Missfall första graviditeten

Jo min mamma vet om det. Detta för att jag vart så rädd att det var något fel på mig och undrade om hon hade fått det, men det hade hon inte. Så det lugnade mig inte direkt då hon haft fem graviditeter varav den sista var hon nästan 40, jag är snart 22. Fick däremot reda på att min moster också haft det i sin första graviditet och sedan fött tre friska barn utan något mer missfall. Låter fel, men det hjälper att höra det. Tyvärr så har jag ingen vän att riktigt vända mig till då jag är först i min vänskapskrets att försöka skaffa barn (vad jag vet iaf). 

Känns bra att prata här med kvinnor som varit med om samma sak! 

Håller med dig, tycker med att det är skönt att höra från andra. En vän till mig har haft missfall, har två underbara ungar idag, en annan fick utomkvedshavandeskap och fick sedan två underbara barn, min mamma har haft både missfall och utomkvedshavandeskap, och har idag 3 barn. Min mamma säger att hon trodde aldrig det var något fel på henne under de 5 åren de försökte få mig efter min storasyster och det är väl sant, man ska väl försöka tro på det bästa trots det är svårt.

De är många i min närhet som varit med om samma sak och jag tror att om man bara försöker se framåt hela tiden så går det till slut. Min mamma sa till mig, hade jag inte haft missfallet innan dig hade du ju inte funnits. Det är sant.

Jag kan också bekräfta att du inte är ensam. Vet precis den där känslan av att vara tom och att nästan inte kunna tänka på något annat än att få en ny graviditet. Tror det är en given del av sorgeprocessen.

Jag har ingen solskenshistoria att bjuda på, men kan däremot säga att jag vet att oavsett hur för jävligt det känns så kommer du att ta dig igenom det! För det gör man.. Man hittar strategier. 

Skickar bamsekram! 

Önskar att man var lite mer som din mamma som aldrig trodde att det var något fel på en själv.. Är nog tyvärr en vanlig tanke som man kan slås av vid ett missfall även fast det är så vanligt och kroppens sätt att stöta bort något som inte var friskt. Nästa gång går det nog bättre för oss båda, och om inte så kommer våran tid - så man måste tänka även fast det är svårt ibland när längtan är så stor. Nu längtar jag sååå till sommaren när vi har tänk börja försöka igen (om jag kommer att kunna hålla mig tills dess ;)

Precis, när man väl får sitt barn i famnen så kommer det vara så självklart att det just var h*n som skulle komma till världen =) 

Tack för att du delar med dig. Skickar en stor kram tillbaka!

Samma här, missfall i v 10. Det var fruktansvärt . Visste tom att det skulle bli missfall fast att hjärtat slog. Det "såg inte bra ut" sa dem och sedan dog den. Det är piss och vidrigt. Men det blir bättre.
En positiv sak är ju att det sägs att man lättare blir gravid igen efter ett missfall. Kroppen har liksom ställt in alla hormoner och känner igen allt som händer samt att ett missfall "renar" livmodern.

Kram och hoppas du är på banan igen snart

Beklagar verkligen, inget man önskar någon. Tänker ni försöka igen direkt eller vänta ett tag? Jag vill försöka igen direkt samtidigt som vi bestämt att vänta till sommaren för att hinna bearbeta sorgen. Men känns inte som man kommer att bli hel förrän man har en frisk bebis i famnen.. Hur tänker ni? Stor kram till dig och lycka till! 

Men detsamma ! Det är så vanligt tyvärr, sen om det är en tröst eller ej är en annan sak. 7/10 får missfall första graviditeten sa tjejerna på kliniken till mig. Sen sker de flesta så tidigt att man själv inte uppfattar att man varit gravid ens.. Men ändå.

Vi tänkte först försöka direkt. Jag ville inte sörja mer, jag hade gråtit i två veckor innan själva missfallet skedde. Så det kändes mer som ett avslut som jag behövde.

