Flamsig och tramsig 10-åring

För dig stöd i att hantera honom, hitta vägar och verktyg för att få det att fungera utan att sitta fast med honom 24/7. Stöd för honom att hantera sina känslor som hoppar i kroppen. En utredning för diagnos för honom.

Förstår att syskonen fått stå tillbaka för honom och hans behov. Speciellt om pappan i familjen är så sjuk också, det tar ju på alla er. Skönt att han är på bättringsvägen.

Utredning ? Det har varit så här i två veckor

Tack för att du tar dig tid att svara. Det är skönt att kunna bolla tankar med andra föräldrar.
Det här extrema flamsandet har han väl bara haft för sig några veckor, kanske en månad om jag tänker efter. Det känns fortfarande inte som om det är hans "vanliga" jag. Det har väl alltid funnits där lite grann, men det är väl så barn är som mest? Lite tramsiga och busiga ibland?
Och jag kan ju bryta beteendet. Om jag ger 100% uppmärksamhet så är han sitt gamla vanliga jag som kan resonera och man kan prata med. 

Nej man vill ju inte dra på för stora växlar och samtidigt är jag rädd att inte räcka till om han nu verkligen skulle behöva extra stöd... Åh det är svårt att vara mamma ibland när man inte vet vad som är rätt!

Vet skolan om er familjesituation? Jag tänker på att det finns förklarliga skäl till varför han är lite upp- och ner om pappan är allvarligt sjuk. Ge så mycket tid ni orkar. Prata också med honom om det som händer. Kanske kan några samtal med skolkuratorn hjälpa. Det är ju en pressad och orolig situation om ena föräldern är sjuk.

Testat att säga ifrån på skarpen?

Sluta tramsa och flamsa nu eller gå in på ditt rum?!

Känns som ungen är curlad.

Väldigt långt framme i matte och svenska, ojämn i övriga ämnen. Kan det vara så att ha kommit efter i vissa ämnen för att han inte gillar att skriva för hand, tro? Sk särskild begåvning (dvs det går snabbt i huvudet, man lär sig snabbt där intresset finns) i kombination med att man är den sortens särskild begåvad som dessutom har hög fysisk energinivå kan yttra sig på det sätt du beskriver i vissa situationer. Understimulans i kombination med känslomässigt jobbig period skulle definitivt kunna vara en sådan situation. Klart man kan ha en diagnos ovanpå det med, men jag skulle kolla upp detta först. Googla särbegåvning, särskild begåvning samt psykomotor overexcitable och om det finns igenkänning så sök er till gruppen Filurum Föräldrar (sluten FB-grupp, googla Filurum så hittar du hur man söker) för mer information.

Tack för svar. Ja skolan är informerad, men jag vet inte riktigt om eller hur de använder sig av informationen. Han är i en ganska stor klass och är inte en särskilt krävande elev skulle jag gissa på. Jag tror inte att de har bedömt att han behöver några extraresurser där.

Vi försöker prata mycket utan att överdramatisera. Det är en svår balansgång. 

Visst har vi tappat tålamodet och sagt ifrån "på skarpen". Men det löser inte situationen han säger förlåt och sedan är han flamsig igen nästa minut.  

Jag måste erkänna att begreppet "curlad" inte säger mig särskilt mycket. 

Tack för svar och intressanta tankegångar. Jag ska definitivt ge mig på att googla lite på din inrådan.

Visst är killen smart och han har en enorm potential när han är intresserad av något. Matematiker är jag själv så där har väl jag kunnat vara med och inspirera och hans svensklärare är en väldigt engagerande lärare som är bra på att fånga barnens intresse så att de använder det produktivt. 

Många svar verkar fokusera på skolan. Det är kanske något jag borde ta till mig? Jag har inte sett det främst som ett skolproblem utan mer i honom själv och i vår familj... 

