Vad säger man till vän som ska på begravning?

Skriv "Glöm inte att le mellan tårarna, glömmer inte att skratta, det är de ljusa minnena som man ska komma ihåg"

Jag har begravt min pappa. Jag har förlorat nära vänner, har vänner som förlorat sina barn.
Nej, för mig är det inte en floskel, för just skratten och leendena under pappas begravning som gjorde det uthärdligt (han dog mitt i livet), det var de ljusa minnena som  dominerat de begravningar jag har varit på.
För mig är det just det som är det viktiga under en begravning, att le, att kunna skratta och minnas de ljusa stunderna.

Under två år så gick nästan 10 i min vänkrets och bekantskapskrets bort, en var äldre, de andra var från 21 och uppåt. Så jag vet vad det innebär att sörja och begrava även yngre personer.

Jag beklagar det du fått gå igenom.
Nu framgick det ingenstans att det var ett barn, utan jag förutsatte att det var en vuxen.
Men jag har vänner som förlorat sina barn, och de resonerar som jag gör, dvs man får skratta, man får le, det som gjort att de kunnat gå vidare, har varit fokus på det ljusa och de fina minnena de har.
Sedan reagerar alla olika på sorg, så det som är fel för dig, är kanske helt rätt för andra.
Jag svarade utifrån det jag (med mina erfarenheter, med min historia) hade känt rätt att höra. För mig är det ingen floskel, för mig är det som jag känner och hur jag upplever. Det måste du också respektera.
Många upplever det som ett tabu att le och skratta (mitt ex var väldigt upprörd över den ljusa begravningen och alla skratt som var på pappas begravning) under en begravning och under tiden man sörjer.