Anonym (mamma)

Äldre 28 Mar 19:46

29 svar

Flamsig och tramsig 10-åring

Hur hanterar man en väldigt flamsig och tramsig 10-åring? Han är så otroligt upptrissad och tramsig att det nästan alltid slutar med olyckor, något som far i golvet eller någon som slår sig, eller sårade känslor. Han kan lugna ner sig om han får en förälders fulla uppmärksamhet, men så fort man vänder ryggen till, om det så bara är för att gå på toaletten eller hämta in efterrätten, så förlorar han helt kontrollen och flamsar igen. Man måste ha ögonkontakt eller aktivt massera och hålla i honom eller engagera honom i aktiv konversation för att bryta igenom den tramsiga fasaden. Jag har verkligen försökt den här helgen att verkligen kärleksbomba honom och överösa honom med uppmärksamhet. Och visst fungerar det. Men han verkar vara helt omättlig. Och jag är helt slut - jag får inte en sekund för mig själv.

Han har alltid varit intensiv, men de senaste veckorna har varit extrema.

Frågar man honom så får jag inget riktigt svar. Han mår väl bra, säger han. Han vet inte varför han är så hyper. Inga problem, tycker han, men han verkar ha helt avsagt sig ansvaret för självkontroll. Är det ingen som håller honom i handen, så att säga, så tänker han inte ens försöka.

Jag vet att han har det stressigt just nu och det är mycket som är på gång i hans liv. Hans pappa är sjuk -- prognosen är god och han svarar bra på behandlingen han får, men han är allvarligt sjuk och orkar inte så mycket som han brukar. Hela familjen är förstås orolig för det.
Pojken har det stressigt i skolan. Han är en ganska ojämn elev som är väldigt duktig i matematik och svenska - han har vunnit tävlingar och utmärkelser, som han är stolt över. Och samtidigt så får han kämpa hårt i tex samhällskunskap och geografi för att ens hänga med. Och bild har han också fått kritik i. De senaste veckorna har han också kommit hem med mycket skolarbete som han skulle ha gjort i skolan, men inte gjort, och istället fått göra det över helgerna hemma, med mycket hjälp från oss föräldrar. *
Han avskyr sin tandställning och vi måste hela tiden bråka och tjata på honom att stoppa in den i munnen.
Som grädden på moset så har vädret varit uruselt och vi har varit hänvisade till att sitta inne och inte kunnat göra av med lika mycket sprall och energi utomhus som vi brukar kunna.

*Bara för att förtydliga så tror jag att han upplever det som en stressig situation. Killen går i fyran och är smart som bara den, jag är inte orolig för hans utbildning eller akademiska framtid, och jag hoppas att jag inte stressar upp honom mer än det han lägger på sig själv.

Anonym (mamma) Trådstartaren

Äldre 28 Mar 20:10

#3

Fröken Apelsin skrev 2016-03-28 19:51:15 följande:

Har han alltid varit flamsig? Jag tänkte spontant ADHD då jag läste din trådstart, ADHD blir värre av oförutsatta och stressiga situationer.

Nej han har inte alltid varit flamsig. Inte extremt i alla fall. Visst har han alltid kunnat tramsa och busa, men på en ganska normal nivå och inte så att det har varit svårt för honom att bryta... Nu verkar viljan att inte flamsa helt försvunnen.

Anonym (mamma) Trådstartaren

Äldre 28 Mar 20:14

#4

Anonym (@) skrev 2016-03-28 19:58:07 följande:

Jag tänker " söker uppmärksamhet , understimulerad "

Jag håller med om att han söker uppmärksamhet. Och det får han gärna - uppmärksamhet menar jag. Men det känns så bottenlöst nu. Som att jag kan ge hur mycket som helst och det skulle behövas mer ändå.

Understimulerad vet jag inte. Han är ganska stressad över allt skolarbete så där finns ju mycket att göra. Men visst, i vanliga fall så är han ute och rasar av sig mycket energi, men dåligt väder har gjort att vi har fått hålla oss inne mer än vi brukar.

Anonym (mamma) Trådstartaren

Äldre 28 Mar 20:46

#7

Aniiee skrev 2016-03-28 20:39:55 följande:

Jag tänker spontant att han är understimulerad. Han behöver mer att tänka på, helt enkelt. Hur går det i skolan/med skolarbetet? Har han lätt för sig?

Som sagt väldigt blandat. Han ligger långt fram i matte och svenska. Han fick nyss en utmärkelse för en uppsats han skrivit i svenska och han vann skolans mattemästerskap tidigare i år där han mötte elever upp i sjätte klass. Det tycker han är kul och han är verkligen stolt över sina prestationer. Samtidigt så presterar han inte särskilt bra i samhällskunskap och har fått tillsägelse om att skärpa till sig i bild (!) och jag tror att han tycker att det är jobbigt att inte vara "duktig".

