sextiotalist

Äldre 23 May 08:15

263 svar

Våran pappa struntar i oss barn :(

Anonym (Oroliga och ledsna barn) skrev 2016-05-23 07:58:01 följande:

Han är bjuden till studenten. Vi har bjudit in honom när vi fyllt år men han kommer inte och han ringer inte utan skickat sms med grattis och swichat några hundra. Han ger den 16 åriga saker för mer än tusen. Våran mamma sliter med att fixa allas födelsedagar och nu studenten och mycket mera. Vi tycker det är fel orättvist för ingen av oss har jobb och har inte bil så att åka och hälsa på honom med buss och tåg det tar tid + att ge så mycket till en som man inte är pappa till och att vi hans riktiga barn inte får känns inte ok och dom har inte bott ihop länge.

Men om ni nu har så dålig kontakt med honom, hur vet ni då att barnet som hans nya har får så mycket saker av honom?

Om 21-åring eller 22-åring inte har jobb, då är det kanske dags att försöka fixa det eller börja plugga.
Har ni frågat om han kan bidra till resorna?
Du skriver också att er mamma sliter ensam med student och födelsedagar, med tre vuxna till i hushållet så ska det inte vara så. Självklart så ska även ni bidra till detta arbete. Födelsedagar, när man är så gamla som ni är så brukar man fixa sina egna födelsedagar.
Det verkar som ni alla tre har fastnat i de tidigare tonåren och förväntar er samma omhändertagande som en 13-åring.
Som jag ser det, de två äldsta är vuxna, på dem ligger samma ansvar som pappan att hålla en bra relation. De bör även se över sin egen situation och sluta ligga sin mamma till last. Om de fortfarande bor hemma, så ska de ta sitt vuxna ansvar till att få hemmet att fungera, praktiskt och ekonomiskt.
Den yngsta har troligen haft fullt upp med studier (som mamma till en gymnasist som har ambitioner, så vet jag att det är många timmar plugg och långa dagar på gymnasiet), men likväl, så kan man inte kräva markservice, utan gör sitt vad man har möjlighet till. Ekonomiskt, så är båda föräldrarna skyldiga att bidra, även om de inte bor tillsammans. Men det är den myndiga som får begära underhåll.

sextiotalist

Äldre 23 May 08:34

#25

Anonym (Vuxenansvar) skrev 2016-05-23 08:27:47 följande:

Ni som tolkar det som att TS och hens syskon bara vill träffa pappan i sitt eget hem och att det är därför som relationen strandat -tycker ni inte att pappan då borde föreslå att de träffas på neutral plats? Att han skulle förklara att "det känns inte rätt att åka hem till er mamma för att ses, så jag kan väl få bjuda er på fika på stan/picknick i parken" osv.

Han har trots allt varit vuxen bra mycket längre än dem och borde alltså kunna bete sig mer moget än vad många här förväntar sig att hans barn skall göra.

Varför skulle TS och syskonen åka och hälsa på hemma hos honom och hans nya? De kanske vill träffa henne lika lite som pappan vill träffa sitt ex.

Tja, det är det som kallas som vuxen. Dvs de är så vuxna nu att även de kan börja bidra till att bibehålla sin relation till sin pappa.
Om man är så vuxen att man kan rösta, handla på systembolaget, ta körkort, ingå affärskontrakt, gifta sig, en del påstå sig vara så mogna att de kan skaffa egna barn. Då borde man vara så vuxen att man gör sitt för att bibehålla en relation med sin förälder, eller så erkänner man rakt ut, att jag är inte intresserad av en dubbelriktad relation, utan jag vill fortfarande vara barn och mina föräldrar tar hand om mig.
Visserligen anser jag nog att pappan ska uppvakta sitt barn på studenten (men födelsedagar, när man är i den åldern så firar man väl det med sina vänner och fixar festen själv)

sextiotalist

Äldre 23 May 09:05

#31

Anonym (Oroliga och ledsna barn) skrev 2016-05-23 08:52:37 följande:

Ja det är så att ingen av oss vill åka till dom om pappa hade bott själv hade vi åkt men den han bor ihop med hon har skrivit så mycket dumt och elakt om våran mamma det är mobbning på högsta nivå så henne vill vi inte se eller träffa hon är inte bjuden till studenten heller och det för allt hon gjort. Och hur vi kan veta vad hen får är för att vi sett det på FB. Sen behöver inte pappa komma till vår bostad utan vi skulle kunna träffas hos farmor och farfar men han hälsar inte på dom heller. Vi känner inte igen våran pappa och han har sagt till oss att han inte har några pengar att fixa presenter till oss men tydligen har han det för om han inte hade pengar skulle han inte kunna köpa allt till den han inte är pappa till :( Vi är inte avundsjuka men vi vill att det ska vara rättvist och mamma får fortfarande betala någon räkning åt honom för både mamma och pappa står på räkningen och han har inte råd att betala och mamma betalar för vill inte hamna hos kronofogden :(