Men på grund av att jag fick en ny tjänst nu så väntar vi lite så jag iaf hinner jobba ett år.
Sen önskar vi ett vårbarn.. Om man nu får önska! Så vi tänkte dra igång fabriken i maj..

Tog 6 månader för oss att bli gravida nu senast så man vet ju aldrig..

Ni då? När var detta och hur känner du dig nu?

Kram kram

Oj, är det sån stor siffra som 7/10? Ja men precis, de allra flesta missfall sker ju faktiskt så pass tidigt att man inte ens vet om det. Sa de något om varför det var så pass vanligt just i första graviditeten? Jag inbillar mig att det är för att det är så nytt för kroppen, men det kanske mest är önsketänkande när man råkat ut för det själv...

Fy vad hemskt med så lång draget! Då tänker vi lika, vi hade också tänkt börja i maj. Dock hade jag gärna kört i gång nu men hade vi väntat in mensen som rekommenderat och blivit gravida direkt hade bf blivit i slutet av december. Barnet hade givetvis blivit precis lika älskat för det, men känns som att det redan är så mycket annat i december och är nog inte det roligaste att fylla sist av alla av sina jämnåriga kompisar.. Tänker på krogen, körkort osv... Samt att barnet får börja skolan nästan ett år innan sina klasskompisar som fyller i januari.. Många tycker säkert att det är fel att tänka så, men därför väljer vi precis som ni att vänta till maj innan bebisverkstad. Jag är själv född på våren och tycker att det är perfekt. Sen kan man ju aldrig bestämma när bebben väljer att komma såklart =) 

Vi blev gravida redan på första försöket och väntade bebis i slutet av september. I v8 började blödningarna (8:e feb) och fortsatte i lite mer än en och en halv vecka. Har varit blödningsfri i ca en vecka nu. 

För mig går det väldigt mycket i vågar hur jag mår. I bland mår jag väldigt dåligt och kan inte tänka på annat, medan jag andra dagar känner att jag mer eller mindre har kommit över det, att det inte var menat och förmodligen inte friskt och att man ska vara tacksam att kroppen ändå kände av det så pass tidigt. Och såååååå älskad bebisen kommer att vara när man väl har h*n i sin famn =) 

Hur mår du själv och hur nyligen var det för er? 

Ursäkta att det blev en hel bok, haha! Hoppas du orkar läsa =) 

Jag tror att det är vanligt generellt med mf.. Men vet inte vad det är för statistik på andra graviditeten men som du, så tror jag att kroppen känner igen sig.

Men jag vet många som fått tre st innan det blir en bebis oavsett vilken grav det är. Det är ju lite av ett lotteri ..

Jag tänker som du när det gäller vinter/sommar plus att det känns gott att gå på mammaledighet när våren kommer osv:) ser framför mig alla ensamma promenader med barnvagn som man kan gå och bara njuta:) haha!

Jag mår bra nu. Jag fick ju en ny tjänst att fokusera på osv så allt känns faktiskt bra. Jag gjorde ett framkallad abort hemma dagen innan julafton eftersom hjärtat slutat slå. Blödde en vecka ungefär och sen kom mensen som vanligt men första var lite rikligare än vanligt så det var säkert ytterligare en utrensning.

Min största rädsla nu är att det ska ske om och om igen ! Men så får man försöka att inte tänka!!! Men det gör jag..;)

Ja det är väldigt orättvis det där.. Hoppas hoppas att det var första och ända missfallet! Iaf innan första bebis kommer... Hade på ett sätt känts lättare att bearbeta om man har barn sen innan. 

Precis, och sen blir det två lediga somrar med bebis! Perfekt =) (Beroende på hur mycket man tar ut såklart) 

Skönt att höra att du mår bättre nu!! Kom mensen igång precis som om missfallet hade varit en mens? Om du förstår vad jag menar. Ja det är jag också livrädd för... Håller tummarna för oss båda att det går bättre nästa gång =) 

Precis, fick ägglossning exakt 14 dagar efter att jag började blöda och sen ca 14 dagar senare mens igen. Men för en vån till mig tog det 2 månader innan mensen var tillbaka så allt är nog normalt så att säga.
Mäter du din Temp så du vet när du har ägglossning ?