Anonym (mamma) Trådstartaren

Äldre 28 Mar 20:49

#8

Aniiee skrev 2016-03-28 20:45:33 följande:

Sorry, läste nu att du skrivit om skolan (skyller på huvudvärken). Låt honom läsa samhällskunskap och geografi på ett mer avslappnat sätt, till exempel genom populärvetenskapliga tidningar, eller romaner som knyter and till det han läser i skolan. Så att allt inte bara är läxor.

Ja det skulle nog vara bra för honom. Men jag tycker väl också att han ska få välja det han läser på sin fritid mer efter intresse... Får väl se om några nummer av "Illustrerad Historia" och "National Geographics" kan få honom att spontant ändra uppfattning.

(Hoppas huvudvärken går över snabbt.)

Anonym (mamma) Trådstartaren

Äldre 28 Mar 21:07

#10

Anonym (B) skrev 2016-03-28 21:04:41 följande:

Om jag hade varit dig så hade jag sökt efter samtal/stöd/utredning för pojken. Och stöd för dig som förälder, verktyg att hantera beteendet för jag förstår att det tar energi. Har han syskon?

Ja han har en storebror och en lillasyster. De har verkligen fått öva upp sitt tålamod med sin bror.
Vilken sorts stöd tänker du på?

Anonym (mamma) Trådstartaren

Äldre 28 Mar 21:34

#13

Anonym (B) skrev 2016-03-28 21:22:02 följande:

För dig stöd i att hantera honom, hitta vägar och verktyg för att få det att fungera utan att sitta fast med honom 24/7. Stöd för honom att hantera sina känslor som hoppar i kroppen. En utredning för diagnos för honom.

Förstår att syskonen fått stå tillbaka för honom och hans behov. Speciellt om pappan i familjen är så sjuk också, det tar ju på alla er. Skönt att han är på bättringsvägen.

Tack för att du tar dig tid att svara. Det är skönt att kunna bolla tankar med andra föräldrar.
Det här extrema flamsandet har han väl bara haft för sig några veckor, kanske en månad om jag tänker efter. Det känns fortfarande inte som om det är hans "vanliga" jag. Det har väl alltid funnits där lite grann, men det är väl så barn är som mest? Lite tramsiga och busiga ibland?
Och jag kan ju bryta beteendet. Om jag ger 100% uppmärksamhet så är han sitt gamla vanliga jag som kan resonera och man kan prata med.

Anonym (mamma) Trådstartaren

Äldre 28 Mar 21:43

#14

Anonym (@) skrev 2016-03-28 21:32:56 följande:

Utredning ? Det har varit så här i två veckor

Nej man vill ju inte dra på för stora växlar och samtidigt är jag rädd att inte räcka till om han nu verkligen skulle behöva extra stöd... Åh det är svårt att vara mamma ibland när man inte vet vad som är rätt!

Anonym (mamma) Trådstartaren

Äldre 29 Mar 20:11

#18

mammalovis skrev 2016-03-28 22:29:33 följande:

Vet skolan om er familjesituation? Jag tänker på att det finns förklarliga skäl till varför han är lite upp- och ner om pappan är allvarligt sjuk. Ge så mycket tid ni orkar. Prata också med honom om det som händer. Kanske kan några samtal med skolkuratorn hjälpa. Det är ju en pressad och orolig situation om ena föräldern är sjuk.

Tack för svar. Ja skolan är informerad, men jag vet inte riktigt om eller hur de använder sig av informationen. Han är i en ganska stor klass och är inte en särskilt krävande elev skulle jag gissa på. Jag tror inte att de har bedömt att han behöver några extraresurser där.

Vi försöker prata mycket utan att överdramatisera. Det är en svår balansgång.

Anonym (mamma) Trådstartaren

Äldre 29 Mar 20:15

#19

Anonym (Curlad?) skrev 2016-03-29 10:36:15 följande:

Testat att säga ifrån på skarpen?

Sluta tramsa och flamsa nu eller gå in på ditt rum?!

Känns som ungen är curlad.

Visst har vi tappat tålamodet och sagt ifrån "på skarpen". Men det löser inte situationen han säger förlåt och sedan är han flamsig igen nästa minut.

Jag måste erkänna att begreppet "curlad" inte säger mig särskilt mycket.

