Hej

Om du bara pratat med mamman om det så har du hennes kryddade tolkning av vad dottern tycker. Vill du lösa problemet så måste du prata med dottern personligen och lyssna på henne, men även säga och visa tydligt att du inte kommer att acceptera att hon bär sig illa åt mot din fru i fortsättningen.

Skulle det nu va så att ditt ex pratar ner din fru inför dottern, så är det ännu viktigare att du får till en bra kommunikation med din dotter där du kan diskutera och bemöta hennes åsikter om frun.

Jag tror inte du förstod vad Ess skrev. Testa att läsa det igen så ska du se att hon verkligen inte säger att ditt ex ska få prata illa om din fru. 

Du kan inte tänka dig att dottern känner sig åsidosatt som ett resultat av att du har ny fru och ett litet barn med henne? Kanske dottern behöver att du visar att hon är lika betydelsefull som de är, och att hon inte blir bortglömd eller övergiven.

Säger detta i egenskap av dotter till en karl som skaffade ny fru och nya barn, och när en konflikt uppstod valde han nya frun framför barnen med exet. Och relationen återhämtade sig aldrig.

Men varför ska jag ta mitt x sida framför min fru? Mitt andra barn då det är ju det här jag menar hur jag gör blir det välja det vill jag inte

Vadå ta ditt ex sida? Du ska ta din dotters sida.

Nä han ska inte ta hennes parti, utan prata med henne om vad som är fel.

Inte konstigt att ni har en rörig familjesituation om du inte ens klarar av att prata med ditt barn!

Du behöver lyssna på både din fru och på din äldsta dotter och sedan reda ut konflikten utan att ta parti för någon av dem. Klarar du inte av det så är det inte så konstigt att din nya familj mår dåligt.

Vill hon ha mer kvalitetstid på egen hand med dig så får du helt enkelt se till att ordna det. Ingen familj gör allting tillsammans. Speciellt inte när det är lite åldersskillnad på barnen, fast du har inte svarat på hur gamla dina barn är. Blir svårt att ge råd om vad du och äldsta dottern kan göra tillsammans då.

What a shocker att du inte är djup. Det hade jag aldrig kunnat gissa.

Hur ofta är hon hos er?

Ni kanske kan göra fler små saker som inte är så tidskrävande ihop? Fika, åka och handla, gå på bio? Så ni oftare men kortare stunder får tid ihop ensamma. Men som motprestation får ju 13:åringen då delta i familjeaktiviteter. Hon är gammal nog att kunna förstå att hon inte kan kräva dig helt för sig själv.

Som M sa, du måste inte göra exakt samma saker med båda barnen. Det låter som 13:årigen får mycket tid och uppmärksamhet. Är hennes krav på ännu mer tid orimligt får du ju säga ifrån. Som flera redan sagt, hon är stor nog att prata med och att förstå att hon inte kan få ha dig fär sig själv. Ditt problem verkar faktiskt vara att du inte kan säga ifrån och sätta gränser utan försöker rillfredsställa alla.