Skönt att det gick så snabbt för dig, hoppas det gör det för mig också. Var ju ändå ett ganska tidigt missfall. Nej jag har ingen aning när jag har ägglossning, vi hade från början tänkt vänta till sommaren med att försöka men sen körde vi på ändå och tänkte att blir vi gravida så blir vi. Så vi hann knappt ens börja försöka innan jag blev gravid. Har iaf alltid haft en cykel på 28 dagar, men hade varit skönt att ha mer koll på när ägglossning sker också. 

Vi hade oskyddat sex 3-4 dagar efter blödningen upphörde, visst kan det väl inte finnas någon chans till att det kan leda till graviditet? Känns väldigt osannolik men är ändå lite orolig.. 

Läste lite fort. Fick du alltså ägglossning 14 dagar efter första dagen på blödningen? Nu blev jag ännu mer orolig.. 

Varför blir du orolig , vill du inte bli gravid nu?
Eller alltså ni tänker att händer det så händer det? Förlåt om jag missförstår dig.

Hur som helst, var inte orolig. Jag tog ju piller som drog igång min blödning väldigt snabbt och blödde även klart väldigt fort. Jag tror inte det är normalt att få ägglossning så snabbt som jag fick. Det var inte vad läkarna sa skulle hända om man säger så.

Jag fick äl exakt 14 dagar efter mitt MF och sedan har mensen kommit som vanligt. MEN. Jag tror inte detta är regel utan undantag.

Jag mäter min Temp varje morgon så jag har extremt bra koll på min cykel och vad som händer

Blir orolig då jag fått för mig att man lättare får missfall igen om det är i samma cykel, utan mens emellan. Och det hade jag inte klarat av just precis efter ett missfall.. 

Ingen fara, skrev kanske lite luddigt =) Det jag menade var att vi från början tänkte vänta till sommaren men så "tjuvstartade" vi lite och tänkte att händer det så händer det, då blev jag också gravid. Nu tänker vi vänta till sommaren =) 

Okej, kanske skulle ha börjat med det! 

Ah nu förstår jag! För att lugna dig så sa dom till mig att "blir du gravid direkt så är kroppen redo för det", så jag tror inte det ökar MF risken:)

Hoppas det stämmer =) Dock tror jag inte att min ägglossning kommit igång så snabbt eftersom jag blödde så pass länge i förhållande till min mens. Vid mens blöder jag inte mer än i 3-4 dagar, nu blödde jag 1,5 vecka. 

Hade två missfall (MA) innan dottern kom. Fast man vet att det kan ske (och jag var dessutom 35+) så blir det en sådan chock att drabbas. Som att falla ner i en avgrund! Finns också tyvärr en likgiltighet inom vården då det händer hela tiden, så när man står där med sitt livs sorg får man en axelryckning till svar, vilket kan kännas otroligt knäckande.

Det som också är så ledsamt är att man oroar sig tusen gånger mer nästa graviditet, vilket förstör hela upplevelsen. Önskar att man kunde radera det som hänt ur sitt minne så man kan gå in med samma blåögda lycka nästa graviditet.

Efter två missfall tog jag kontakt med en mödravårdspsykolog via MVC och det var skönt att prata med någon. Ingen kan lova att det går bra nästa gång, men bara att få ösa ur sig sin smärta utan att känna sig gnällig och psykotisk var väldigt skönt. Ta gärna med pappan så ni kan få tips på hur ni bäst tar hand om varandra den närmaste tiden.

Håller tummarna för att allt går bra för er nästa gång!

Kram!

Tack för att du delar med dig! Fick också samma bemötande, under all kritik att det går till på detta sätt - det är ändå människor de jobbar med. Skönt att höra att din historia sluta så bra trots allt! =) Kram