Kopplingen för de högenergiska särskilt begåvade är ofta negativ känsla, dåligt mående -> utåtagerande eller ""tramsigt" beteende, liksom upp i varv, inte sig själv. Eftersom understimulans får särskilt begåvade att må just dåligt så är detta en vanlig koppling till negativt beteende för den högenergiska sorten. Men för din son kan de negativa känslorna lika gärna vara just pappas sjukdom i kombination med fysisk understimulans. Testa att låta honom få springa av sig i kombination med lite skojiga matteuppgifter och se om det blir bättre. Utan att stänga av allt uppmärksamhetsgivande förstås! Det vet jag att du redan fattar men jag lägger till det för alltid är det någon som missförstår och blir upprörd .

Ja, och så är det jättejobbigt att huvudet går fortare än handen, så skriva för hand kan bli till ett förvånandsvärt stort problem.

Bara vädret blir bättre och grabben kan ut och kuta och leka så blir det säkert bra. Fattar inte att han fått "kritik i bild"! Vad är det för en idiot till lärare som kväser barns naturliga skaparglädje och kräver att den ska se ut som läraren tänkt sig?

Förr i tiden (när jag var barn) kallades det "slyngelåldern", när pojkar var i 10 års åldern.

Så nog bara en fas din son går i genom, ungefär som trotssåldern.

Ja du vad jag jag hoppas att det är en släng av slyngelålder!! Han är en sådan fin person med ett hjärta av guld. 99% av det destruktiva och kaoset han sprider runt sig är liksom bara collateral damage, en oavsiktlig biverkan. Han menade ju inte att vasen skulle flyga i golvet eller att lillasyster skulle bli påsprungen eller att lampan skulle sparkas omkull. Det hände ju av bara farten. 

Det går över. Sen kommer puberteten, då kommer du längta tillbaka till slyngelåldern.

Alla åldrar har sin charm som man minns och kan skratta åt när barnen är vuxna.

Ja, jag kan helhjärtat hålla med om att de kunde jobba lite mer på att inte kväsa barns naturliga skaparglädje. De är ju inte alltid inspirerande, pedagogiska diplomater som blir lärare, så att säga.

I bildlärarens försvar så är det ganska stor skillnad mellan någon som tar collage-uppgiften på allvar och försöker använda sig av negativt utrymme och klistrar upp sina bitar med intention och tanke och någon som hafsigt river ihop lite papper och slumpvis kletar fast på ett skrynkligt ark... Jag hoppas i alla fall att det var mer ambitionsnivån, förståelsen av uppgiften och ansträngningen än själva resultatet som kritiserades. 

Har samma utmaningar med mina barn som är 10 och 11 så jag tror det är en fas de går igenom. Det är nu det börjar bli mer oroligt  i kropp och själ. Stress i skolan kan såklart också spela roll. Jag upplever att mitt ena barn blir väldigt flamsig och tramsig när hon är understimulerad men även när hon är övertrött . Tex nu när det är pollensäsongen så är hon egentligen jättetrött och det påverkar henne men så är det som att hon kämpar emot tröttheten och då blir det väldigt flamsigt och tramslgt. Eller om hon varit hemma från skolan i flera dagar på grund av sjukdom så blir det så flamsigt efter ett tag. 

Har egentligen inget bra råd men jag försöker hitta aktiviteter som är lugna och när jag märker att de håller på så försöker jag avleda på olika sätt. Vetskapen om att du inte är ensam och att det kommer gå över men just nu händer så mycket i kropp och själ. Bara att rida ut stormen. ❤️

 

Tack för svar! Det var faktiskt en riktigt prövande tid och så här i efterhand så tror jag att det handlade om att hantera stress för sonen, men en sjuk pappa, ett mer komplext socialt samspel bland kompisar i den åldern än tidigare och större krav på självständighet i skolan.

Det var svårt att räcka till som mamma, men det han behövde var mest kärlek och att vi kunde hålla honom vid liv när han själv kopplade bort allt förnuft. Så här sju år senare så håller sonen i fråga på att planera jobb och resor inför sommarlovet och funderar på vad han ska plugga efter gymnasiet. Hans tioåriga flamsiga jag känns i högsta grad som ett avslutat kapitel.