Så besviken på mina föräldrar angående barnvakt!
Var är era barn när ni har vuxentid?
Hej ts! Jag kan knappt fatta hur galna 90 % av svaren i din tråd är. Folk, ni borde skämmas för alla otrevliga svar.
Dessutom är det många som läser in saker som ta aldrig har skrivit. (Har ni kanske sniffat för långt ner i flaskan?)
I min värld har du all rätt att vara besviken. Och förbannad! Dina föräldrar har betett sig märkligt, helfel och respektlöst. Jag hade haft svårt för att förlåta ett sådant beteende och dragit ner kontakten rejält. Jag behöver inte svikare och energitjuvar i mitt liv.
Har man lovat så har man. Om det sen händer saker såsom att man blir sjuk, skadar sig, barnet bryter ihop och behöver sina föräldrar eller något annat som gör att man behöver avbryta är det ju en helt annan femma. Men här är det ju bara morföräldrarnas lättja. De lovade och svek. Usch.
Jag har en bekant som har ett barn med funktionshinder. Barnet är hos en avlastningsfamilj var tredje helg och har varit sedan ungefär 5-6 årsålder. Det gör att föräldrarna och syskonen orkar att fungera som "vanliga" familjer. De älskar inte sitt barn mindre för det och de älskar inte sina barn utan funktionshinder mindre för att de resten av tiden lägger mycket energi på det sjuka barnet. Avlastningen ger ny energi och en fungerande vardag.
Åter igen, ts, du har all rätt att vara besviken. För jävligt att bete sig så. Och fullständigt jävligt av din man att lägga det på dig.
I ditt läge hade jag tagit en stund för mig själv och reflekterat över mina närmaste. Ibland kan man behöva sortera sina känslor och skaffa nya infallsvinklar.
Och släpp alla otrevliga svar här i tråden. Om de är representativa för mänskligheten har vi riktiga empatiproblem.
Ts:
Borde inte du ta hand om din dotter istället för att sitta här i tråden och uppdatera 24/7?