Galen på 4 åringen!

Det kallas trotsålder o går över o kommer tillbaka

Har också en 4-åring. Ja, känner igen det där med tjat, mycket nej. Sonen blir sur och tycker jag är dum. Jag försöker välja mina strider och vara fast på det som jag verkligen tycker är viktigt. Om han inte vill klä på sig ger jag honom valet att gå naken till dagis och då väljer han att klä på sig. Men ibland blir det att jag fysidkt får fösa honom ut i hallen och klä på honom, fast han ju egentligen kan det själv... Känns tråkigt att tjata så mycket. Tänker att det är en fas. Försök göra roliga saker, kittlas, busa i sängen, pyssla, styr leken, slappna av (det gör inte så mycket om det blir rörigt i köket när han vill hjälpa till)...

Klädbråk löser vi oftast med att vi föräldrar låtsas att vi glömt hur man gör alt säger att han ska göra fel (byxorna på huvudet tex). Då visar han oss hur man ska göra och får då på sig kläderna. Resten jobbar vi på fortfarande.

Haha det låter som hemma hos oss. Jag försöker välja mina strider, vissa saker är inte värda att bråka om. Men har jag väl bestämt mig så ger jag mig inte. Sen försöker jag o sambon att turas om.

Skönt att höra att fler har det som vi! Det meat jobbiga är just det svängande humöret.. ???? ibland kan man skoja precis som Annelie 76 och han tycker det är roligt, för att nästa gång bli as förbannad på oss istället. Humör har han så det räcker och blir över haha ????

Min 3,5 åring börjar sin dag med
Aldrig i livet!!!!
God morgon, nu är det dags att vakna.
- Aldrig i livet!
Sedan fortsätter det så, resten av dagen när det uppstår nya moment såsom borsta tänderna, äta mat osv.
Han vet att jag är bergfast i vad som ska hända så han gör allting men måste säga aldrig i livet, absolut inte för att markera sin självständighet.
Ibland blir man ju trött när man är stressad men ofta blir jag full i skratt som jag försöker att dölja.

Håller med om humöret. Väldigt jobbigt. Sen har vår tjej börjat med "det gör jag när jag själv vill"

Standard fraserna här hemma är "Aldrig", "Inte alls kul", "Det är dumt/tråkigt", "Jag kommer inte göra det". Och särskilt allt som vi säger eller ber honom om är dumt tycker han. "Man får inte säga då! Det är dumt!" Då känner man sig lite uppgiven. Man bad honom t ex sitta på stolen bara.

Fy vad tråkigt. Känns som trotsarn aldrig tar slut. Skulle köpa gummistövlar till min flicka idag, slutade med ett barn som skrek o grät för att det inte fanns med Elsa.

Känner igen detta eftersom min 4,5 åring är likadan =( Han skriker/gnäller/slåss/kastar saker jättemånga gånger per dag och det kommer ofta utbrott för minsta lilla. Han har varit sån här sedan cirka ett halvår tillbaka. När han var yngre hade han inte så jobbig trots så jag tolkar det som att det kommer nu istället.

Jag har i alla fall märkt att min son blir värre då han blir hungrig, så jag försöker vara noga med att ge mat och mellis regelbundet. Det har hjälpt rätt så bra. När han blir arg så försöker jag lirka i honom något att äta och ungefär hälften av gångerna lugnar han sen ner sig. 

Har tyvärr inte så bra tips men du är inte ensam TS =/

Min son skriker ofta dumma saker åt sin storebror och/eller åt oss. Det kan t.ex. vara att vi är fula eller jättedumma eller bajskorvar. Jag brukar själv bara lugnt säga åt honom att jag blir ledsen när han kallar mig fula saker. Det är svårare då han säger sådant till sin bror för det betyder ofta att slagsmål är i full gång efter några minuter =(

Har i 2 dagar nu bara varit helt avslappnad i mitt kroppsspråk och pratat lungt och med vanlig röst till honom när dessa utbrott kommit. Det börjar funka! Utbrotten blir färre och ännu bättre, inte långdeagna alls! Slut på 2 sek! :) känns så skönt!! *halleluja moment*

trotsålder BIG TIME EL TWEENIE har en 4 åring hemma de e tjat konstant kan ja få si o så gör detta nnuuuuu ,mmammmmaaaaaaaa  

 nnnnnnneeeeeeeeejjjjjjjj o så kommer krokodiltårarn de e synd om mej ...

Vi hade så med, hösten innan fem ( fyller i februari) gick det över. Nu är det bara ilska när det faktiskt finns nått att bli arg över