Är vi ensamma om o göra så ?

Det blir nog folk av våra barn med ! Barn är hårdprogrammerare att växa upp och bli självständiga så det är inget att bekymra sig om att ge dem "för mycket" närhet. Det finns liksom inte, om man inte tar det till någon perverterad extrem.

Vissa barn behöver mer övervakning eller sällskap än andra. Min äldste var (är) extremt social och ville alltid, alltid, alltid ha sällskap och lärde sig nog inte leka mer självständigt förrän han var närmre tre.
Min mittenkille var en liten livsfarlig klätterapa och det var rena rama självmordsövervakningen på den ungen från det att han började krypa tills han fick lite mer självbevarelsedrift vid tre-fyra års ålder.
Med minstingen nu så var hemmet inte alls lika barnsäkrat (pga äldre syskon och alla deras pinaler) och vi fick hänga med och övervaka för den sakens skull.