Barnen eller den nya.

Du kan ju börja med att verkligen be om ursäkt.

Din nya måste lära sig att du vill prata med dina föräldrar och dina barn. Hon har ingen rätt att hindra dig från det. 

Åter igen har hon ingen rätt att bestämma över det. De är visst din familj, och de var det långt innan hon kom in i bilden.

Men det är inte så ovanligt att man kan bli deprimerad efter en anhörigs död, och det är något som man måste acceptera. Det låter som att du i vilket fall hade börjat tröttna på din fru, och så kom det här bombnedslaget och fick dig att glömma allt annat för henne. Så trist... 

Det låter som att hon var deprimerad efter en släktings bortgång, och att du gjorde allt ännu värre genom att vara otrogen bara för att du inte orkade vänta på att hon hade slutat sörja. Jag säger att de flesta skulle ha bråkat och haft taggarna utåt i den situationen.

Men när en annan människa får en depression, så kan du inte begära att hon ska bli frisk på ett visst datum. Jag har också haft depression, och då blev jag sjukskriven en hel vårtermin (jag gick då sista året i gymnasiet, men jag fick hoppa av och börja på folkhögskola i stället på hösten efteråt). Och då gick jag inte ens och sörjde fyra släktingar, som dött inom bara tio månaders tid! Det är mycket hårt av dig att du inte hade mer förståelse för din fru i det läget. 

Men inte när det gäller hans nya. Då låter han plötsligt henne bestämma allt. Fast det så klart, det verkar ju bara bero på att hon alltid ställer upp på sex. Om hon skulle bli sjuk och/eller tappa sexlusten, så skulle han nog dra från henne också. 

Men du har ända sårat henne djupt. 

Troligen drabbades hon av en depression och behövde tid att läka sig. Men du var inte beredd på att vänta... Ta kontakt med dina barn nu och skit i vad din nya tycker om det!

Ja, faktiskt. Men jag skulle ändå inte förvänta mig att hon tar dig tillbaka efter allt vad du har gjort.