för och åt dem av den anledningen. Men som sagt, alla är vi olika. Fortsätt som du gör om det passar dig.
     Å herregud, så nu tycker jag inte om mitt styvbarn för att jag inte städar hens rum? Barnets pappa då, tycker han inte om sitt barn för att han inte städar barnets rum eller viker barnets tvätt? Eller gäller det du säger enbart styvföräldrar och inte biologiska föräldrar? Vissa tycker om sin partner eller sina barn eller sitt djur och gör saker för dem, och vissa är lata och gör det inte men tycker om dem ändå, och vissa (som jag) vill inte ha en sjuk snedfördelning av hushållssysslor och jag vet då med mig att jag skulle vara, om möjligt, ännu bittrare om jag tvingades städa barnets rum och vika all dennes tvätt medan barnets pappa sitter på arslet och inte gör ett dyft. Men han, till skillnad mot mig, tycker om barnet, eller hur var det?
  • Anonym (m)
    Fjäril kär skrev 2016-05-25 08:12:35 följande:

    Men måste verkligen allt vara svart eller vitt?

    I vårt hem tar vi gemensamt ansvar för hushållet, även barnen givetvis. Det här är allas hem.

    Det finns andra sätt att ta ansvar för egna barnen tex juridiskt och ekonomiskt. Vilket jag förutsätter att alla faktiskt gör.

    En man/kvinna som inte kan uppfostra sina barn till att ta gemensamt ansvar i hemmet, den borde skämmas.

    Och som partner skulle jag skämmas över att ens tänka tanken att inte vika en barntröja eller ta bort ett smutsigt glas från barnrummet. Det är väl allas hem och samma gemensamma ansvar?

    Nya partners gnäller över egoism men vem är egentligen mest ego ? " jag först och det här är bara mitt och allt annat skiter jag i "


    Men om det gemensamma hemmet endast sköts av den ena föräldern? Som jag sa så vek jag, i början av vår relation, gladeligen allas tvätt utan att mena att jag inte ska vika barnets tvätt för att barnet inte är mitt MEN när jag märkte att min man aldrig gjorde detsamma så slutade jag. Han tycker det är knäppt, varför viker jag inte allas tvätt, undrar han. Jag sa till honom att när du börjar ta lika mycket ansvar som jag och självmant tvättar, städar, viker tvätt osv så kommer jag GLADELIGEN även börja vika er tvätt igen. Men nu har det gått, ja, åtminstone ett år, och han har inte tagit handen ur och ansträngt sig på den punkten så då upplever jag att jag kan förvalta min tid på ett bättre sätt än att lägga massa kvällar på att stå och vika tvätt åt TVÅ barn. Men gud vad hemsk jag är som kvinna och styvmorsa att jag inte förstår min plats i hemmet, eller vart vill du komma?
  • Anonym (m)
    Cdam skrev 2016-05-25 08:46:55 följande:
    Måste tvätten vikas då? :)
    Jag bryr mig inte om barnets kläder blir vikta eller inte, men de ska inte ligga i en hög i badrummet. Därför lägger jag dem i en påse så kan barnets pappa vika dem när han får lust, om han får lust.
  • Anonym (m)
    Anonym (samma) skrev 2016-05-25 08:05:30 följande:
    Du är inte en förälder själv eller hur?

    För en förälder skulle aldrig kräva sin partner på tröst innan barnen lagt sig (om det inte är akut kris). En förälder klarar av att hålla masken för sina barns skull och avhandlar allvarliga vuxensaker med sin partner när barnen somnat.
    Va? Vad pratar du om? Så jag får inte uttrycka känslor förrän barnet har lagt sig? Barnet får inte ta del av både glädje, smärta och sorg utan ska bara förskonas från allt detta? herregud i himmelen vilka skadade barn som bara tror att neutralitet är den enda känslan man kan ha.. Jag visar känslor inför detta barn, liksom barnet visar känslor inför mig och sin pappa. Vi har känslor i detta hem. Förstår inte alls vad du menar. 
  • Anonym (m)
    Anonym (wellpapp) skrev 2016-05-25 09:12:00 följande:

    En intressant aspekt...

    Kvinnan vill gärna bli försörjd och tycker det är självklart att en ny partner också betalar för hennes barn.

    Men som kvinna och ny partner till en pappa tar det hus i helsike om han andas en stavelse om att hon på något sätt ska bidra till hans barn.


    I vilken värld då? När har detta hänt? Du pratar som att detta är fakta. Jag fattar ingenting. Kan inte identifiera mig i något av delarna.
  • Anonym (m)
    Anonym (samma) skrev 2016-05-25 09:06:31 följande:
    De flesta ojämställda relationer ser ut så där. I en kärnfamilj är det dock lite enklare för kvinnan att offra sig eftersom det gagnar hennes egna avkomma. Till skillnad från ditt fall som styvförälder då dina ansträngningar skulle gagna någon annans avkomma. Man kan jämföra det med män och deras ovilja att ekonomiskt försörja någon annans avkomma (trots goda ekonomiska förutsättningar). Inget konstigt med det.
    Och det jag ska göra då är ändå, enligt dig, att värna den ojämställda relationen och göra allt det för att min sambo är helt inkapabel till detta? På vilket sätt gynnar det någon? Som sagt, jag städar vårt hem för det mesta. Han gör det sällan. Jag kan inte välja, jag vill ha det städat. Men om hans barns rum är städat eller om dennes kläder är vikta rör mig inte ryggen, jag ser det inte och bryr mig inte. Får inte ut någonting av att lägga mig i det . Så då gör jag det inte. Hemsk jag är. Fy för mig som inte städar upp efter andras barn.
Svar på tråden Nej jag vill inte ha ditt barn på köpet..