Förlorar på att praktisera jämfört med att bara gå hemma...
Har du inte rätt till sjukersättning på den halvan du inte arbetstränar?
Har du sökt sjukersättning på 50 %?
Får du sjukersättning på en viss del så får man även bostadstillägg.
Inlägg från: Anonym (anonym)
|
-
-
Du borde kunna fortsättningsvis ha aktivitetsersättning på 50% eftersom du bara arbetstränar på 50% , oavsett % på aktivitetsersättning har man rätt till bostadstillägg. Jag har halv aktivitetsersättning och är arbetslös på 50% och får bostadstillägg.
-
Men om du inte tror att du kommer att kunna jobba mer än 50% och dina läkare heller inte tror att det är rimligt blir inte processen att söka på halvtid så komplicerad och då slipper du ju socialtjänsten samt får rätt till bostadstillägg.Livetskamp skrev 2016-04-20 14:45:55 följande:Jag har fyllt 30 så det är inte längre aktuellt. Angående sjukersättning kommer jag med all sannolikhet att bli nekad, inget jag vare sig vill eller orkar genomgå igen - ens på halvtid.
Det har ju blivit lättare att bevilja sjukersättning det senaste året just pga. en massa människor har ansetts friska, arbetstränat och åter hamnat i sjukpenning eftersom de inte är tillräckligt friska för att arbeta. -
Man får ju sjukersättning under förutsättning att man inte inom överskådlig tid kommer att kunna jobba mer än en viss procent. Det går ju dessutom att ha sin sjukersättning vilande om man vill försöka jobba mer än de procent man fått beviljat det går ju dessutom att avbryta sjukersättningen om man återfår sin arbetsförmåga efter ett antal år exempelvis om man det kommer en ny medicin eller behandling eller om man en dag hittar ett arbete där man kan jobba full tid.Livetskamp skrev 2016-04-20 18:52:45 följande:Jag förväntas väl svara för en hel livstid? Tror definitivt jag kommer att orka jobba mer än 50 % framöver, _förutsatt_ att jag hamnar i en miljö som är någorlunda anpassad efter just mig och mina unika behov.
-
Anonym (kk) skrev 2016-06-03 13:36:22 följande:Förstår inte hur ni andra kan ha så svårt att hitta jobb.
Ett tips är att skaffa sig en kortare (gärna yrkesinriktad) utbildning inom ett bristyrke. Det är alltid mycket enklare att hitta ett jobb om man är efterfrågad på arbetsmarknaden. Gärna inom en mansdominerad bransch eftersom det ofta är bättre löner där. Och med bra lön klarar man sig bättre även om man inte klarar av att jobba heltid eller blir sjuk hemma med en inkomstminskning.
Arbetsförmedlingen gör regelbundet sammanställningar över nutida och prognoser över framtida bristyrken. Aktuella bristyrken är bland annat kockar, bilmekaniker, betongarbetare, golvläggare, vvs-montörer, undersköterskor.De där tipsen om att utbilda sig genom kortare yrkesutbildningar är inget som fungerar för människor som är på väg tillbaka till arbetslivet efter en längre tids sjukskrivning eftersom det kräver att man kan fungera 100% och ta till sig utbildningen.
-
Skickas man på praktik efter långtidssjukskrivning är det för att se vilken arbetsförmåga man har, när väl arbetsförmågan prövats och man vet hur mycket man klarar av att jobba så kan börja fundera över utbildning och se vilka som erbjuder halvfart om det är 50% arbetsförmågan landar på.Anonym (kk) skrev 2016-06-03 15:14:54 följande:Vilket jävla skitsnack.
Det är ingen bra idé att från sjukskrivning gå direkt till studier innan man vet hur mycket man kommer att klara av. -
Nu står det ju hur tydligt som helst i trådstarten att TS haft vad som förr hette förtidspension för Np-diagnoser och psykisk ohälsa men nu när Ts blivit 30 år är på praktik för att testa sin arbetsförmåga.Anonym (kk) skrev 2016-06-03 15:33:08 följande:Ur samhällsperspektiv är det kanske oekonomiskt. Men ur individsynpunkt är det bästa att optimera sina förutsättningar. Och det gör man genom att på snabbast och billigast sätt göra sig själv maximalt eftertraktad på arbetsmarknaden. Och man känner sig själv bäst. Vet bäst vad man trivs med och vad man klarar av att prrstera.
Knappast lämpligt för någon med flera diagnoser och tidigare utmattningsdepression gå från sjukpension till studier innan det är prövat hur stor arbetsförmåga och hur stresstålig man är. -
Anonym (kk) skrev 2016-06-03 16:00:46 följande:Nu är inte jag någon expert på varken socialförsäkringssystemet eller arbetsmarknadspolitiska åtgärder men om jag förstått det korrekt är både arbetsträning och arbetsprövning tillfälliga åtgärder. Knappast något som tänkt pågå under en längre period.
Tror inte ett dugg på såna där program. Deras enda syfte är att bryta passiviseringen av människor samt skyffla runt 'arbetsoförmögna' individer.
