Jag har, precis som du TS, mycket dåliga erfarenheter av vården. Det har hänt många tråkigheter som fått ännu tråkigare konsekvenser, så tilliten är noll.
Däremot upplevde jag att det här var en helt annan del av vården. Jag blev igångsatt nu i februari och var inne i 1,5 dygn på förlossningen. Samtliga 6 skift jag hann träffa var underbara. De läste mitt förlossningsbrev och tog all hänsyn jag bett om. De involverade mig och lät mig ta alla beslut jag kunde ta.
Jag upplevde inte att det gjorde ont att föda barn, trots att detta var första barnet. Sen var det ju långt från skönt... Det var en annan känsla än smärta, sen vet jag inte om den känslan nödvändigtvis var skönare än smärta. Men jag hade inte direkt ont.
När krystningarna väl satte igång var jag trött och hög på lustgas. Där och då, i mitt berusade tillstånd, insåg jag att jag kunde klara det själv. Min kropp hade alla resurser att föda barnet. Jag kunde inte kontrollera min kropp, men min kropp hade fullständig kontroll, och det lugnade mig. Jag överlämnade mig helt och hållet till min kropp och lät den göra sin grej. Visst hjälpte jag till när BM bad mig om det, men i övrigt var jag i en helt egen bubbla där huvudet hade checkat ut och kroppen jobbade alldeles själv. Jag sprack dessutom ingenting alls, så det var ju ett stort plus :)
Så jag upplevde alltså inte att jag var varken maktlös eller panikslagen - tvärtom. Jag var lugn. Och då kan jag lova att jag inte är en lugn person av naturen och att jag haft fullständig panik under hela graviditeten för att mitt barn inte skulle klara förlossningen. Det kan hända dig också, men det vet du inte förrän du är där. Så till dess - försök att inte planera din förlossning och föreställa dig hur det ska vara, för det kommer inte vara i närheten av vad du trott. Skriv ett ordentligt förlossningsbrev med dina önskemål. Jag hade bl.a. ett önskemål om rak kommunikation. Jag är väldigt bra på att lyssna mellan raderna och visste att om de var vaga med saker och ting skulle jag fylla i de vaga bitarna med hemskheter, så jag ville att de skulle vara brutalt ärliga mot mig. Och det var de :)
Du kommer att fixa detta, TS :) Det bästa med en förlossning är hur fort den tar slut. Ena sekunden kämpar man, i nästa är allt klart och man ligger med ett barn mot sitt bara bröst. Stort lycka till!