Försöka skaffa barn efter 7 månader?

Jag och min kille träffades för 7 månader sedan. Har mer eller mindre bott ihop sedan dag ett.

Med honom känns det som att jag hittat hem!

Vi är båda 30+, har fasta jobb, ett barn var sedan tidigare.

Tillvaron är trygg och stabil. Nästan FÖR bra. Det finns liksom inget jag stör mig på och vi har aldrig haft något att tjafsa om även om vi tycker olika om många saker.

Vi kompletterar varandra bra. Där han är stark kanske jag brister lite, och tvärtom.

Nu var jag till gyn i fredags för att jag varje månad har smärtor från ÄL till mensen. Har gjort flera besök tidigare men denna gång skulle jag komma in och göra ett VUL i samband med ÄL.

Jag har tidigare diagnostiserats med PCO. Har gått ner i vikt och är normalviktig idag men har fortfarande oregelbunden cykel.

När hon gör VUL säger hon bekymrat att detta är något väldigt ovanligt.

Jag hade 6 ägg på 20-22 mm som var redo att släppa när som helst. Jag hade 8 ägg som var 16-19 mm som kanske också skulle hinna mogna till och släppa

Iaf några av dem.

Att jag blir så svullen och får ont mellan ÄL och mens beror troligen på att jag blir naturligt överstimulerad. Man har tidigare sett att jag har vätska i buken, men det har varit oklart var det kommer ifrån.

Hon såg även mörka fläckar/skuggor som mycket väl kan vara endometrios och jag kommer att få en kallelse för titthålskirurgi.

Hon sa att vi absolut inte skulle ha sex den närmsta veckan. Inte ens med dubbla kondomer sa hon lite skämtsamt.

Hon frågade om vi vill ha barn i framtiden. Vi sa då att vi pratar om det men att vi kanske väntar något år innan vi försöker.

Hon tyckte att vi skulle ta ställning snart. Dels för att en graviditet i många fall gör en besvärsfri från endometrios, men också för att min smärtproblematik kan innebära att man kanske vill operera bort äggledare, äggstockar och livmoder.

Vi skulle ta ställning och höra av oss snarast om det var aktuellt med barn. Tydligen måste jag först behandlas med hormoner för att minska ner antalet ägg och det kan vara svårt att hitta rätt balans och ta tid. Så om vi börjar försöka väldigt snart kan vi ändå räkna med att ligga över genomsnittet i antal försök. Och jag har "slösat" på ägg så det finns inte överdrivet många kvar sa hon.

Min kille vill att vi sätter igång direkt. Han är jätterädd att vi missar chansen annars.

Jag är också rädd för det. Men jag är nog mer rädd att det fina vi har tillsammans grusas om vi börjar försöka få barn efter 7 månader tillsammans.

Med mitt ex blev jag gravid efter 8 månader. Hade då haft oskyddat sex i 10 år utan att bli gravid så jag tror inte att jag har lätt för det. För oss blev det katastrof att bli föräldrar tillsammans. Vi var en dålig match redan från start så oddsen var inte med oss.

Vill inte att det ska hända igen.

Någon som har hört talas eller varit med om detta fenomen med att man släpper för många ägg?

Någon som också fått ta ställning till att bli gravida tidigt i förhållandet? Vågade ni chansa? Hur gick det sedan?