Ni som fött vaginalt - hur upplevde ni bristen på kontroll?

Hej TS,

Du kan inte påverk din förlossning, men du kan påverka dina känslor.

Tips är att förbereda dig med bl a profylax. Och tänka igenom hur du ör som person nör du utsätts för något nytt eller för smärta:

Tex, hur hanterar du smärta i största allmänhet? Hur uthållig är du som person? Är du en person som vill ligga still och blunda eller är du en person som vill gå mycket när du har ont? Lindrar värme eller kyla? Kan du "härda ut" om du sätter en egen tidsram? Blir du peppad av musik eller vill du ha lugn och ro?

Jag lade upp min förlossning som ett maraton där jag fokuserade på varje "etapp". Det var en bra strategi för mig. Jag valde att tänka positiva saker som att säga "ja" istället för "aj" och det funkade verkligen...

Jag är ett kontrollfreak men enda gången jag kände att jag tappade kontrollen var när krystvärkarna kom. Jag var inte beredd på att det skulle göra så ont och inte på det sättet som det gjorde, så jag fattade inte att det var just krystvärkar och ingen bm berättade det heller. Jag trodde att nått var fel och att jag skulle dö.

Profylax hade jag stor nytta av när jag var hemma utan smärtstillande. Inte ett dugg hjälp gav det under krystningen. Jag har läst boken flera tipsar om, och som förlossningsrädd anser jag inte boken vara bra, snarare tvärt om. Jag blev ännu mer rädd när jag så ingående fick beskrivet hur det kan gå till. Slutade läsa efter typ hälften.

En stor del av min rädsla grundade sig i mitt kontrollbehov samt rädslan av komplikationer. Nu efteråt har jag fått framfall, hemorojder som inte försvinner som antagligen behöver opereras, samt något fel med ärren (jag sprack) så jag kan inte ha sex och vet inte om det kommer bli bättre. Med facit i hand hade jag begärt kejsarsnitt.

Kände inte att jag tappa kontrollen inte heller att jag hade den. Det var skönt att bara få följa och låta kroppen visa vägen. Så fascinerande att möta urkvinnan i mig. Jag började känna en stark koppling mellan mig och alla generationer kvinnor före mig. Föda barn är det vackraste jag gjort.

Inga problem med kontrollkänslan. Nu gick båda mina förlossningar till utan några komplikationer ska sägas. Men kontroll var inget jag reflekterade över alls och då har jag ändå stort behov av kontroll över mina kroppsfunktioner.

Under min första förlossning tvingade bm sin student att undersöka mig vid ett tillfälle trots att jag inte ville (men hade svårt att stå på mig). I övrigt upplevde jag inte bristen på kontroll som något problem. Vid andra förlossningen (jättesnabb) körde kroppen helt sitt eget race (jag krystade inte ens medvetet) och det var bara att hänga med. Jag hade ingen kontroll öht (bajsade på mig utan att märka det, tex) men det kändes att kroppen gjorde vad den skulle göra och allt gick bra.

Jag upplevde inte bristen på kontroll som något problem. Jag kände mig väl omhändertagen, och smärtan kunde man ju inte stoppa, så det var bara att försöka andas och hänga med. Jag läste Föda utan rädsla och den hjälpte mig mycket, även om jag aldrig fick till det helt med andningen.

En grej som jag var rädd för innan förlossning var att bli fasthållen, hade hört att man kunde bli det ibland om det var nödvändigt. Det blev det faktiskt också för min del (de behövde göra en undersökning, så jag var tvungen att ligga på rygg, men min kropp for liksom om på sidan när jag fick en värk, så min man och uskan höll tag i mina knän för att hålla kvar mig i ryggläge), men där och då upplevde jag det bara som en hjälp, en sak mindre att koncentrera sig på liksom. 

Jag kände inte alls att jag tappad kontrollen, jag tyckte nog att jag hade den hela tiden, trots väldigt utdraget värkarbete som slutade med att de fick sätta epidural fast jag från början inte velat ha det. Iom det så stannade mina värkar av o de fick sätta oxcitocindropp som gjorde att utdrivningsfasen blev väldigt kort sen när det väl hände. Kände mig efteråt lite "misslyckad" pga detta men väl där var jag så jäla utmattad efter ca två dygns värkarbete att jag var supertacksam för epiduralen när jag fick den! Min förlossning var inte alls som jag hade föreställt mig den o jag reagerade inte alls som jag hade trott jag skulle heller (tålde t ex inte alls värksmärtan så bra som jag hade tänkt mig trots profylax...) men jag kände mig nog ändå trots det som att jag var in charge all the way :)

Du har inte funderat på doula? Jag hade med min svärmor (och man, såklart! ) för hennes erfarenhet och som stöd till oss båda. Såhär i efterhand var det HELT rätt beslut även om jag måste totalsåga en del beslut både på förlossningen och BB såhär i efterhand (Man ska inte vara helt öppen i fyra timmar och katetern ska inte läggas på osteriliserat underlag innan den fästs. Erfaren BB-personal ska reagera när patienten har en ljusgrå hudton och avslaget luktar starkt kemiskt). Blir det fler barn måste jag få ventilera detta igen, eventuellt hos Aurora.

Hut vanligt är det att man spricker? Vad ska man tänka på för att inte göra det?

Att spricka lite är vanligt. Det gjorde jag båda gångerna. Inget jag märkte av eller gav några men. Sköterskan sydde 2-4 stygn efter åt.

Blev faktist förvånad när de berätta det för mig.