Är vi ensamma om o göra så ?

Jag och min Sambo var sånna som följde efter barnen hela tiden när dom var små. Mest för rädslan att dom skulle ramla och slå sig men även andra saker som att hitta nåt att stoppa i munnen lr liknande. Idag så ångrar jag att vi var lite väl överbeskyddande när de gälde våra barn. Äldsta är snart fem. När vi är ute i lekparken tex och jag jämför honom med andra barn i samma ålder så är han inte alls lika säker vad gäller klättra i klätterställningen tex. Kan säga att jag än idag håller stenkoll, gärna går fram ifall han skulle ramla, håller handen om jag får. :) Andra föräldrar är superlugna som det ser ut, skulle dom ramla så är det ju mjukt underlag och inte hela världen typ. Medans jag ser hur dom kan ramla och slå hakan i stegen o slå ut tänder lr bita av sig tungan. Innan jag fick barn så Hatade jag hönsmammor och nu har jag blivit en själv. :( Han har inte samma "skills" som dom andra barnen i hans ålder och jag är väldigt säker på att det är för att jag hållit honom tillbaka och inte låtit honom lära sig själv. Det är svårt att släppa taget om dom små liven och låta dom upptäcka världen mer självständigt men det är nog det bästa för barnen tror jag.. Tyvärr