Riskerar att bli flykting i mitt eget kvarter

Jag undrar lite över om ni kan föra ett sansat samtal? Då tror jag att det bästa för er vore att sätta er ned och diskutera hur er separation ska bli med barnens bästa för ögonen. Barnen är de som drabbas hårdast av en separation mellan föräldrarna och ni behöver båda ha fokus på dem. Om han har velat flytta flera gånger men du sagt nej så får man ju intrycket att han hävdar att han vill ha huset bara för att jäklas med dig? Och därmed så jäklas han även med sina barn. Om han har ekonomi att skaffa något likvärdigt men inte du så kommer även era barn att drabbas av din standard sänkning då de bor halva tiden hos dig. Försök att ta ett lugnt resonemang runt hur det blir för barnen med honom.

Om han kan stanna upp i sitt prestigetänkande och sätta barnen före sig själv så kommer han till sist inse att det bästa för era barn är att få bo kvar i huset i alla fall på halvtid. Det räcker så bra för dem med själva skilsmässan mellan er.

Försök att prata lugnt och balanserat och utan anklagelser eller påhopp. Det triggar bara igång hans försvar och kommer inte att fungera om du vill att han ska ändra fokus till barnens bästa.

Nu känns det mer som om ni står som två boxare i en ring och väntar på att få in knockouten på den andre.