Anonym (mamma) Trådstartaren

Äldre 29 Mar 20:22

#20

Anonym (nog ingen diagnos.) skrev 2016-03-29 19:44:18 följande:

Väldigt långt framme i matte och svenska, ojämn i övriga ämnen. Kan det vara så att ha kommit efter i vissa ämnen för att han inte gillar att skriva för hand, tro? Sk särskild begåvning (dvs det går snabbt i huvudet, man lär sig snabbt där intresset finns) i kombination med att man är den sortens särskild begåvad som dessutom har hög fysisk energinivå kan yttra sig på det sätt du beskriver i vissa situationer. Understimulans i kombination med känslomässigt jobbig period skulle definitivt kunna vara en sådan situation. Klart man kan ha en diagnos ovanpå det med, men jag skulle kolla upp detta först. Googla särbegåvning, särskild begåvning samt psykomotor overexcitable och om det finns igenkänning så sök er till gruppen Filurum Föräldrar (sluten FB-grupp, googla Filurum så hittar du hur man söker) för mer information.

Tack för svar och intressanta tankegångar. Jag ska definitivt ge mig på att googla lite på din inrådan.

Visst är killen smart och han har en enorm potential när han är intresserad av något. Matematiker är jag själv så där har väl jag kunnat vara med och inspirera och hans svensklärare är en väldigt engagerande lärare som är bra på att fånga barnens intresse så att de använder det produktivt.

Många svar verkar fokusera på skolan. Det är kanske något jag borde ta till mig? Jag har inte sett det främst som ett skolproblem utan mer i honom själv och i vår familj...

Anonym (mamma) Trådstartaren

Äldre 30 Mar 13:00

#25

Bestemor skrev 2016-03-30 07:15:05 följande:

Förr i tiden (när jag var barn) kallades det "slyngelåldern", när pojkar var i 10 års åldern.

Så nog bara en fas din son går i genom, ungefär som trotssåldern.

Ja du vad jag jag hoppas att det är en släng av slyngelålder!! Han är en sådan fin person med ett hjärta av guld. 99% av det destruktiva och kaoset han sprider runt sig är liksom bara collateral damage, en oavsiktlig biverkan. Han menade ju inte att vasen skulle flyga i golvet eller att lillasyster skulle bli påsprungen eller att lampan skulle sparkas omkull. Det hände ju av bara farten.

Anonym (mamma) Trådstartaren

Äldre 30 Mar 15:36

#27

tobbe01 skrev 2016-03-30 07:06:13 följande:

Bara vädret blir bättre och grabben kan ut och kuta och leka så blir det säkert bra. Fattar inte att han fått "kritik i bild"! Vad är det för en idiot till lärare som kväser barns naturliga skaparglädje och kräver att den ska se ut som läraren tänkt sig?

Ja, jag kan helhjärtat hålla med om att de kunde jobba lite mer på att inte kväsa barns naturliga skaparglädje. De är ju inte alltid inspirerande, pedagogiska diplomater som blir lärare, så att säga.

I bildlärarens försvar så är det ganska stor skillnad mellan någon som tar collage-uppgiften på allvar och försöker använda sig av negativt utrymme och klistrar upp sina bitar med intention och tanke och någon som hafsigt river ihop lite papper och slumpvis kletar fast på ett skrynkligt ark... Jag hoppas i alla fall att det var mer ambitionsnivån, förståelsen av uppgiften och ansträngningen än själva resultatet som kritiserades.

Anonym (mamma) Trådstartaren

Fri 12 May 2023 14:03

#29

Hery skrev 2023-05-12 12:46:44 följande:

Har samma utmaningar med mina barn som är 10 och 11 så jag tror det är en fas de går igenom. Det är nu det börjar bli mer oroligt i kropp och själ. Stress i skolan kan såklart också spela roll. Jag upplever att mitt ena barn blir väldigt flamsig och tramsig när hon är understimulerad men även när hon är övertrött . Tex nu när det är pollensäsongen så är hon egentligen jättetrött och det påverkar henne men så är det som att hon kämpar emot tröttheten och då blir det väldigt flamsigt och tramslgt. Eller om hon varit hemma från skolan i flera dagar på grund av sjukdom så blir det så flamsigt efter ett tag.

Har egentligen inget bra råd men jag försöker hitta aktiviteter som är lugna och när jag märker att de håller på så försöker jag avleda på olika sätt. Vetskapen om att du inte är ensam och att det kommer gå över men just nu händer så mycket i kropp och själ. Bara att rida ut stormen. ❤️

Tack för svar! Det var faktiskt en riktigt prövande tid och så här i efterhand så tror jag att det handlade om att hantera stress för sonen, men en sjuk pappa, ett mer komplext socialt samspel bland kompisar i den åldern än tidigare och större krav på självständighet i skolan.

Det var svårt att räcka till som mamma, men det han behövde var mest kärlek och att vi kunde hålla honom vid liv när han själv kopplade bort allt förnuft. Så här sju år senare så håller sonen i fråga på att planera jobb och resor inför sommarlovet och funderar på vad han ska plugga efter gymnasiet. Hans tioåriga flamsiga jag känns i högsta grad som ett avslutat kapitel.

Flamsig och tramsig 10-åring

INNEHÅLL