IVF mars/april
Regnbågsdröm skrev 2016-04-06 18:23:16 följande:
Folk är dumma i huvudet. Vi konstaterar det. Fokusera nu på det som är viktigt. Vi finns här och stöttar Dig! Håller tummarna för ÄP imorgon!
Inlägg från: BK1986
|
-
Word! :) Tack så mycket! <3
-
Hej flickor! Kan säga att mitt äggplock gick galant. Fick lugnande vilket gjorde hela skillnaden. Kände av det men det var inte alls lika hemskt som förra gången. :)
9 ägg fick de ut denna gång så nu är väntan kvar på att se hur många som blir befruktade. Återförande mest troligt på tisdag. -
Åh vilka fina nyheter! Önskar så mycket att det är ert lilla guldägg som du har i magen. <3 Det är så speciellt att få se den där cellklumpen på bild. Tänk att man kan tycka att det är den finaste cellklump man någonsin har sett. :)celavie1 skrev 2016-04-07 23:05:22 följande:
Jag har inte varit inne i forumet på ett par dagar så nu har jag försökt läsa ikapp lite. Därav alla mina inlägg på rad. Jag vill tacka för allt ert stöd. Ni betyder så mycket! Jag önskar så att det ska lyckas för oss alla. Tänkte klottra det på önskekossan på RPC i Uppsala men hade ingen penna.....
Kort uppdatering från mig:
Idag fick jag infört mitt enda lilla ägg. Tänk att det befruktades och började dela sig. Vågade inte hoppas på det. Uttaget var i måndags så idag är det väl 3 dagar om jag tänker rätt. Det var 6-celligt vid införningstillfälligt (hade varit 5 celligt i morse sa de). Enligt läkaren såg det normalt ut. Så himla häftigt att se den lilla pricken! Även om det inte blir något ska jag alltid komma ihåg känslan jag fick av det lilla "skrufset" på bilden. Så värt alla stick, biverkningar och obehag.
Måste bara fråga: Om insättning är idag har jag ruvardag 1 i morgon då? Eller hur räknar man?
Har suttit här i soffan ikväll med en god kopp te och unnat mig att vara lycklig. Är rädd för att hoppas men var tvungen att få känna så ett tag. Borde väl vara bra för embryot med en lycklig livmoder :)
Godnatt alla och ta hand om er! Kram
Fortsätt unna dig att vara lycklig! Varje dag! Ta ut all lycka du kan och unna dig att känna dig gravid. Det värsta som kan hända är att du varit glad i förskott.
Min klinik räknar dagen efter insättning som dag 1. Men har även sett att vissa kliniker bara räknar hur gammalt embryot är. Kan tänka att det är bättre eftersom man då är på samma steg i processen. -
Så var det försöket över. Inget av äggen hade blivit befruktat. Inga svar på varför. Allt i onödan.
-
Vet inte. Sköterskan kunde inte svara på varför. De gjorde ICSI eftersom bara ett blev befruktat förra gången. Känns så jävla surt. Och som att det aldrig kommer att gå vägen.linoa131 skrev 2016-04-08 12:17:57 följande:
Åh nej det var trist. hur kan det ha blivit så? Gjorde de ICSI ?stor kram, hitta ditt sätt att ladda om batterierna.
-
Det gör riktigt jävla ont i själen. Sköterskan kunde inte säga mer än att det inte blev något. De fick ut 9 ägg igår. Alla var nog inte mogna, och inget befruktat. Börjar ana att det är något fel med mina ägg varför det blir såhär trots ICSI.Regnbågsdröm skrev 2016-04-08 15:35:38 följande:
Nej nej nej! Fan vännen. Det här skulle ju inte hända. Fan vad ledsen jag blir för din skull. Hur många ägg hade ni? Skitsamma egentligen. Men undrar ändå. Jag blir på riktigt väldigt ledsen för er skull. Stor jävla kram! Livet är orättvist.
Vi skulle få telefontid med läkaren på torsdag och då får vi hoppas på någon form av svar. Just nu känns det bara mörkt. -
Tack. Det som känns värst är att nu blev det såhär trots att de gjorde ICSI. Ska försöka hitta ett sätt att ta mig upp igen. Men nu känns det hopplöst.celavie1 skrev 2016-04-08 21:58:38 följande:
Mitt hjärta blöder när jag läser detta. Var så för mig förra gången. Känns så tungt och bottenlöst. Låt det sjunka in och ta dig sedan tillbaka. Kramar i massor vännen
Tack. <3Sjöblomman skrev 2016-04-08 22:15:14 följande:Jag vet inte vad jag ska säga mer än att det är så jäkla orättvist! Alla styrka och kramar till er! <3
-
Håller tummarna allt jag kan. Önskar verkligen att du får göra ET.mini72 skrev 2016-04-09 09:27:37 följande:
Hjärtskärande läsning i den här tråden, men det är verkligen en stor samling starka kvinnor här inne, och jag önskar er inget annat än det bästa!
Sitter ensam på hotellet (50 mil hemifrån) och väntar på tlf från kliniken. Det är bara hoppet kvar nu. Ska jag få stanna och göra ET på måndag, eller blir det den långa resan hem? Vågar inte ens jämföra mitt andra försök med det första, jag menar det händer ju så olika saker i kroppen, och bara för att jag hade två finfina ägg sist, så är det ju inte säkert att de nya två är lika fina den här gången? Dessutom var jag så pumpad med adrenalin vid första försöket, bara pga att jag vågade sticka sprutor i mig själv. Nu känns det mer som att tiden rinner ifrån en.
Jag, min tok, har börjat så smått att sticka på en babykofta, bara för att det känns bra för mig. Gör det som känns bra, sa kliniken...
Andra gången är annorlunda helt klart. Man vet på ett ungefär vad som väntar.
Det enda man kan göra är att göra det som känns rätt för en själv. Om det är att sticka en kofta så sticka en kofta! Jag virkar på ett gosedjur. Om inte annat så är det bra terapi. <3 -
Ni är alla så fina och starka. Tänk vad livet kan utsätta en för, och på något sätt överlever man. Min sambo tycker att jag ska sluta hänga på Familjeliv då han är rädd att det gör mig mer ledsen. Tror inte att han riktigt förstår hur viktigt det är för mig att ha er alla som går genom samma sak. Som verkligen förstår. Ni hjälper bara genom att finnas till och dela med er. Hoppas från mitt innersta att det får gå bra för oss alla. <3
-
Det är tufft. Förstod inte själv hur tufft det skulle vara förrän jag utsatte mig själv för samma sak. Men har man en fin vän som förstår så är det lättare. Hoppas att det går bra. <3Regnbågsdröm skrev 2016-04-09 10:44:21 följande:
Idag gör jag något stort. Träffar en gravid vän. Det har varit tufft att se gravida bekanta och vänner, hur "alla andra blir gravida utom jag". Har till och med pausar min Facebook för att undvika att se alla lyckliga uppdateringar. Men vår nära vän som är gravid kommer hit i helgen. Först kände jag att nej, det kommer aldrig gå. Nu känner jag att det känns viktigt att träffa henne. Hon är vår närmaste vän och hon vet vår historia. Jag tycker det känns bra att hon kommer hit och känner mig redo för gravidmagen. Även om det såklart känns jobbigt också.
Kärlek och kramar och styrka till alla här! <3 Jag kan även berätta att jag efter tre dagar med sprutor känner mig mycket piggare i deppigheten. Menopuren drog över synarela-biverkningarna. Känns faktiskt himla skönt!