Mycket känsligt bonusbarn

Mitt bonusbarn, en pojke är 9 år, bor med oss varannan vecka, funkar bra, går bra i skolan, har fina vänner i klassen och är en jättefin och snäll storebror till pappans och mina biobarn. ( 6 och 2 1/2 år gamla ) Jag har varit gift/ihop med pappan sen 2008
Och just nu gråter pojken varje kväll om det mesta, spelar egentligen ingen roll vad det handlar om. Tar maten som en tröst, äter för mycket ( ett sett att dämpa känslor skulle jag gissa)
Han frågar sin pappa varje vecka nu om varför de skiljde sig, att vi ska flytta närmare hans mamma, gnäller/gråter när han ska duscha, klä på sig, när läxor ska göras, gråten är nära många gånger. Är extremt mörkrädd, har svårt att komma till ro vid läggning. Är jätteledsen när det är dags för "mammavecka"

Jag föreslog till pappan att man kanske ska fråga skolsköterskan hur man kan få hjälp med detta. För uppenbarligen sörjer han sin livssituation väldigt mycket.

Pappan tycker, att " han behöver prata med sin mamma och pappa" så blir det bra.

Men jag ser hur han mår, dåligt självförtroende och dålig självkänsla.

Har ni tips på hur vi kan hjälpa honom i hans "sorg"? Finns det fler med samma erfarenhet?

Hej, ursäkta mitt sena svar!
Och tack för era svar och funderingar!
Mamman är omgift sen 2009, och den mannen/styvpappan är en lugn person enligt mig. Och där finns ett till syskon, pojke på 4 1/2 år.

Och att det kan förekomma mobbing/att man blir retad är aldrig omöjligt. Och barn är barn, det kommer man ihåg själv från uppväxten. En liten "retning" kan ju skada mer än vad man tror. Men han säger ingenting om just detta.
Han har en kraftig hörselnedsättning på sitt ena öra dessutom, och vi vet från åren tillbaka att han hellre leker med en kompis än spelar fotboll med 5 st..
Klassen vet om detta, och vad jag vet så är det ingen som retar honom för just detta. Men kan också vara en liten "sorg" att veta att han har detta men inte hans kompisar. Det har han pratat om förut.

9-årskrisen har han, tack, läste om det! Och det blir nog lite extra känsligt då han inte gillar detta växelboende. ( han har frågat sin pappa när han får bestämma själv om detta ) Och vid 12 års ålder har man rätten att få bestämma lite mer.

Men samtidigt tycker jag att det är bra att han visar och uttrycker sina känslor och sin tankar, istället för att vara en stängd mussla.

Mycket känsligt bonusbarn

INNEHÅLL