Då finns det en förklaring, detta framgick inte, utan man fick en helt annan bild i din trådstart. Då är det bara att bida sin tid. Som det ser ut nu, så är troligen din pappa helt onårbar och eftersom han inte ens tagit kontakt med sina egna föräldrar, så är det bara att konstatera att han är som en man som skrivit tidigare, dvs helt uppe i sin nya kärlek (han lämnade sin fru för att han inte fick tillräckligt med kärlek, fick inte ligga tre gånger i veckan som han ansåg att han hade rätt till).
Så mitt tips är att släpp honom, inse att han inte kommer komma tillbaka som den pappa ni en gång hade. Blockera hans nya och hennes barn på facebook (så slipper ni se skitsnacket om er mamma).
Tillåt er sörja, för det är också en sorg när en nära anhörig tar avstånd.
Ni barn bör växa upp. De som har lämnat gymnasiet, ser till att de kan bli självförsörjande, så er mamma slipper dra det tunga ekonomiska lasten.
Och så säger du till din mamma att ta bort alla gemensamma ekonomiska relationer med din pappa. Så får han sköta sitt själv.

Glöm inte att söka underhåll för 18-åringen från pappan, snabbt som sjutton, då kan den personen få tre månader tillbaka i tiden.

sextiotalist

Äldre 23 May 10:17

#38

Brumma skrev 2016-05-23 09:48:01 följande:

Er mamma är inte längre en del av er pappas familj.

Om ni enar allvar med att ni vill ha en bra relation med honom är det något ni måste släppa först. Helt.

Håller med. Det är ett sorgearbete som ts och hennes syskon (och mamma) kommer gå igenom. Men de måste acceptera att pappan inte längre är en del av mammans familj (men han är fortfarande en del av farföräldrarnas familj).
Att han tillhör ts familj, är ingen tvekan, men inte som en enhet med ts mamma.

sextiotalist

Äldre 23 May 10:35

#41

Anonym (Oroliga och ledsna barn) skrev 2016-05-23 10:22:45 följande:

Det är pappa som lämnat oss, mamma och hans föräldrar och syskon inte vi. Och vi vill gärna umgås med honom han är våran pappa men det är han som struntar i oss alla. Vi kan inte bara glömma att han finns fast han verkar ha glömt att vi finns. Om inte den han bor med hade varit så elak då hade vi träffat henne men allt som hon skrivit så går det bort.

Han har valt att inte vara en del av er kärnfamilj, ni är inte längre detta. Den biten måste du acceptera. Hur gärna du vill att det ska vara annorlunda, så måste du acceptera verkligheten.
Läs den här tråden, då förstår du att du inte kan förändra din pappa. Vi var ändå massor som försökte få honom att inte vara sin nya kvinnas ägodel.
(vem vet, det kan vara din pappa).
http://www.familjeliv.se/forum/thread/76463980-barnen-eller-den-nya

sextiotalist

Äldre 23 May 10:58

#44

EnAnonumius skrev 2016-05-23 10:49:05 följande:

Till BRUMMA. Då man inte kan radera inläggen på FL så ber jag dig att bortse från detta inlägget. Jag missade att barnen var VUXNA.

Ja, barnen är vuxna, och jag tror du håller med mig, att ju äldre man är, desto större ansvar har man för att upprätthålla relationer.
Men utifrån det som ts skriver (det kommer ju fram mer) så tycker jag nog att han/hon har räckt fram handen och han har inte tagit emot den.
Men jag tror också att ts är låst i sin bild av den kärnfamilj som han/hon önskar att det var.
Ts måste acceptera att den familj, som den såg ut en gång i tiden, finns inte längre och det är en sorg att hantera detta och som ts måste gå igenom. Han/hon måste också inse att det går inte att förändra personer, utan det man kan göra är att lära sig att hantera detta.
Vi är nog rätt ense om att om ts pappa inte gör sin bit för att ha en bra relation med sina barn, så kommer han nog fasas ut från barnens liv och kommer troligen tappa kontakten med dom.

sextiotalist

Äldre 23 May 13:50

#54

Anonym (Oroliga och ledsna barn) skrev 2016-05-23 13:35:39 följande:

Det är så att pappa och mamma har ett lån tillsammans och det är det som mamma får betala för pappa har sagt att han inte har pengar till det lånet.
Mamma betalar för hon vill inte hamna hos kronofogden.
Vi är absolut inte bortskämda.

