Mycket känsligt bonusbarn

Är du säker på att han sörjer sin livssituation? Varför gråter han när han ska duscha eller klä på sig? Vad säger han själv, varför är han ledsen då?

Är ni säkra på att allt står rätt till i skolan med kompisar? Kanske finns det någon mobbning eller så  som ligger bakom hans beteende?

Det är inte så att hans mamma träffat en ny nu nyligen = jobbig förändring för bonusen?

Nioåringar är ofta oroliga. Det är ofta då sådana funderingar kommer upp, om föräldrarnas relation, om var för de är skilda eller oro att de ska skilja sig. Rädsla för döden, för att bli ensam osv. En mognadsfas helt enkelt, vissa har det tuffare den här perioden än andra. Att prata med skolsköteskan kan nog vara jättebra. Vad säger mamman, om nu inte pappan kan se problemet.
www.1177.se/Stockholm/Tema/Barn-och-foraldrar/Vaxa-och-utvecklas/barnets-utveckling-10-12-ar/Barnets-utveckling-8-9-ar/

Läs på om 9-årskrisen. Då är det just mycket frågor om existensen, att föräldrar ska försvinna, mörkerrädsla mm.  Jag vill minnas att fasen också kallas lilla tonåren.

Hej, ursäkta mitt sena svar!
Och tack för era svar och funderingar!
Mamman är omgift sen 2009, och den mannen/styvpappan är en lugn person enligt mig. Och där finns ett till syskon, pojke på 4 1/2 år. 

Och att det kan förekomma mobbing/att man blir retad är aldrig omöjligt. Och barn är barn, det kommer man ihåg själv från uppväxten. En liten "retning" kan ju skada mer än vad man tror. Men han säger ingenting om just detta.
Han har en kraftig hörselnedsättning på sitt ena öra dessutom, och vi vet från åren tillbaka att han hellre leker med en kompis än spelar fotboll med 5 st..
Klassen vet om detta, och vad jag vet så är det ingen som retar honom för just detta. Men kan också vara en liten "sorg" att veta att han har detta men inte hans kompisar. Det har han pratat om förut. 

9-årskrisen har han, tack, läste om det! Och det blir nog lite extra känsligt då han inte gillar detta växelboende. ( han har frågat sin pappa när han får bestämma själv om detta ) Och vid 12 års ålder har man rätten att få bestämma lite mer. 

Men samtidigt tycker jag att det är bra att han visar och uttrycker sina känslor och sin tankar, istället för att vara en stängd mussla.