Hade du själv kunnat tänka dig att jobba en dag utan att få en krona extra för besväret? Gräv gärna fram en person som kan tänka sig det, är du bussig... Lätt att tala om för andra hur de ska göra. Självklart ska det _löna_ sig att arbeta oavsett.
Andra regler gäller för oss som uppbär kompletterande försörjningsstöd vid sjukskrivning/rehabilitering. Jag får inte frångå det övre satta tidstaket p.g.a. mitt sköra psyke, men vill ingenting hellre än att komma ut mer i arbetslivet. Under förutsättning att det blir skillnad i plånboken, vill säga. Tror att man inom (M) pratat om att ändra på dessa löjliga regler, dock osäker på hur det faktiskt gick med den saken. Befängt att inte fler reagerar.
Är egentligen berättigad till s.k. "aktivitetsstöd" från maj månad, men min handledare på FK rekommenderar mig att söka försörjningsstöd istället då nivån på aktivitetsstödet ändå är så låg (ca 7000 där med) och stjäl av mina framsida a-kassedagar, om jag förstod personen rätt.
Vill återigen tipsa dig om att satsa på dig själv och din kroppsliga och själsliga hälsa så att du blir starkare och friskare så att du på sikt kan bli självförsörjande.
Jag kommer att bli friskförklarad när rehabiliteringsersättningen (sjukpenningen) upphör omkring den 1 maj (såvida ingenting oförutsett inträffar). Väl där kan jag ta ställning till hur mycket jag orkar gå upp i arbetstid och vad jag ska ägna mig åt härnäst. Så snart rehab.p. ryker anses jag stå till arbetsmarknadens förfogande igen. Vad som händer mer konkret beslutar vi om på ett uppföljningsmöte i veckan som kommer.
FK ansåg att max 17 timmar/veckan var rimligt utifrån tidigare beräkningar om SGI m.m. samt mot bakgrund av att jag varit sjukskriven på 100 % utan någon som helst sysselsättning (till skillnad från dagens arbetsträning) under en viss tid. Det är inte en nivå jag själv varit med och förhandlat om, men visst skadar det aldrig med en mjukstart.
Du utgår ifrån att ifall jag ansöker om sjukersättningen blir jag automatiskt beviljad? Jag befann mig på botten så nyss som i somras, och blev trots det nekad aktivitetsersättning så varför skulle jag ha vind i seglen den här gången när jag till och med orkar arbetsträna vissa dagar? Jag tycker att sjuk- och aktivitetsersättning är till för de som verkligen behöver den. Hade önskat att AF kunde gå in med något stöd så jag slapp sjukförsäkringssystem än gång för alla. Min målsättning är ju på sikt att ta mig ur den här sitsen och istället bli självförsörjande, inte förlänga dessa dagar ytterligare...
Måste bara säga att det sista stycket är på pricken! Jag vill också ha praktik OM det leder till jobb, men det verkar stört omöjligt att hitta. Har gjort massor av praktik under åren, men till vilken nytta? Leder ju inte vidare på nåt sätt, o fritidssysselsättning kan jag hitta på egen hand tack.
Är lite äldre än du, flera npf-diagnoser o har boendetillägg (som ej är bostadstillägg, antar att du kollat upp det).
De där tipsen om att utbilda sig genom kortare yrkesutbildningar är inget som fungerar för människor som är på väg tillbaka till arbetslivet efter en längre tids sjukskrivning eftersom det kräver att man kan fungera 100% och ta till sig utbildningen.
Jag som arbetar med försörjningsstöd kan berätta för dig att missbrukare har hårda krav på sig att gå i behandling för att inte få avslag på sina ansökningar.
Det finns lika många av dessa som det finns folk i din situation. Men skulle Du gå hos oss hade du troligen fått avslag då du inte fullföljer planen och gör det som krävs för att bli självförsörjande!
Du är lat, missbrukarna jobbar HÅRT!
