Inlägg från: Påven Johanna |Visa alla inlägg
  • Påven Johanna

    Älskade bonusar!

    Jag älskar mina bonusbarn hur mycket som helst, men jag känner inte alls som du gör för övrigt. 

    Vad menar du är dåligt med att hon förmanar sina barn och ger dem presenter? Vad anser du att hon skulle göra i stället? Vad är det de säger som du hör kommer från mamman och som får dig att vilja skrika ruttna saker till ungdomarna? Och varför vill du inte höra något om pappans ansvar? 

    Du kanske kan utveckla?

  • Påven Johanna
    Anonym (Bonusmamma) skrev 2016-04-01 16:34:55 följande:
    Har Läst så många trådar där fokus flyttas från bonuförälderns känslor till att pappan/mamman minsann har samma ansvar som den andra föräldern och inte alls ser från bonusförälderns vinkel.

    Saker hon säger och köper är tydligt saker som visar på hennes dåliga samvete. Inget fel i det egentligen. Mitt problem är att det gör mig bitter. Att jag sliter för att försörja "hennes barn"( som hon tydligt sagt att pappan får ta hand om för att hon tröttnat på att va mamma).medans hon lever livet och förvärkligar drömmar. Fråga mer om jag inte fick med svar på dina frågor.
    Men varför sliter du för att försörja barnen? Har ni inte stämt på underhåll? Och dessutom verkar det ju som om hon faktiskt köper saker till ungarna, så just de sakerna behöver du/ni ju inte skaffa då, utgår jag från. 

    Men visst är det så att det finns usla föräldrar, och då är det förstås bra och tur för ungarna att det finns andra som vill dem väl. Men det går inte att komma undan att den som valt en otillräcklig partner att skaffa barn med då också får bära den större bördan. Och i ditt fall verkar du ju ha valt att dela den med din man, och det är förstås fint så. Att det gör dig bitter är givetvis mindre bra. Vad är det för drömmar som du tycker att du inte kan förverkliga? Och hur skulle du vilja leva ditt liv?
Svar på tråden Älskade bonusar!