Är vi ensamma om o göra så ?

Tycker det är ironiskt med en överbeskyddande pappa som sedan bryter mot en av de grundläggande säkerhetsreglerna för små barn (som även står i instruktionerna till baby björn matstolen): "Lämna aldrig barnet utan tillsyn i matstolen"

Fall från hög höjd är fortfarande en av de vanligare sakerna som föräldrar till små barn söker akut sjukvård för. Barn som lämnats på skötbord själva, i matstolar själva, etc. Barn är listiga och lär sig nya saker när man minst anar det..

Om din andra fråga: jag/ min man följer eller snarare följde också efter vår lilla i  hög grad. men inte för att övervaka, utan för att vår dotter "begärde" det. Dvs hon drar i en, gnäller, ropar på en, osv för att man ska gå dit där hon är och leka med henne. Självklart kunde hon i korta stunder sysselsätta sig helt själv, även vara i annat rum än en själv (men mer sällan), när hon inte kan "hjälpa till" med någon hemsyssla, men det är en jättejobbig stund för alla med massa gnäll.. Däremot tycker jag att hon nu börjar bli allt mer självständig (hon är nu 2,5 år), och går själv till annat rum och leker där en lite längre stund själv. Det tycker jag är toppen. Vårt hem är barnsäkrat, så de värsta olyckorna går nog att undvika. Är hon ensam i ett rum så lystrar jag till ljud däörifrån (för att bedöma vad hon gör) eller kan kika in lite försiktigt ibland. I parken följer jag henne med blicken, så jag ser ju om hon är på väg att klättra upp på nåt. Är hon i klätterställningen så är jag nära, och där det är osäkra moment (tex otillräckliga räcken eller nåt) så hänger jag på så klart..

Jag tänker så här: när du är hemma själv så gör precis som du tycker är bäst och vill. När du är med mannen så får du ta ett snack med honom om vad som för dig är en rimlig nivå av vaktande, vill han vakta mer (än vad som kan anses som rimligt) så får det stå för honom och bli hans uppgift.