Inlägg från: Anonym (Orolig för de små) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Orolig för de små)

    Vilka brister får en (delad) vårdnadshavare ha?

    Jag ska skilja mig från en man som aldrig tagit ansvar för våra gemensamma småbarn.

    Han har dålig koll på hur man klär ett barn efter rätt väderlek och hur man bedömer barns hälsa och eventuellt uppsöker sjukvård vid infektioner och fallskador. Han har ingen "intuition" om egenvård och hur man observerar ett barn som har feber eller misstänkt hjärnskakning. Han ger småbarnen leksaker eller prydnadssaker att leka med som de kan svälja eller skada sig på på annat sätt. När ett barn kräks i bilen förstår han inte att han måste stanna bilen och kolla att barnet har fria andningsvägar när det sitter fast i bilbarnstol utan en vuxen bredvid sig.

    Han låser ganska ofta in ett barn med barnsäkerhetsgrind när han anser att barnet stör och han inte anser sig kunna hålla koll på flera småbarn runt sig samtidigt. (Och då kommer jag och släpper ut barnet när jag upptäcker det - såklart!)

    Kontakter med förskola sköter han inte i nuläget, han har aldrig deltagit på utvecklingssamtal. Han han har inte koll på vilka reservkläder som finns på förskolan, vilket blir ett praktiskt problem om barnen har delat boende. Om reservkläderna tar slut eller blir smutsiga kan han ju inte räkna med att jag kommer och fyller på med rena kläder om det inte är "min" vecka. 

    Min magkänsla säger nej till att han får fortsatt delad vårdnad och att barnen delvis bor hos honom. Men sådant är svårt att ordna har jag hört.

    Därför undrar jag vilka brister hos en förälder som accepteras för att denna/e ska kunna fortsätta vara delad vårdnadshavare eller "varannan-veckas-förälder".

  • Svar på tråden Vilka brister får en (delad) vårdnadshavare ha?
  • Anonym (Orolig för de små)
    volvo142 skrev 2016-03-25 03:19:35 följande:
    håller med tycker du ska "testa" du kanske har curlat din man helt enkelt ?
    Många säger att jag curlat mannen, och ifall det är så att han har förmåga att ta hand om barnen, då är ju detta sant.

    Men jag har hittills "köpt" när han själv sagt att han "inte kan" och att han "måste jobba mycket". När han inte jobbar "måste" han göra ärenden som t ex tvätta bilen.

    Det har inte hjälpt vad jag än sagt, och till sist även grälat - det är bland annat därför som jag vill/ska skilja mig nu. Att bo med en person som inte lyssnar, mörkar vad han kan göra i hemmet men inte har lust till, och fullkomligt struntar i mina behov av avlastning och vila - det är ingen bra framtid. Jag ha föreslagit familjerådgivningen en lång tid för att prata om detta under ordnade former - men han vill absolut inte gå dit...

    Om jag bara hade lämnat barnen för att jobba eller vila och sagt till mannen "varsågod - ta hand om dina barn", som en del av mina kompisar sagt att jag borde göra, då skulle jag ju blivit skyldig till försummelse enligt föräldrabalken.  
  • Anonym (Orolig för de små)
    Rappakalja skrev 2016-03-25 11:39:55 följande:

    Eftersom vårdnad och umgänge är två olika saker så får du hoppas på att han inte vill ha halva tiden med barnen, mer kan du inte göra innan du har bevis på att han missköter barnet så att de far illa.


    Vad skulle ett sådant bevis kunna vara? En gång hade han sönder en leksak inför barnen för att "lära dem respekt" när de varit olydiga. Men den sönderslagna leksaken, som jag sparat, kan ju ha gått sönder på vilket sätt som helst så det är inget bevis.  
  • Anonym (Orolig för de små)
    Fiona M skrev 2016-03-25 11:59:33 följande:

    Varför vill han själv ha vv om han generellt "inte kan" och "måste jobba"?


    Han vet nog inte vad växelvis boende innebär ännu: Att det är han som måste göra precis allt under "sina" dagar. Även vara borta pga sjukt barn och förkorta sina egna arbetsdagar för att med hinna lämning och hämtning (han är borta ca 10 timmar per arbetsdag).
  • Anonym (Orolig för de små)
    Rappakalja skrev 2016-03-25 12:07:05 följande:
    Tyvärr måste du kunna bevisa att han är skadlig för dem och det är mycket svårt. Tom pedofiler får ha umgänge om de utsatt andra barn, men inte sina egna, för sexuellt våld.

    Du kommer mest trolig inte ha en chans att få till att pappan inte har umgänge alls utan får som sagt hoppas på att han inte vill.
    Jag vill att pappan ska ha umgänge och kontakt med sina barn. De tycker mycket om honom. Men umgänget borde begränsas tycker jag och utökas allteftersom hans kompetens förbättras och barnen blir äldre.

