Anonym (mamma) skrev 2016-03-21 13:16:19 följande:
Jag vet att det säger mer om den elaka tungans personlighet än om mig från dess ord, men jag får säga att tyvärr sårar det ändå. Jag försöker vara en god mor och det är inte enkelt alla gånger att avväga olika frågor. Jag trodde detta var ett forum för råd och stöd, inte för elakheter och snabbdragna slutsatser.
Jag har fått några kloka svar som egentligen går i samma linje som jag själv är inne på. Tack till läraren för dina flertalet bra svar. Att det handlar om idrottslärarens bristande förkunskaper och kanske lite lathet att vilja lösa problemet utifrån hellre än inifrån. Om det ändå vore så enkelt att ett inlägg i skon skulle lösa allt! Tro mig - då hade jag tagit det! Alla gånger! Men jag ser inte att det finns något belägg för att ett inlägg skulle lösa något, utan bara ge min son känslan av att det är fel på honom.
Jag vill även förtydliga att jag inte gått i konflikt eller konfrontation och att det är jag som initierat försök till samtal med idrottsläraren. Jag har försökt förklara vad specialistläkaren sagt och aldrig ifrågasatt henne - utan haft fokus på vad jag redan vet och varför jag i nuläget ställer mig tveksam till att detta ska utredas (igen) av skolan.
Det är idrottsläraren som, enligt beskrivet ovan, har bokat en tid utan att ens informera mig och som nu när jag trots att jag säger att jag är överens med fadern om att besöket inte ska ske där - så ska det ändå ske - för han gett klartecken tidigare.
Det är hon som säger att målen riskerar att inte uppfyllas, men hon tydliggör inte på vilket sätt, för målen ska baseras på kunskap och engagemang, inte på prestation.
Jag förstår att det är lätt att utgå från att det säkert är mig det är fel på, men om ni törs, prova tänk utanför boxen och ställ er frågan, IFALL det är idrottsläraren som faktiskt inte förstått vidden av problemet, vad skulle ni göra då? Ifall det var ert eget barn - för jag gissar att ni inte själva anser er vara så korkade som ni tror att jag är - hur hade ni agerat?
DET är svaren jag vill ha, inte era elaka, låga och fega anonyma svar som inte gör ett skvatt för mig.
Jag tycker att du fått flera sådana svar men förstår på dig att du är upprörd och helst väljer att se de andra svaren.
Skriver samma som innan, boka ett gemensamt möte med idrottsläraren och sonens mentor. Inte telefon utan fysiskt möte. Att mentorn är med är första steget om kommunikationen med den enskilda läraren inte fungerar. Sedan, om det inte blir bättre, kan du gå högre upp i kedjan med ex rektor.
