Nej jag vill inte ha ditt barn på köpet..

Förutfattad mening?

De som är 40+ och barnlös är antingen karriärister eller också ofrivilligt singel och desperat. Antingen efter sex eller barn.

Det är varken förutfattad mening eller raketforskning. Utan som det är.

Och jag är kräksjuk på vuxna individer som inte förstår att relationen mellan föräldrar-barn bör vara starkare än den mellan två vuxna individer annars är det osunt. Fattar man inte det ska man hålla sig ifrån människor med barn. 

Varför välja? Jo för att barnen kan inte välja och styra sitt eget liv utan är utlämnade till oss vuxna. Vilka ska de lita på om vi inte är där och prioriterar dem? 
Ifall min partner inte accepterar att mina barn går först och min partner sen, då ska vi inte ha varandra och om min partner inte prioriterar sina barn före mig, då är han ingenting att ha för mig. Barn kan inte välja. Det kan vuxna. Att inte prioritera barnen först är inte sunt anser jag. Barn är värnlösa. Innebär inte att de alltid har rätt men deras behov är först, våra sedan. 

Men det är nåt helt annat. Vuxna barn är vuxna barn. Men små barn som fortfarande har sina föräldrar närvarande där ska barnen gå före allt annat.

Låt mig gissa? Du har inga barn va?

Varför välja undrar du?
För att efter att man har fått barn så går man in i en annan fas i livet där man inte längre är number one utan barnet är number one, det är lixom så naturen fungerar, man för sina gener vidare genom sin avkomma och det sker på bekostnad av både tid och resurser. Det gäller inte bara människor utan även djur.

Vissa mognar med rollen andra gör inte det, det är dessa idioter som tror att de kan leva som de levde tidigare efter att de fått barn som får ungar med "issues" som blir fucked up som vuxna och för sina föräldrars skeva värderingar vidare. Du vet såna där som gör karriär och skiter i sina ungar, eller sätter ungarna framför teven för att prioritera sin egentid.

Vårda förhållandet kan man göra MED sina barn, som en familj du vet, inte som mamma och pappa i team 1 och ungarna i reservbänken, utan alla är med i matchen. Det är snarare folk som har ditt tankesätt, jag och mina behov först och alla andra sen som får det jävligt svårt att få ett förhållande att fungera eftersom förhållanden och familjeliv är en enda lång rad kompromisser, ett lagspel inte ett solospel. Klarar man inte av att släppa tanken på att man är centrum i universum så ska man förbli singel och inte skaffa barn.

Mmm precis, det förklarar varför man ofta läser om gamlingar som legat döda i sin lägenhet flera veckor och ingen saknat dem, barnen har ju fullt upp med att skapa sina egna band och har inte tid att höra av sig till morsan nån gång i veckan.

Varför är det en omöjlighet att behålla starka familjeband OCH bilda egen familj? Måste det vara antingen eller? Är tanken på att även föräldrarna är den del av familjen helt omöjlig? Finns massor med människor som gör så runt om i världen och det fungerar alldeles utmärkt, du vet sådär som att mormor är en verklig och trevlig person man känner väl och inte någon tant som man sett på bild och hört talas om.

Det beror iof på vad du definierar som nära, av det du skriver så verkar nära för dig vara ganska svalt för andra för andra. Vi verkar helt enkelt ha helt olika syn på familjeband du och jag.

Dock tror jag det finns en risk i att prioritera sin partner framför sina barn, När ens partner dör så har man en ganska sval relation till sina barn, man har ju själv visat att man sätter någon annan före dem samt lärt dem att sätta sin partner före föräldrar, risken är att man då blir ganska ensam.

En kollega till mig råkade ut för det fast ur barnens perspektiv, hans mamma hade under hela hans uppväxt prioriterat karriär och sin nya man, när mannen gick och dog fick hon helt plötsligt ett väldigt behov av att träffa sina barn och beklagade sig över hur dåliga de var på att höra av sig. Min kollega och hans syster hade inte någon större lust att träffa någon som prioriterat bort dem under deras uppväxt, eller som han själv beskrev det, jag tar kontakt med henne "när jag får tid" precis som hon själv gjorde när hon inte hade tid med mig.

Va? Hur kan man inte förstå att barnen alltid går före en partner? Dom är små och behöver tillsyn, partnern är vuxen och får ta hand om sig själv!

Som förälder kan man inte fortsätta leva som man gjorde tidigare om man vill sina barn väl. Barnen har behov och far illa om någon inte tillgodoser dem.

Ett simpelt exempel. Man skiter inte att hämta sina barn på dagis för att kunna gå och sola solarium. Eller för att ens partner är ledsen och behöver uppmuntran. Ett annat exempel. Man köper nya vinterkläder till barnen innan man skaffar ny frisyr själv eller bjuder iväg sin partner på en weekendresa. Och om det är tajt om pengar väljer man bort sina egna vinterkläder för att man ska ha med barnens.