Älskade bonusar!

Det låter som att du har något att jobba på här, TS. Lite avundsjuka och osäkerhet, och det ligger helt på dig, inte på dina bonusar eller deras mamma. 

Jag förstår dig. Du har fixat och matat och nattat och tagit hand om magsjuka och blåst på skubbade knän och tröstat, och läst godnattsagor och det ena med det femtielfte, och barnens mamma har bara varit lekmamma som barnen träffar när det passar henne. Och ändå så älskar de henne. Kanske älskar de henne mer än dig. Och däri ligger din ilska, din osäkerhet. Men den är din, och du måste jobba på den.

En sak kan jag lova dig TS: Dina bonusbarn älskar dig. Det är jag tvärsäker på. För du har fixat och matat och nattat och tagit hand om magsjuka och blåst på skubbade knän och tröstat, och läst godnattsagor och det ena med det femtielfte. Och det kan ingen ta ifrån dig och dina bonusar. Ingen utom du. Så ta hjälp med att bearbeta dina känslor, innan toppen blåser av och du gör något som får dina älskade bonusar, som älskar dig, att tvivla på den kärleken.