Då bör din mamma ta kontakt med banken och be att få lånet splittrat.

sextiotalist

Äldre 23 May 14:20

#59

Anonym (Oroliga och ledsna barn) skrev 2016-05-23 14:11:21 följande:

Är det vi barn som gjort fel menar du? Och vi har inte krävt dyra presenter men vi tycker att det ska vara rättvist. Och vi är inte svartsjuka utan vi är oroliga för pappa och vi saknar honom.

Såklart ni är oroliga, alla med empati blir oroliga om en nära anhörig ändrar beteende. Konstigt vore annars. Såklart ni saknar honom.
Men nu måste ni se till att det fungerar i vardagen. Det ni kan göra och borde göra är att ni tar studielån, för det är ändå 20 000 in i hushållet varje månad. Det är konstigt att ni inte gjort det innan. Det är för mycket begärt att er mamma ska försörja två, snart tre, vuxna personer.
Nej, när det gäller er pappa så har ni barn inte gjort fel. Men det stora felet ni gör är att ni förväntar er att bli försörjda. För ingenstans har det framkommit att ni tagit studielån (skyll inte på att ni inte vill ha skulder, för det är ändå ni som studerar och borde kunna stå på egna ben) för att bidra till hushållet.
Ni kan betala halva hyran, hälften av maten, kanske tom hjälpa er mamma med skulden och om er mamma kan spara undan en slant, så har hon stora möjligheter få ihop en större summa pengar och lösa in en stor del av lånet och då kan banken gå med på att hon slipper sin del och pappan får ta sin del (har vänner som fixat det och då var bankerna ännu mer svårflirtade).

Så mitt tips är att ni tar ett familjeråd, se vad var och en kan bidra med för att underlätta för er mamma. Sedan får ni syskon försöka komma fram till en strategi hur ni ska hantera er pappa.
Kom ihåg, ni är vuxna och ni behöver inte era föräldrar på samma sätt längre. Nu får ni agera på ett vuxet sätt, inte trilla ner i tonåren igen.

sextiotalist

Äldre 23 May 14:44

#67

Anonym (Oroliga och ledsna barn) skrev 2016-05-23 14:31:44 följande:

Det var nog fel av mej att skriva på denna sida. Två av oss har studielån och det kostar med kurslitteratur, resor till tentor och föreläsningar.

Jag vet, jag har pluggat själv, min sambos barn har pluggat, mina kompisars barn pluggar, jag har vänner som pluggar som vuxna (två barn och pluggar med studielån). Det är så det är.
De betalar hyra, det betalar mat, de har utgifter för kurslitteratur etc. Så ni är inte det minsta unika på så vis. Men jag tvivlar på att kursböcker och resor till tentor slukar 10 000 i månaden.
Så jag hoppas verkligen att ni bidrar till hushållet.
Fortfarande är det tre stycken, som borde, efter förmåga, bidra till de gemensamma utgifterna som finns i ett hem.
Självklart var det bra att du startade denna tråd, du har fått mycket input, både med tips och åsikter, för det var väl ändå det du ville ha,
Ingen har sagt att det är ert fel, utan mina, och andras svar, har varit hur ni kan hantera detta.
Ingen kan ändra på er pappa, utan ni måste förhålla er till situationen, något annat går inte.

sextiotalist

Äldre 23 May 15:32

#73

Anonym (Vuxenansvar) skrev 2016-05-23 15:26:35 följande:

Ni som skriver att TS och syskonen skall sluta följa pappans nya och hennes barn (16-åringen) på FB. Jag skulle ju gissa på att det inte är dem TS är "vänner" med utan sin pappa och att det är när han gillar/kommenterar deras statusar som det syns i TS flöde.

Så i så fall är ju alternativet att sluta vara vän med pappan på FB...

Fast jag kan inte se vad mina vänner gillar för statusar, bara att de gör det. Ts och hennes syskon kan blockera den nya och den nyas dotter, så slipper de något de skriver alls i deras flöde.
För övrigt så kommer aldrig sådana saker i mitt flöde, utan ligger på sidan på skärmen.

sextiotalist

Äldre 23 May 15:37

#75

Anonym (Oroliga och ledsna barn) skrev 2016-05-23 15:22:13 följande:

Vi uppvaktar varandra i familjen och det är inga barnkalas.
Vi har inga morföräldrar för dom lever inte.
Vi är hans biologiska barn även om vi nu är vuxna.
Mitt syskon som tar studenten har köpt en del kläder till det själv.
Vi gör ansträngning för att träffa honom men henne vill vi inte se och han verkar bara vilja se oss på det stället dom bor på.

