Misstänker adhd på min son. Hjälp!

Man kan få professionell hjälp utan diagnos. Koka ihop egna har jag aldrig sagt. Nej man tränar inte annorlunda om man har en diagnos. Svårigheterna blir ju inte olika för att man sätter ett namn på dem.

Man bemöter olika på alla barn givetvis och man gör det som man ser behövs och som får det att funka. Det fungerar utmärkt utan diagnos i de allra flesta fall. Det är min erfarenhet grundad på egna barn och elever och de lyckas väldigt bra.

Min erfarenhet är att man lär sig snabbt vilket slags insats just detta barnet behöver vid tex en utflykt. Man provar ju sig fram tills man hittar ett fungerande sätt. Det hinner man göra långt innan en utredning är klar. Dessutom fungerar inte alla barn med adhd på samma sätt ändå så bara för att man kallar barnets sammanlagda svårigheter för adhd får man inte ett färdigt recept. Man måste ändå gå in på de enskilda svårigheterna som barnet har iallafall och bygga upp ett individuellt bemötande. Vissa barn med adhd behöver bildstöd, vissa muntlig struktur osv. Jag anser ändå att diagnostisering är onödig i de flesta fall. Finns några undantag dock.

Hm nej jag håller inte med. Jag vet inte vad ett barn behöver bara för att jag får veta hens diagnos. Jag måste alltid lära känna eleven först samt prata med vårdnadshavare om svårigheterna. Jag tycker också att man kan komma med förklaringsmodeller om svårigheter utan att utgå från en diagnos precis så som jag gör med alla de elever som inte uppfyller kravet för diagnos fast de har många av samma svårigheter som den diagnostiserade. Diagnosen talar ju bara om för oss hur många svårigheter barnet har, inte exakt vilka, hur de yttrar sig och vilken insats som fungerar för just det enskilda barnet.

Jag säger inte att det aldrig behövs diagnoser. I många svårare fall kan det vara en nödvändighet, absolut. Jag säger bara att i många fall behövs det inte. Jag tror också att det i många fall kan vara negativt att få en diagnos. Man har idag rätt till hjälp och stöd i skolan för sina svårigheter med eller utan diagnos men jag vet att alla kommuner inte efterlever det. Det är beklagligt. Det är ju förskräckligt om man ska behöva utreda och diagnostisera varenda barn som behöver stöd!

Den där teoretiserade kunskapen och vetenskapen kring beteendeproblem bör användas på alla barn med beteendeproblem anser jag. Det barn som inte uppfyller kraven för diagnos hamnar annars i kläm eftersom dessa barn anses som ouppfostrade istället. Det är ett stort problem. De som inte har teoretiska kunskaper kring beteendeproblem kommer då göra skillnad på barn med diagnos och de utan. Naturligtvis håller jag med om att det behövs teori, vetenskap och forskning kring beteendeproblem men det är inte förenat med att sätta diagnos.