Jag hakar gärna på :)
33 år, bor på Hisingen med min man, vissa helger även hans son sen tidigare och våran katt. Det blir mitt första barn och är beräknad till 19/7. Allt är så spännande tycker jag!
Hade varit himla kul med träffar framöver!
Pira, läste lite i din blogg nu och såg att ni har akvarium! Det har vi med (eller egentligen jag). Är till och med medlem i Göteborgs ciklidgrupp ;)
lite kul bara, tyckte jag ^^ har också Malawiciklider :)
Nu först såg jag detta också, välkommen du också :)
Ja katter har vi också, tre ;) Fast vi ska låna ut dem ett tag sedan.
Ja det hade varit roligt att träffas. När jag väntade min dotter som snart blir 8år lärde jag känna i alla fall två tjejer och vi följde varandra under graviditet och efteråt. Vi träffades ibland bara vi, och ibland med våra sambos. Det var roligt :)
Oj, vad fint! Det är verkligen snyggt med akvarium :)
Våra katter ligger gärna på oss (och gosar), vilket vi inte vill att de gör på bebisen. Så min mamma med familj tar en, sambons mamma tar den andre och den tredje ska vi testa att ha kvar. Hon är mest ute, inne, äter och sover. Vi kanske kan ha koll. De två som åker iväg kommer till hem med katt, så de blir inte ensamma. Det var svårt att få någon att ta två katter ;)
Ja men intresset kommer nog tillbaka. Krämpor och annat kan få vem som helst att inte orka med ;)
Testa att ha katten, det funkar säkert. Tre är som sagt många och en av dem är lite speciell (även om er verkar vara väldigt hemmakär, men då trivs han ju i alla fall), för hon ska ha uppmärksamhet hela tiden, ska ut på baksidan/altanen i fem minuter, sen vill hon inte igen. Men som sagt, det är att de ligger på.
Hejsan, är 29 år och bor med man och hundar i Högsbo. Vi väntar vårt första barn under andra halvan av September. Enligt beräkning går jag in i vecka 13 imorgon. =)
Han låter som jag, här är det jag som inte har tålamod ;)
Hej, tack så mycket! Jo, trodde väl aldrig att jag skulle komma så långt. =) Det är första gången jag är gravid så har inte varit med om något tidigare men är ändå så nervös och orolig. Det börjar tära lite på psyket. 15/3 gör vi KUB-ultraljud och finns det en levande bebis med liten sannolikhet för trisomier skall jag nog tillåta mig att slappna av.
Det blir mitt fjärde ultraljud, gjorde ett på akuten i v 7 då jag misstänkte utomkveds. En vecka senare gjorde jag planerad datering. I v 11 gjorde jag mitt första abdominala ultraljud inför KUB-provtagningen. Är inget fan av nålar och BM föreslog att vi skulle kolla så att allt var bra först så att jag inte behövde bli stucken i onödan. Det var en vild bebis där inne och BM hade svårt att mäta när den sprattlade runt. Min man var med och det blev lite mer verkligt för honom. =)
Jag köpte gravidbyxor i v 6 och i slutet på v 10 kom plötsligt magen. Då blev det lite mer verkligt för mig och det var lättare att "acceptera" graviditeten.
Har varit marginellt illamående, kräkts tre gånger totalt, överkomligt med andra ord. Har även varit väldigt trött,meller är, och lägger mig ovanligt tidigit på kvällen. Det som är jobbigast fysiskt är nog att jag blir stel i ryggen/höften på kvällen och ibland strålar det ned i benet, känns inte helt lovande så här tidigt. Just det, och så blir jag anfådd när jag tar på mig strumpor... För några veckor sedan försvann den kondition jag hade och nu tar det låång tid att cykla, aningen frustrerande.
Vi mår båda dåligt över reaktionen från mannens familj. Efter senaste ultraljudet valde vi att berätta om bebisen då det vore skönt med stöd om något skulle gå fel. Initialt var hans föräldrar positiva och gratulerade. Hans syskon däremot var oroliga och verkade föga glada för vår skull. Efter ett långt samtal berättade han hur han fått uppfattningen att ha blivit uppmanad till abort och skiljsmässa. Det var ju kanske inte därför vi berättade, det är inte öppet för diskussion huruvida vi behåller barnet eller inte. Är bipolär "någonting" men hade slutat med mediciner innan vi upptäckte att jag var gravid. Hade jag inte varit stabil en tid hade vi nog inte heller behållt barnet. Nu har jag mått ovanligt bra och förutom den ständiga oron känns det bra att vara gravid. Min BM har bedyrat att hon inte är ett dugg orolig över hur det skall gå, hon tycker vi har järnkoll och resonerar klokt. Det känns väldigt skönt att få den bekräftelsen från professionellt håll.
Min familj har varit en positiv överraskning, trodde de skulle säga upp kontakten... Nu tapetserar de barbarnsanpassat och stickar bebissockor, det känns väldigt bra att ha stöd hemifrån.
Jag har aldrig varit intresserad av att skaffa barn men med min man känns det rätt. Så nu kör vi på och försöker ta åt oss av så mycket positiv energi det bara går. =)
Åå så fint gjort! Klart det blir speciellt.
Nej men det finns inget som säger att man måste lämna bort katter, de flesta har kvar dem. Lär dem att inte ligga i spjälsäng genom att sätta upp den tidigt och varje gång katten är där, sprutar man vatten. Ja det finns allt möjligt. Men tre som vi har är för mycket att ha koll på :)
Du får väl säga att du sköter det med katten så behöver inte han tänka på det eller oroa sig :)
Det låter ju jättebra! Aluminumfolie, sicken bra ide! :)
Jo det går att lära dem, en av våra kan också sitta men det är mest jag, 3 är för mycket. Vi bor med uteplats men det är bara en som verkligen vill vara ute.