molly50 skrev 2016-10-18 19:49:11 följande:
Ja,men det kan jag faktiskt förstå att hon blev sur på.
För det hade du ingen rätt att göra.
Sen var det väl dessutom din nya som fick dig att göra det,om jag inte minns fel.
Om du inte kan ge henne hennes saker tillbaka så är det minsta man kan begära att du åtminstone ger henne de pengar sakerna var värda.
Men för henne hade kanske sakerna ett affektionsvärde också. Har du tänkt på det?
Jag förstår att hon gjorde en anmälan,för du hade ingen rätt att sälja hennes saker utan att ens prata med henne först. Än mindre din nya!
Där borde du verkligen ha satt ner foten!
Jag förstår om du tycker det känns konstigt att komma till henne och börja prata känslor i det läget.
Men försök åtminstone visa att du bryr dig om henne och att du verkligen vill be om förlåtelse för allt du har gjort så får du väl se vart det leder sen.
En skuldrådgivare vore kanske inte så dumt för er.
Det var den nya som fick mej att göra det och visst det finns affektionsvärde i sakerna för henne men då tänkte jag inte på det och eftersom anmälan kom har jag dom
mesta sakerna kvar och jag vill se hur det går med anmälan innan jag återgäldar detta.
Du har verkligen rätt i att det känns konstigt att möta henne nu och som sagt jag får se hur jag resonerar efter att detta med denna anmälan är klar men visst jag är ledsen över att göra henne ledsen, ibland är jag både rädd och ledsen över allt och rädd för att hon och barnen aldrig tar mej tillbaka fast inners inne tror jag att dom kommer göra det men rädd är jag det sticker jag inte under stol med och ibland vill jag likt strutsen bara gömma huvudet i sanden.
Och jo skuldrådgivare kanske inte är en sån dum idé.
