Well.. Det där är en inställning som ändras med tiden..
När man som jag är 40+ är de flesta ensamstående föräldrar. Och den åldern vill man INTE ha singlar utan barn. För oftast är de singel och barnlös av en anledning och ja tänk resten själv..
Den förutfattade meningen var nog inte helt genomtänkt och förefaller inte heller så mogen eller attraktiv. Varför döma andra på det viset? Varför inte öppna upp sig för att andra har en annan livshistoria?
Vad hände med orden : Välvilja, sympati, medkänsla, omsorg, respekt, kärlek?
Varför vill man inte sin partners bästa?
Hur har man blivit fostrad egentligen om man inte kan se utanför sin ego-bubbla?
En intressant aspekt...
Kvinnan vill gärna bli försörjd och tycker det är självklart att en ny partner också betalar för hennes barn.
Men som kvinna och ny partner till en pappa tar det hus i helsike om han andas en stavelse om att hon på något sätt ska bidra till hans barn.
Jag märker en tydlig skillnad i fenomenet när det gäller ensamstående mammor och pappor.
Pappor kan få en aha-upplevelse när en ny dejt påtalar något som känns lite avigt. Och är tacksam för att någon vill komma med tips och råd.
Mammor blir förnärmade och kränkta om en dejt råkar andas om att det kan bli lite för mycket fokus på barnet. Vilket jag även noterar här i tråden väldigt tydligt.
Pappor är ofta tydliga och ärliga med vilken sorts relation de är ute efter medan mammor ofta är otydliga och diffusa och inte alltid kopplar samman kärlek med sex.
Många mammor blir tydligt kränkta av att jag som man förväntar mig sex i en relation, det blev en ny upplevelse för mig att upptäcka att sex inte är självklart. (hur då nya barn skulle komma på fråga är något jag inte fått svar på än)
Som bisexuell man har jag själv upplevvt detta och efter att ha läst här i tråden och på andra ställen på FL så ser jag ju att jag inte är ensam om samma iakttagelse.
Det finns en tråd här på fl just nu där ts och flera andra i tråden har (manliga) partners som är bittra över att deras nya kvinna inte älskar deras barn som egna.
Sedan vill jag tillägga att sex inte är en rättighet eller ens en självklarhet. Lika mycket som du förväntar dig att andra ska kommunicera om sina sexuella preferenser så måste du själv också göra det. Ditt behov av sex är ingen allmängiltig norm och du kan inte förvänta dig att andra ska vara tankeläsare och förstå att du vill ha sex om du inte berättar det.
En annan tråkig erfarenhet och något jag har oerhört svårt för är när en förälder leker familj med ny partner och det bara är så självklart men skriker högt av fasa när exet gör detsamma....
Exets nya får banne mig inte gå med barnen till frisören för det är ju miiiina barn, men ser inget fel i att sin nya partner tar med barnen på leklandet....