    Anledningen till att jag frågar om ensam vårdnad är att han hittills inte velat vara delaktig i beslut som rör barnen. "Myndighetskrångel" - som t ex ställa sig i förskolekö/göra skolval, och planera vilka läkar- och BVC-besök som ska göras - samt fylla i blanketter - det klarar han inte. Han blir jättestressad och ilsken och vill att jag ska vara med och läsa högt alternativt "ta tag i det där". Han han inte dyslexi utan har ett jobb där läsförståelse är mycket viktig.

    Mannen har svårt att uttrycka inför en vårdgivare vilka symptom barnet har och han återger inte vad som sagts till mig på korrekt sätt. Han missuppfattar hur doktorns ordination ska följas. Därför är han en dålig talesman för barnen.

    Om jag fick ha ensam vårdnad skulle jag slippa konsultera honom vid beslut som rör barnen och det skulle vara enklare praktiskt. Han kan väl ha umgänge ändå, även om han inte har vårdnaden? Kan man göra samarbetsavtal med en förälder som inte har vårdnaden?

    Jag kan tillägga att det inte finns något drogproblematik. Vi är båda så gott som nykterister, i alla fall när barnen är med! På riktigt fina fester dricker vi den alkohol som serveras vid bordet - om inte barnen är med, för då blir det alkoholfritt. 

    Jag vet att det är skillnad mellan att ha vårdnad och att ha umgängesrätt, men jag är inte klar över gränsdragningen när vi föräldrar ska bestämma samarbetet kring barnen.

    Så jag undrar om det finns något i en ordnad och drogfri miljö, baserat på det jag berättat, som skulle kunna göra honom olämplig som vårdnadshavare och ge mig ensam vårdnad. Inte för att "sätta dit pappan" på något sätt, utan för barnens trygghet och av praktiska skäl. 
  • Anonym (Orolig för de små)
    Anonym (Sara) skrev 2016-03-25 12:28:19 följande:
    Herregud, började han jobba så mycket när ni fick barn? Konstigt att han bara förändras så där när ni får barn, kan det vara något annat som ligger bakom? Han verkar ju inte bry sig om er överhuvudtaget. Någon kris?
    Han har alltid jobbat så mycket, och jag med! Men när jag blev gravid kom vi överens om att jag tar större delen av föräldraledigheten, men inte all!

    Mannen sa att han skulle vara föräldraledig en dag i veckan från första början och förkorta sin arbetstid på övriga dagar.

    Synd att det inte gick att skriva ett bindande samarbetsavtal om just det! ;)
  • Anonym (Orolig för de små)
    Fiona M skrev 2016-03-25 12:32:51 följande:

    Vad händer om du åker iväg en dag och låter honom ta ansvar nu då?


    Jag gjorde det planerat en gång och kom hem till skrikande, hungriga och instängda småbarn. Det var det värsta fallet.

    Andra gånger har jag hittat hela familjen i pyamas när jag kommit hem på kvällen - men det är ju inget "brott" att ha pyamas en hel dag.

    En märklig sak är dock att alla "märkliga saker", som t ex att han haft sönder leksaker och att ett barn slagit sig blodig vid ett fall - har alla inträffat när jag lämnat honom ensam med barnen om så bara för för ett 20-minuters ärende!

    Jag har rest bort i 1,5 dygn enstaka gånger. Då håller vi tät telefonkontakt och jag kan komma hem på max 3 timmar.


  • Anonym (Orolig för de små)
    Anonym (M) skrev 2016-03-25 13:14:42 följande:

    I ert fall låter det ju som att du skulle kunna sälja in ensam vårdnad hos honom med argumentet att han då slipper pappersarbete, utvecklingssamtal, läkarbesök etc. En föräldraroll där han inte behöver göra mer än att tillfredsställa barnens omedelbara behov under de stunder han själv har valt att umgås med dem, det vore väl ett drömscenario för hans del?
    Det är troligt, ja! :) Men efter att jag har lagt in om skilsmässa vill han större del i barnens skötsel, så jag vet inte hur han tänker kring vårdnad och umgänge när det blir "på riktigt". Det drömscenario du beskriver - det var absolut så jag trodde att han skulle vilja ha det, men nu blir han mer och mer intresserad av att sköta dem. Återstår att se hur han resonerar när i verkligen kommer till familjerätten...
  • Anonym (Orolig för de små)
    Rappakalja skrev 2016-03-25 16:18:28 följande:
    Ja, du kan ha enskild vårdnad och ni kan ändå ha varannan vecka om ni vill. Den enda skillnaden är att du kan flytta helt som du vill, du kan välja skola som du vill osv. Dessutom ökar din upplysningsplikt kring barnen då han inte själv har rätten att få information från tex läkare. Skolan kan man lösa det genom att du lämnar skriftligt godkännade på vad han får veta. Tex kan du skriva att han ska få veckobrev han med, att han får ringa och fråga om barnen men inte hämta dem om inte du sagt till om det innan.

