Hon har ångrat sig och vill behålla

Ok! Men då pratar vi inte om gravidsymptom som tex illamående och ömma bröst osv. För det är styrt av hormoner som inte finns förrän graviditeten inplanterat sig i livmodern.

Jag tror din flickvän behöver dig och att du skulle glädja henne ofantligt med att stötta henne i graviditeten. Många gånger kan omständigheter ändras. Vi kan alltid påverka framtiden och ibland förvandlas oplanerade barn till glädje och önskat. Själv tänker jag ofta "låt dem säga " . Vad andra säger är inte et viktigaste i världen.

Minns första gången jag hade sex. jag var orolig för en eventuell graviditet, men tänkte att om så skulle vara så ställer jag upp och tar mitt ansvar och lägger helt enkelt om den del planering för framtiden och skjuter på vissa saker. Jag var  högskolestudent.

Att du älskar din flickvän gör förutsättningarna bättre. Jag tror det kunde vara fint om du ställde upp för henne.

Jag har ingen aning om hur man "citerar" det vill inte fungera för mig iallafall. Så ursäkta för det.

Men som svar dårå till Anonym (symptom) du kan inte säga att det inte hände eftersom jag har mer koll än du. Dessutom blev jag gravid av just det samlaget pga jag inte har sex så ofta (har inte sex bara för att). Så 4 dagar efter så tog jag testet och det var ett plus. Tro mej eller tro mej inte men jag skulle absolut inte skriva det om det inte var så. Det finns inget om "såhär är det" "exakt så här fungerar det", allt och alla är olika. Det finns bara På't ungefär vad majoriteten får/har:

Jag tror att majoriteten av alla barn som föds är oplanerade. Jag har själv en dotter som inte alls var planerad och sambon skrek rakt ut att han inte var redo och då hade vi ändå varit tillsammans i 5 år. Han lugnande sig med tiden och nu säger han ofta att han nästan skäms över hur barnslig han var under graviditeten, att han inte behövt vara så rädd o.s.v. Nu har vi snart varit ihop i 12 år och väntar andra barnet till sommaren och den knodden är planerad.

Ni kanske inte har de mest optimala förutsättningarna men varför döma något på förhand? Lagen säger att kvinnan bestämmer över kroppen. Alltså har du ingen rätt att tvinga henne till något hon inte vill. Du kan givetvis berätta vad du tycker och känner men aldrig pressa henne och tvinga henne till något.

Låt det smälta ett tag och ta dig en ordentlig funderare. Älskar ni varandra kan detta vara ett sätt för er att gå vidare i er relation. Flytta ihop, planera för framtiden och njut av varandra.

Vem har sagt att detta behöver gå åt helvete?

Klart hon kan! Jag har flera gånger testat positivt 4 dagar innan jag skulle ha mens, mitt på dagen och då jag bara hållt mig från att kissa i ett par timmar.

ja buhu stackars dig ts!

Jag har inte riktigt läst hela tråden (bara TS inlägg), men jag förstår ert dilemma. Problemet är förstås att det inte finns rätt eller fel i situationen, utan bara "rätt för dig" och "rätt för henne" och det behöver ju inte vara samma sak. Det är det som är hela grejen med svåra beslut, att det inte är beslut där det är uppenbart att en lösning överväger. Olika personer tycker olika, helt enkelt och ser olika problem och olika fördelar. Det är jobbigt att inte ha någon form av medbestämmanderätt, även fast man förstår varför det är så (hon som är gravid och ska föda barnet). Bara för att någon annan har större rätt att bestämma i situationen behöver det ju inte betyda att man själv inte får känna att man också skulle vilja ha rätten till medbestämmande. (Lite samma sak som det här med att det faktiskt ÄR okej att gnälla även om andra har det mycket värre...)

I slutändan kan du ju förstås bara acceptera hennes beslut och anpassa dig till det, men det är du nog medveten om. Jag tänker att det kan vara vettigt att du pratar med någon om hur du känner, en kurator tex, för att bena ut dina känslor och komma fram till hur du kan förhålla dig till situationen på det bästa möjliga sättet. Så att du själv kommer vidare istället för att trampa vatten.

Lycka till!

"Ett barn skaffar man för att båda vill ha och längtar efter barn. Inte dör för att man plötsligt blir gravid."

FEL. Det är en sak att teoretiskt planera ( oj vad bra allt skulle vara om livet blev så som vi planerade det ) och en annan sak att känna förändringarna i sin kropp. Förändringar som ett blivande barn skapar. 

"Mina kompisar kommer tycka att min tjej är en idiot som behåller mot min vilja och dom kommer aldrig att acceptera henne igen. Mina föräldrar kommer tycka samma sak. "

På riktigt?
Det är HON som är gravid. Det är HON som just nu känner sin kropp förändras. Det är HON som bär ett blivande barn i magen. Det är HON som måste ingå ett ingrepp som tar bort det barnet. Det är HON som kommer leva med det kroppsliga ingreppet för alltid. Det är HON som fattar beslutet. 

Jag fattar att du är rädd, men hur rädd är inte hon då? Du kan gå. Oavsett om barnet tas bort eller föds kan du gå. Det kan inte hon. Hon måste antingen gå hela vägen eller göra ett ingrepp i ( inuti sin mage ) för att ta bort det. Hur rädd är inte hon? 

Öh va? Vid min andra graviditet testade jag flera dagar innan jag skulle haft mens, och på kvällen. Det gav utslag. Och då är jag ändå en person som dricker mycket och har liten blåsa. Så nej, det är inte alltid det krävs morgonurin och att man tar testet tidigast den dagen man väntar sin mens. Det kan ge utslag ändå.

Nej faktiskt inte. Jag kände som mensvärk en vecka efter äl, och enormt starkt luktsinne samtidigt. Trodde jag inbillade mig men dagen efter började brösten pirra o sticka. Tog ett test 9 dagar efter äl och fick ett svagt svagt plus. Jag hade inte inbillat mig symptomen så OMÖJLIGT är det verkligen inte.