Skickas man på praktik efter långtidssjukskrivning är det för att se vilken arbetsförmåga man har, när väl arbetsförmågan prövats och man vet hur mycket man klarar av att jobba så kan börja fundera över utbildning och se vilka som erbjuder halvfart om det är 50% arbetsförmågan landar på.
Det är ingen bra idé att från sjukskrivning gå direkt till studier innan man vet hur mycket man kommer att klara av.
Skickas man på praktik efter långtidssjukskrivning är det för att se vilken arbetsförmåga man har, när väl arbetsförmågan prövats och man vet hur mycket man klarar av att jobba så kan börja fundera över utbildning och se vilka som erbjuder halvfart om det är 50% arbetsförmågan landar på.
Det är ingen bra idé att från sjukskrivning gå direkt till studier innan man vet hur mycket man kommer att klara av.
Nu står det ju hur tydligt som helst i trådstarten att TS haft vad som förr hette förtidspension för Np-diagnoser och psykisk ohälsa men nu när Ts blivit 30 år är på praktik för att testa sin arbetsförmåga.
Knappast lämpligt för någon med flera diagnoser och tidigare utmattningsdepression gå från sjukpension till studier innan det är prövat hur stor arbetsförmåga och hur stresstålig man är.
Lugn människa, andas....
Jag skrev INTE att jag arbetar som socialsekreterare!!!!
Ts får ju inte försörjningsstöd utan ersättning från FK i form av aktivitetsersättning och det är INTE samma sak som att gå på soc och de skyldigheter du yrar om gäller inte
Precis det du säger har jag frågat F-kassan o AF om, o dom säger nej. Kan jag pröva gå en yrkesinriktad utbildning för att göra mig mer attraktiv på arbetsmarknaden? Nej det går inte för du är sjukskriven, du har isåfall en arbetsförmåga o kan ställas till arbetsmarknadens förfogande. Men kan jag iaf få pröva? NEJ, det medger inte reglerna får jag höra.
Önskar att det vore så enkelt som du skrev, verkligen.
Och arbetstränar man under omständigheter där man bekymrar sig för sin ekonomi hela tiden är risken stor att man åter blir sjukskriven eftersom stress för ekonomi är en stor riskfaktor för att få en depression.
Alla de där som år efter år praktiserar på existensminimum kommer aldrig att komma ur bidragsberoende eftersom de skickas på praktik till företag eller ideella organisationer som aldrig kommer att anställa dem helt enkelt för att företagen inte har anställningsbehov och de ideella organisationerna inte har möjlighet att avlöna mer än några få.
Finns de som praktiserat och arbetstränat 5-10 år utan att ha fått en enda anställning och levt på kring existensminimum under alla dessa år.
Ingen tvingar mig vara sjukskriven? Nejvisst, då vet jag. Bara det att jag bl a har flera neuropsykiatriska funktionshinder, som gör att jag inte kan fungera fullt ut. Vet aldrig när nästa "dipp" kommer, behöver även praktiskt stöd. Enligt AF och FK får jag inte ens PRÖVA om det går, med stöd, för då ryker min sjukpenning innan jag ens hunnit pröva mina vingar. Du kan ju tala om för mig vilka alternativ jag har?
Du gör det verkligen lätt för dig med det tänk som du har, tyvärr är det inte lika lätt Irl dock.
Där borde Af och Fk ta sitt ansvar och se till att de som ska tillbaka till arbetslivet ges möjlighet att praktisera inom de yrkesområden det är eller kommer att bli arbetskraftsbrist. Någon som är på praktik ska ju inte kunna utföra riktiga arbetsuppgifter från början utan ska gå bredvid och lära sig så då går det ju att utan yrkesutbildning som om det vore skolprao vara med och se hur det går till på exempelvis en VVS-firma, ett bygge, hur målare arbetar, hur det är på ett äldreboende...
Men om nu medborgarlönen ska vara så låg som möjligt, hur ska en människa då kunna klara sig på den? Man kan ju vara så sjuk att man inte kan jobba, eller så har man svårt att hitta ett jobb under en period.
Jo, men då ska väl medborgarlönen också vara lika hög som nuvarande socialbidrag, a-kassa o s v.