Behöver andras input om hur hantera detta

Har också ett barn med diagnos som hade en riktig spökålder vid 6 år och sa ungefär som ditt bonusbarn. Att vi inte ville att han skulle komma hem, att mormor hatade honom, att hans syster hatade honom och ännu mer destruktiva saker, samma fick vi höra om pappan, farmor mm. En tydlig test på om han fick bekräftelse på det han sa och en fråga om han var älskad. Jag känner inte ditt bonusbarn men fundera över om han misstolkat (barn med diagnos får ibland en idé som ibland blir till tvärsäker handling). Och så har man eldat upp sig i onödan, jag ifrågasatte pappan starkt tills jag fick veta att samma saker sades till dem om mig/oss. Då förstod jag att sonen ljög, eller egentligen inte ljög men hans uppfattning om verkligheten var kanske inte som våra andras.