    Det kan du ju påpeka för honom, att om du har enskild vårdnad så sköter du allt pappersarbete, men om ni fortsätter att ha gemensam så måste han också  sköta pappersarbete då ni båda måste skicka in och godkänna allt osv. Då kanske han går med på det.

    Fast det är inte säkert att rätten godkänner detta, det gjorde de inte för min man och hans barns mamma trots att båda är överens om att det är enklare om mamman har enskild vårdnad pga att allt som ska skrivas under måste skickas. Men rätten ansåg att det inte var för barnets bästa.
    Kanske hade de godkänt det om min man hade propsat på det och sagt att han inte tänker hålla på med något pappersarbete, att han inte ville ha något ansvar osv, men nu så skickas allt istället fram och tillbaka vilket så klart går, men det är lite bök.
    Rappakalja, om det som du berättar om ensam vårdnad stämmer - då har jag i praktiken haft ensam vårdnad från dag 1 sedan barnen kom! Om jag skulle få ensam vårdnad blir det ingen ändring alls för hans del!

    Vid delad vårdnad måste däremot papper skickas runt, och det tycker han nog är jobbigt...

    Fördelen för mig med ensam vårdnad skulle bland annat bli att jag får flytta vart jag vill med barnen. Det har jag funderat på, eftersom jag behöver söka jobb, och jobben kanske inte finns precis där vi bor nu. Det är ju viktigt att kunna försörja sig/oss på egen hand!

    Visst är det bra att mannen intresserar sig för barnen mer och att jag får möjlighet att "lära upp honom" under betänketiden, så länge vi bor tillsammans! Då kan de ha ett bättre umgänge sen.

    Jag tror att det blir som "Safe" beskriver: Mannen kommer att tröttna på att ha dem boende hos sig när han märker hur "besvärligt" det är.

    Jag tror inte att han kommer att motsätta sig något jag bestämmer om vi har delad vårdnad, men jag tycker att det känns bättre att ha mandat att fatta beslut om barnen själv, direkt, utan att, som sagt, skicka runt papper. Flyttfrågan är också viktig för mig - annars måste ju mannen och jag "hänga ihop" i samma närområde, förutsatt att han verkligen vill sköta hämtning från förskola/skola ibland.
  • Anonym (Orolig för de små)
    Anonym (Kan bli bra) skrev 2016-03-26 09:26:58 följande:

    Han har inte tagit mer ansvar för hem o barn än du har gett honom.
    De flesta behöver tid att komma in i det och det kanske han gör oxå när han måste.
    Många föräldrar speciellt mammor tycker att alla sätt utom deras är rätt. Jag trodde inte att min man kunde ta ansvar innan vi gick isär men han gjorde det när han var tvungen, han hittade sin papparoll och barnen fick äntligen en pappa när vi gick isär.


    Han har haft alla möjligheter att vara mer delaktig och ta ansvar. När barnen var riktigt små ringde jag hans jobb varje eftermiddag och grät och sa att jag måste ha hjälp, han måste komma hem och hjälpa mig. Jag hade ju inte planerat att jag skulle ringa och gråta, men situationen hemma var så jobbig att det kom spontant. Men varje gång blev svaret iskallt: han skulle komma hem efter sin ordinarie heltidsdag och inte gå tidigare. Och så en liten "klapp på axeln" att jag var "så duktig som klarade allt själv".

    Jag försökte också, och i första hand, prata med honom under lugnare former hemma, men han ställde helt enkelt inte upp. Pappersarbete intresserade honom som sagt inte, och det var bara att lägga fram vilket papper som helst för underskrift så skrev han på. Om jag försökte förklara vad det var han skrev på blev han arg och sa att "det där är för krångligt, bestäm du". Det är tråkig anledning till skilsmässa (ett av flera skäl), men förstås inget som jag tycker vara grund till att jag skulle ha ensam vårdnad om inte han själv vill det.

    Men på grund av att han inte tagit ansvar för barnen förut har han missat olika färdigheter och gör "tokigheter" som jag beskrivit i mitt inlägg, och det är därför är jag orolig för att barnen skulle fara illa i hans vård - om han nu bestämmer sig för att han vill vårda dem! Så därför vill jag vet lite om "reglerna" för växelvis boende och ensam vårdnad. 