Varför ska man vänta på att samhället ska lösa allting åt en? Särskilt när samhället inte ens gör det särskilt bra? Är det inte bättre om folk skulle ta lite större ansvar för sina egna liv. Man vet bäst själv vad man gillar och klarar av.
Ps. Så himla svårt och jobbigt är det inte med en yrkesutbildning. Klarar man av att praktisera så klarar man av en sån utbildning. I alla fall om man har en intelligens i normalspannet.Praktik har inget syfte om det inte är för att lära sig ett yrke, prova ett yrke eller för att testa arbetsförmågan.
Att börja en utbildning om man varit sjukskriven en längre tid för psykiska problem är inte så lämpligt innan man vet vilka begränsningar man har eftersom om man misslyckas och avbryter måste börja betala tillbaka sitt CSN och dessutom löper stor risk att återinsjukna. Vid praktik finns det inga krav på att lyckas men för att praktiken ska ge något så borde människor inte förlora ekonomiskt på praktiken eftersom oro för ekonomi i sig är en stor påfrestning och ännu mer för den som varit sjukskrivna för psykisk ohälsa.
-
Lämpligtvis borde de som arbetstränar och har "praktik" få denna praktik inom yrken där det är brist för utifrån praktiken kunna se om det är ett yrke de skulle kunna arbeta inom. De flesta arbetsträningsplatser/praktikplatser är inom livsmedelsaffär, diverse ideella organisationers second-handbutiker vilket är helt felaktigt eftersom det inte direkt är brist på butikspersonal eller på människor som kan sortera och diska skänkta varor.Anonym (kk) skrev 2016-06-03 16:00:46 följande:Nu är inte jag någon expert på varken socialförsäkringssystemet eller arbetsmarknadspolitiska åtgärder men om jag förstått det korrekt är både arbetsträning och arbetsprövning tillfälliga åtgärder. Knappast något som tänkt pågå under en längre period.
Tror inte ett dugg på såna där program. Deras enda syfte är att bryta passiviseringen av människor samt skyffla runt 'arbetsoförmögna' individer.
Varför ska man vänta på att samhället ska lösa allting åt en? Särskilt när samhället inte ens gör det särskilt bra? Är det inte bättre om folk skulle ta lite större ansvar för sina egna liv. Man vet bäst själv vad man gillar och klarar av.
Ps. Så himla svårt och jobbigt är det inte med en yrkesutbildning. Klarar man av att praktisera så klarar man av en sån utbildning. I alla fall om man har en intelligens i normalspannet. -
Vid återgång till arbetsmarknaden efter lång tids sjukdom så måste ekonomin fungera för att utfallet av arbetsträning ska bli rättvisande, bekymrar sig den som arbetstränar över sin ekonomi så kan de flesta inte ge sitt bästa.nevermind skrev 2016-06-04 09:57:24 följande:Det måste inte alltid löna sig i pengar.
-
Och arbetstränar man under omständigheter där man bekymrar sig för sin ekonomi hela tiden är risken stor att man åter blir sjukskriven eftersom stress för ekonomi är en stor riskfaktor för att få en depression.nevermind skrev 2016-06-04 12:27:12 följande:Men arbetstränar man inte kommer man inte tillbaka till jobbet och då får man aldrig en normal inkomst igen.
-
Alla de där som år efter år praktiserar på existensminimum kommer aldrig att komma ur bidragsberoende eftersom de skickas på praktik till företag eller ideella organisationer som aldrig kommer att anställa dem helt enkelt för att företagen inte har anställningsbehov och de ideella organisationerna inte har möjlighet att avlöna mer än några få.Anonym (kk) skrev 2016-06-05 18:12:35 följande:Eller så kan man fastna i ett evigt bidragsberoende och fattigdom för att man aldrig ids anstränga sig det minsta.
Finns de som praktiserat och arbetstränat 5-10 år utan att ha fått en enda anställning och levt på kring existensminimum under alla dessa år. -
Där borde Af och Fk ta sitt ansvar och se till att de som ska tillbaka till arbetslivet ges möjlighet att praktisera inom de yrkesområden det är eller kommer att bli arbetskraftsbrist. Någon som är på praktik ska ju inte kunna utföra riktiga arbetsuppgifter från början utan ska gå bredvid och lära sig så då går det ju att utan yrkesutbildning som om det vore skolprao vara med och se hur det går till på exempelvis en VVS-firma, ett bygge, hur målare arbetar, hur det är på ett äldreboende...Anonym (kk) skrev 2016-06-05 19:39:37 följande:Jag vet. Och det är därför jag tycker att man ska våga satsa lite om man vill nåt annat med sitt liv. Tänka utanför lådan. Om man klarar av att praktisera så klarar man förmodligen av en yrkesutbildning också. Tror inte ett dugg på arbetsmarknadspolitiska åtgärder och rehabiliteringsprogram. Tror på människans egna förmåga. Och det är det man ska stärka istället för att uppmuntra folk att leva på bidrag.