Jag tror inte ni är några dåliga eller slarviga personer, men eftersom situationen är som den är, så måste ni räkna bort er pappa, som den pappa ni en gång hade och ni bor hemma hos er mamma, då måste ni se till att ni delar hushållets kostnader gemensamt, efter förmåga givetvis. Ni måste tänka om lite.
Dvs ni måste bli vuxna nu, hantera er pappa som vuxna, även om han själv inte hanterar det som en vuxen.
Så ta ett familjeråd, se vad alla kan bidra med.

sextiotalist

Äldre 23 May 15:43

#78

Anonym (Oroliga och ledsna barn) skrev 2016-05-23 15:39:12 följande:

sextiotalist skrev 2016-05-23 10:35:46 följande:

Han har valt att inte vara en del av er kärnfamilj, ni är inte längre detta. Den biten måste du acceptera. Hur gärna du vill att det ska vara annorlunda, så måste du acceptera verkligheten.
Läs den här tråden, då förstår du att du inte kan förändra din pappa. Vi var ändå massor som försökte få honom att inte vara sin nya kvinnas ägodel.
(vem vet, det kan vara din pappa).
http://www.familjeliv.se/forum/thread/76463980-barnen-eller-den-nya

Har läst en del och tyvärr stämmer det in på pappa :´(

Ponera att det är din pappa, då vet du hur han tänker (men så var det detta med att han arbetade på samma ställe som hans exfru och gav henne sparken och fick sedan sparken, det kanske inte stämmer in på din pappa).
Men du läste väl svaren, ingen ansåg att den mannen gjorde bra val, utan försökte få honom att inse att han endast blev en slav under denna kvinna.
Ingen i den här tråden anser att din pappa gjort bra val, men vi försöker ge råd så du och dina syskon kan hantera detta och må bra.

sextiotalist

Äldre 23 May 16:55

#90

Anonym (S) skrev 2016-05-23 16:29:37 följande:

Är det verkligen det här det handlar om? Är det detta som är det vesäntliga i tråden? Är det såå svårt att sätta sig in i ts sorg i att hennes/hans pappa lämnat dom och skiter i dom? Det spelar ingen roll att ts är vuxen. Det gör lika jävla ont ändå! Grattis till dig om du sluppit uppleva detta själv.

Tråden handlar för fan inte om några bortskämda vuxna barn utan om "vuxna" barn som blivit svikna av sin förälder. Klart att han som pappa och som varit den som lämnat ska behaga ta sig till sina egna barn för att träffa dom! Klart det gör ont i hela kroppen att veta och känna att pappa inte bryr sig! Trots att man är 20! För helvete!

Jag skrev tidigt i tråden om att det är en sorgeprocess som TS och syskonen måste gå igenom. Men samtidigt så måste de med gemensamma krafter fixa vardagen.

De måste stötta varandra och se vad var och en kan bidra. Deras pappa kan de räkna bort.

sextiotalist

Äldre 24 May 10:03

#164

Anonym (Oroliga och ledsna barn) skrev 2016-05-24 08:44:43 följande:

På många låter det som att det är vårat fel att inte pappa besöker oss och jag menar inte att han måste komma dit som vi bor och hur vi kan veta om hans lån är för att han berättade det själv för en månad sen han tog kontakten själv då och berättade om att vi barn inte kunde få något av honom för han skulle fixa till sin ekonomi det var sista gången han hörde av sig och nej mamma är inte nära att hamna hos kronofogden för hon betalar lånet som hon och pappa har mamma har sagt att om pappa vill komma till lägenheten så kan hon gå till någon vän så pappa och vi får träffas själva om han nu vill komma Så sluta skylla på oss och mamma för att pappa inte besöker oss

Nej, det är inte ert fel. Absolut inte. Men däremot så måste ni nu börja hantera att er pappa är som han är. När din pappa, trots att så gott som alla skrev att han gjorde fel val, ändå gjorde, i våra ögon, fel val, så måste du inse att han inte tänker annat än med testiklarna, samt är väldigt konflikträdd.
Dvs han kommer inte ändra sig. Så mitt råd är att vara väldigt rak mot er pappa, säga exakt vad ni känner, berätta på att ni är besvikna och att ni förväntar er att en vuxen man beter sig vuxet.
Du kan endast påverka dig själv och göra egna förändringar för att du ska må bra igen.

Våran pappa struntar i oss barn :(

INNEHÅLL