Misstänker adhd på min son. Hjälp!

Jag "misstänker" ev lite åt Autismhållet när du beskriver samspelet med andra barn osv. (Vår stora pojk har "Autismliknande tillstånd" som det hette då (alla kriterier är inte uppfyllda för en hel Autismdiagnos, och drag av ADD) Vad säger pojken själv? Vår bästa hjälp har varit barnet själv. Han har vetat att det där med att "bli så arg så man slåss/spårar ur" inte är bra och han blir ledsen varje gång. Där har vi frågat hur vi kan hjälpa honom.och pepparpeppar så har han haft mycket klokt att säga hur han skulle vilja bli bemött. Det värsta för honom är när vi blivit arga över situationer han varit chanslös att hantera på egen hand) I den åldern har det handlat om att ligga steget före honom och försöka se och bryta situationen INNAN han eskalerat. Ibland har det handlat om att handgripligen plocka honom ur situationen (utan att var arg, bara sakligt plocka honom ur den). För hans del har balansen mellan att få vila och vara aktiv varit superviktig. Vi har lagt in vilopauser mellan aktiviteter som tar mycket energi (för hans del har det handlat om sociala situationer) och han har fått gjort något som ger honom vila (läsa bok, surfplattan, vila på soffan). För hans del har det också varit viktigt med små mellanmål, för när energin börjat dala har det varit starka reaktioner. För honom har det också varit jobbigt att inte veta när och hur han skall göra saker, han vill gärna ha dagen planerad genom bildschema eller annat. Nu är han 11 i år och problematiken med att explodera på just det sättet eller vara medvetet "stygg" mot syskonen har försvunnit, men det jag skrivit har varit det jag minns att vi sysslande med där och då. Även förskolan hjälpte till tex att han fick gå in och pyssla innan det började bli konflikter med de andra barnen.

Ni behöver inte sätta en diagnos för att kunna hjälpa honom. Han behöver samma hjälp oavsett om han får en diagnos eller ej. Svårigheterna syns ju och ni behöver hjälpa och stötta för att utveckla dessa svårigheter som kan bero på utvecklingsförsening, omogenhet eller funktionsnedsättning. Vad det beror på är inte viktigt. Svårigheterna vet ni ju om. Börja nu.

Nej håller inte med. Möjligtvis när det handlar om autism av högre grad. Inte annars. Med rätt kunskaper och förståelse behövs inga stämplar på människor.

Det kan vara väldig svårt att hjälpa ett barn om man inte vet vad som ligger bakom svårigheterna. Och även om man vet behöver man handledning och det kan man få om barnet får en diagnos. Är det autism så växer det inte bort utan barnet behöver stöd och anpassning i större grad än andra barn. För att orka med det i år in och år ut kan föräldrar behöva avlastning. Med tex en autismdiagnos kommer rättigheter att ansöka om sådant. För att skolan inte ska bli ett helvete för ett barn med autism så måste rätt anpassningar göras även där och då är tyvärr diagnos ett måste.

Man kan få professionell hjälp utan diagnos. Koka ihop egna har jag aldrig sagt. Nej man tränar inte annorlunda om man har en diagnos. Svårigheterna blir ju inte olika för att man sätter ett namn på dem.