    Jag tycker att det både är hemskt och stöttande att många här i diskussionen beskriver att papporna utvecklats först när kvinnan tagit ut skilsmässa. Att det ska krävas det för att barnen ska få en närvarande pappa!
  • Anonym (Orolig för de små)
    Anonym (socionom och förälder) skrev 2016-03-25 22:17:14 följande:

    I väldigt få fall får den förälder som anser den andre föräldern ha fel och brister enligt de du anger som efter dom får enskild vårdnad.

    Genom familjerätten och samarbetssamtal kan man kartlägga eventuella brister och skapa en åtgärdsplan.

    Då får den förälder som eventuellt har brister en chans att åtgärda dem genom att aktivt utvecklas i sitt föräldraskap.

    Många gånger lyckas de bättre när de blir frigjorda från relationer där en partner tidigare har gått in och tagit ansvar i särskilt utsatta situationer. Särskilt när de mer eller mindre blir tvingade till det och får resurser som stöttar dem istället för att ta över och göra grovarbetet själv.

    Då är det också väldigt sällan som ett fall faktiskt går till tingsrätten.

    Jag separerade tidigare från en man som stagnerade i sitt föräldraskap.

    Det spelade ingen roll hur mycket jag än förmanade och till sist även tjatade. Han fick inte till det. Och när jag hela tiden gick in och räddade situationer hindrade jag honom.

    Slutligen hamnade vi i en situation då han var tvungen att ha barnet på heltid då jag fick en nattjänst då jag jobbade 5 dgr i veckan och bara hade fre-sön att ställa om mig. Jag var ett vrak och nu hängde det på honom att fixa detta med att vara förälder. På heltid dessutom.

    Tidigare hade han låtit spädbarn rulla ur sängen, skållas i hett badvatten och ligga obältade i baksätet på bilen. Katastrofläge trodde jag.

    Men trots mina tvivel har han klarat det och utvecklats till att bli en väldigt engagerad förälder. Han har fått hjälp av förskolan, BVC och socialtjänsten genom familjerätt. Men han har klarat det. Och våra barn mår toppen!


    Tack för den infon! Bra att att pappan hjälp med sina brister genom stödåtgärder. Om min (ex-)man skulle få detta - då kan jag vara lugnare för barnen!
  • Anonym (Orolig för de små)
    Anonym (handikapp?) skrev 2016-03-26 22:25:46 följande:

    Ärligt talat TS så tycker jag det låter som att din man/exman har något slags intellektuellt handikapp. Kanske inte i främsta hand på grund av att han helt tycks sakna föräldrainstinkt (många pappor gör ju absurt nog det...) utan kanske mest på grund av hans inställning till pappersarbete och allt som är krångligt. Han tycker att neka grejer som förskolekön är så svårt att du måste läsa papperna högt för honom för att han ska fatta? De grejer du beskriver att han gör (och inte gör) med barnen tycker jag också låter som att han helt enkelt inte begriper bättre. 

    Har han ett intellektuellt krävande jobb, eller kan det vara så att han faktiskt har någon typ av funktionshinder som gör honom delvis olämplig med små barn?


    Ja, ärligt talat från min sida också så har jag varit inne på det i mina tankar. Och det är flera personer som träffat honom och sagt det, precis med de reflektioner du har.

    Han har ett intellektuellt krävande arbete där snabbhet och analys av ekonomiska fakta är mycket viktiga. Men det har inte gått så bra för honom de senaste åren och han har ofta bytt jobb på eget initiativ. Han har angett att arbetsgivarna inte varit bra som orsaken.

    Men jag börjar tro att han antingen har ett slags handikapp som inte framkommit förut (tänk att jag gifte mig med honom utan att märka något!) eller att det rör sig om någon sjukdom (smygande demens, som även kan drabba yngre personer, eller stressrelaterad funktionsnedsättning).

    Det är därför som jag är orolig för de små om jag lämnar dem i hans vård, och det är väl också därför jag funderar på kraven på en delad vårdnadshavare, eftersom han har svårigheter med att både förstå skriftlig samhällsinformation (förskolekö t ex) och att återge händelseförlopp (t ex vilka sjukdomssymptom ett barn uppvisat och när) på ett korrekt och fokuserat sätt.

    Mannen är en kärleksfull pappa och jag kan inte tro att han avsiktligt skulle klä barnen så fel att de fryser, ge dem farliga leksaker eller låsa in dem om han förstod hur detta hotar barnens hälsa.

    Är han lat, ointresserad eller sjuk? Det är inte lätt för mig att veta! Men magkänslan säger mig att det här inte är bra.  

     
Svar på tråden Vilka brister får en (delad) vårdnadshavare ha?