Leva med barn?

Jag känner igen det du beskriver men jag började känna så på riktigt efter att vi hade skaffat barn. Jag tyckte också det var jobbigt innan, men inte så jobbigt som du verkar tycka att det är, jag hade inga föreställningar om att planera familj ihop utan hans barn men nu återkommer tanken ständigt att jag inte vill ha hans barn här. Det är när jag själv har fått barn som jag känner att jag gått miste om en massa saker som jag kunde ha fått om hans barn inte hade funnits. Jag kände tex att jag inte fick vara förstagångsmamma fullt ut, jag fick inte ta saker och ting i min takt utan kände mig väldigt stressad av hans barns närvaro. Hans barn ville bl a vara med mig och framförallt barnet hela tiden, och han försökte ständigt smyga iväg med mitt barn utom synhåll från mig, det var fruktansvärt stressande. Känner du att du är i skymundan nu så kan jag inte heller se varför det skulle bli bättre för att ni skaffar barn, det kan bli värre.

Nej, jag tyckte inte det var så enkelt. Så efterlängtat syskon, jag hade inte hjärta till det och jag kunde inte med att skicka honom till sitt rum när han inte precis var sån som tog sig för att göra saker på egen hand. Till slut flydde jag ut, såg till att vara ute när han kom hem, klarade inte av det på annat sätt. Har blivit bättre med tiden, han har fått andra intressen med åldern men jag förlorade en stor del av mitt barns första tid till att ha ångest.

Nu får du skärpa dig! Jag har inte skyllt på någon annan. Jag beskriver vad jag känner och jag vet vad jag har upplevt, det vet inte du. Så ge dig. DU har inget sunt tänkande. DU klarar inte av att diskutera med någon som är öppen med vad den känner. DU klarar inte av att hålla isär vad en människa säger att den känner med vad du uppfattar att den anklagar andra för. Sluta gnäll när du ändå inte förstår vad du talar om. Du har ingenting att bidra varken för mig eller för någon annan i den här tråden. Du kan inte hålla en god ton och du är väldigt omogen och ignorant i ditt sätt att tro att något av det du har sagt skulle kunna vara till hjälp för någon annan än för ditt egna sjuka behov av att trycka ned någon. Ta lite ansvar för dina egna trångsynta slutsatser och dra det där med svartsjuka någon annanstans. Så fruktansvärt omoget att tala om för andra att lösa sina problem med skilsmässa. Är man inte mer intresserad av att diskutera någon annans problem än så då kan man hålla tyst!

Man kan ju inte veta innan hur det ska bli, antingen hans barn blir svartsjukt och ska kräva en massa extra uppmärksamhet, eller som i mitt fall, närmast besatt av barnet. Det verkar som du inte har tänkt att hans barn ska ha någon plats i er familj överhuvudtaget. Jag hade i alla fall tänkt mig att vi skulle vara en liten familj, sen uppstod situationer som jag inte hade räknat med och reaktioner hos mig själv som jag inte hade räknat med men jag har alltid sett det som att jag måste lösa mina problem för allas skull. Jag har alltid vetat hur efterlängtat syskon det var för hans barn och har aldrig sett det som att hans barn inte får vara med. Däremot kan jag hålla med om att jag visst borde ha kunnat säga till så att hans barn inte var med precis hela tiden och satt en gräns så att jag inte hade behövt känna så mycket press, men just då var omställningen till förälder så ny och så stor och så mycket känslor i omlopp så det blev mycket på en gång. Man har rätt att sätta gränser, det behöver ingen bli sårad av, frågan är väl bara var din gräns går, för du kommer inte att kunna utesluta hans barn och det låter för mig som om du tycker att hans barn inte ska vara med överhuvudtaget, det låter inte alls genomtänkt.

Ditt barn kommer också att vilja välja själv och det kan komma en dag när ditt barn väljer att vara med hans barn, hur ser du på det? Har du tänkt på att de kommer att ha en egen relation?

Ungefär samma åldersskillnad som för oss då. Men det är bra att du har börjat tänka efter. Jag tycker det är det som vi ska utnyttja det här forumet till och inte vara så förbannat rädda att erkänna hur vi känner för till syvende och sist gör vi det för att kunna prata om det och för att vi vill att det ska leda till en förändring. (Synd bara att gamarna sitter på rad och väntar på att slita någon i stycken.)
Tänk bara på att all tid och energi som går med den här mannen är tid och energi som du kan investera i en annan man som kanske kan ge dig det du vill ha och behöver. Hans barn kommer att ta mycket plats även med tio års skillnad.