Nu ska han plötsligt ha barnen?

Det är väl lite svårt att som umgängesförälder bestämma vem barnet ska leka med och när, vilka fritidsintressen barnet ska ha, vilka kläder barnet ska ha på sig etc. De allra flesta praktiska beslut står boendeföräldern för och boendeföräldern är ju ofrånkomligen den som präglar barnet mest. Som boendeförälder sätter du barnet i den skola som passar dig, det vore väl lite märkligt om uf skulle bestämma detta? Som umgängesförälder går du miste om en förfärlig massa, men det är ju helt upp till ts ex att steppa fram och ta del av detta....

SLUTA läsa allting bakvänt. Du kan som uf t.ex. inte kräva att ditt barn ska byta skola till en skola som ligger 2 mil bort för att denna är bättre. Du kan påverka mycket lite i ditt barns vardag - sådant som formar barnet och som är betydelsefullt för framtiden - det har du inte del i...Du kan bestämma att mamman inte får flytta...absolut...men fortfarande...du har mycket lite att komma med när det gäller de vardagliga besluten kring barnet. Är det inte just detta föräldraskapet handlar om?

Du menar att uf ska bestämma vem barnet ska leka med och när, vilka intressen barnet ska ha, matvanor etc.? Hur ska det rent praktiskt gå till?

Barn går normalt i skola där de är skrivna, vilket är hos boendeföräldern. Flyttar boendeföräldern till en annan stadsdel så är det svårt för uf att hävda att barnet ska gå kvar i den gamla skolan. Så oavsett vad LAGEN säger har du större möjligheter till inflytande som bf.Du är fullkomligt besatt utav rätten att BESTÄMMA. Ansvarsbiten verkar uppenbarligen inte intressera dig särskilt mycket. Om jag som uf vill hindra mitt ex från att flytta, så måste jag väl för tusan kunna presentera en hållbar lösning som alternativ, eller barnen ska sova ensamma de nätter han jobbar? Om han har en lösning på detta, varför fungerar inte denna lösning nu - så att han kan ha barnen 50 %?

Det finns en lagstiftning men ingenting är hugget i sten och utgången i tingsrätten är aldrig självklar.

En av mina väninnor fick jobb 15 mil bort efter avslutad utbildning. Hon ville ta med sig barnen. Exet tog detta till tingsrätten men kunde tyvärr inte presentera en lösning för barnens boende under tiden han var bortrest i jobb. Alternativet för min väninna var arbetslöshet på hemorten. Detta, plus det faktum att barnen var små och att hon varit den som haft det huvudsakliga ansvaret för barnen sedan de föddes, gjorde att tingsrätten dömde till hennes fördel.

Detta bästa är väl om föräldrar delar lika på bestämmanderätt och ansvar? Att gapa om rättigheter och hota med tingsrätten leder ju sällan till något gott för barnen.

Du menar att uf ska bestämma vem barnet ska leka med och när, vilka intressen barnet ska ha, matvanor etc.? Hur ska det rent praktiskt gå till?

[quote=76518415][quote-nick]Nenne666 skrev 2016-04-09 17:34:24 följande:[/quote-nick]Barn går normalt i den skolan båda föräldrarna kommit överens om att dom ska gå i. Mina barn bodde tex hos mig men gick i en skola där deras pappa bodde (när han levde) och så såg det ut utifrån vad vi vårdnadshavare hade bestämt. Du kan ju inte sitta och hitta på en massa förstår du väl?[/

Din lilla bubbla är din och min lilla bubbla är min. Så om föräldrarna inte kan komma överens, då slipper barnet gå i skolan?

Aha, när frågade du honom om det?

Du vet att människor gör dummare saker i efterdyningarna av en separation va? Folk gör alla möjliga konstigheter när de känner sig ledsna och kränkta? Skulle inte pappan kunna fixa till denna lösning redan nu då, eller sååå intressant är det kanske inte att ha barnen?

Nej, och störst hänsyn togs till vart barnet är skrivet. Hur många föräldrar använder inte den gemensamma vårdnaden till att kriga och sätta käppar i hjulet för varandra?

Ok, och jag anser att en förälder som inte ser till att få tummarna ur arslet och fixar ett jobb som gör att han kan ha sina barn är en JÄVLIGT dålig ursäkt till förälder! Hur i helvete kan man sätta barn till världen utan att ha förutsättningarna att se till att barnen får en fungerande vardag??? Det funkade INNAN, när föräldrarna bodde ihop men NU är NU och det är dags för slapphäcken till farsa att inse att han är ensamstående förälder och anpassa sig till det! Kom inte med något jävla dravel om att det inte är så lätt att byta jobb. Det går om man vill, annars får man väl börja plugga? Det handlar om att få rätt på sina prioriteringar!

Det handlar inte om vad man VILL som förälder, det handlar om vad barnen BEHÖVER och barn mår bäst av två engagerade föräldrar!

Och någon annan målar upp lösningar som de "antar" att pappan har för så måste det ju vara. Fl i ett nötskal!