Vilka brister får en (delad) vårdnadshavare ha?

Vad skulle ett sådant bevis kunna vara? En gång hade han sönder en leksak inför barnen för att "lära dem respekt" när de varit olydiga. Men den sönderslagna leksaken, som jag sparat, kan ju ha gått sönder på vilket sätt som helst så det är inget bevis.  

Jag vill att pappan ska ha umgänge och kontakt med sina barn. De tycker mycket om honom. Men umgänget borde begränsas tycker jag och utökas allteftersom hans kompetens förbättras och barnen blir äldre.

Anledningen till att jag frågar om ensam vårdnad är att han hittills inte velat vara delaktig i beslut som rör barnen. "Myndighetskrångel" - som t ex ställa sig i förskolekö/göra skolval, och planera vilka läkar- och BVC-besök som ska göras - samt fylla i blanketter - det klarar han inte. Han blir jättestressad och ilsken och vill att jag ska vara med och läsa högt alternativt "ta tag i det där". Han han inte dyslexi utan har ett jobb där läsförståelse är mycket viktig.

Mannen har svårt att uttrycka inför en vårdgivare vilka symptom barnet har och han återger inte vad som sagts till mig på korrekt sätt. Han missuppfattar hur doktorns ordination ska följas. Därför är han en dålig talesman för barnen.

Om jag fick ha ensam vårdnad skulle jag slippa konsultera honom vid beslut som rör barnen och det skulle vara enklare praktiskt. Han kan väl ha umgänge ändå, även om han inte har vårdnaden? Kan man göra samarbetsavtal med en förälder som inte har vårdnaden?

Jag kan tillägga att det inte finns något drogproblematik. Vi är båda så gott som nykterister, i alla fall när barnen är med! På riktigt fina fester dricker vi den alkohol som serveras vid bordet - om inte barnen är med, för då blir det alkoholfritt. 

Jag vet att det är skillnad mellan att ha vårdnad och att ha umgängesrätt, men jag är inte klar över gränsdragningen när vi föräldrar ska bestämma samarbetet kring barnen.

Så jag undrar om det finns något i en ordnad och drogfri miljö, baserat på det jag berättat, som skulle kunna göra honom olämplig som vårdnadshavare och ge mig ensam vårdnad. Inte för att "sätta dit pappan" på något sätt, utan för barnens trygghet och av praktiska skäl. 

Rappakalja, om det som du berättar om ensam vårdnad stämmer - då har jag i praktiken haft ensam vårdnad från dag 1 sedan barnen kom! Om jag skulle få ensam vårdnad blir det ingen ändring alls för hans del!

Vid delad vårdnad måste däremot papper skickas runt, och det tycker han nog är jobbigt...

Fördelen för mig med ensam vårdnad skulle bland annat bli att jag får flytta vart jag vill med barnen. Det har jag funderat på, eftersom jag behöver söka jobb, och jobben kanske inte finns precis där vi bor nu. Det är ju viktigt att kunna försörja sig/oss på egen hand!

Visst är det bra att mannen intresserar sig för barnen mer och att jag får möjlighet att "lära upp honom" under betänketiden, så länge vi bor tillsammans! Då kan de ha ett bättre umgänge sen.

Jag tror att det blir som "Safe" beskriver: Mannen kommer att tröttna på att ha dem boende hos sig när han märker hur "besvärligt" det är.

Jag tror inte att han kommer att motsätta sig något jag bestämmer om vi har delad vårdnad, men jag tycker att det känns bättre att ha mandat att fatta beslut om barnen själv, direkt, utan att, som sagt, skicka runt papper. Flyttfrågan är också viktig för mig - annars måste ju mannen och jag "hänga ihop" i samma närområde, förutsatt att han verkligen vill sköta hämtning från förskola/skola ibland.

Rent krasst så kan hon ändå flytta? Ge dig. Det där är då ett jävligt bra tips för att ge pappan ensam vårdnad vid en eventuell tvist. Men om du menar att hon flyttar och har kvar barnen på samma förskola/skola så är det såklart en annan sak.