Missfall första graviditeten

Beklagar ditt missfall TS! Vet hur det känns. Man känner sig så mentalt och kroppsligt tom och ensam.

Jag fick också missfall i första graviditeten. Var så otroligt lycklig när jag plussade. I V8 började jag blöda. Fick lite taskigt bemötande på gynakuten för de tyckte inte jag blödde tillräckligt mycket och att jag inte verkade ha så ont att jag behövde ligga i fosterställning (?!). Men de såg hur jag grät och hur förkrossad jag var så efter en timme fick jag träff en läkare, som var världens underbaraste... Missfall konstaterades och hon kunde plocka ut hinnsäcken direkt under undersökningen..

Hon sa att 1-2 missfall är så himla vanligt, ca 30%-40% av alla kvinnor får någon gång missfall när de försöker få barn.

Nu till solskenshistorian :)

Jag blev rådd att vänta iaf en menstration innan vi började igen. Därefter plussade jag direkt och trots småblödningar så mådde bebis prima och vi fick en fantastiskt liten dotter! <3 2 år senare så plussade jag på första försöket och är nu i tredje trimestern med bebis nr 2.

Jag lovar dig att när du blir gravid och sedan får ditt barn så kommer den glädjen överta sorgen. Och jag brukar tänka som så, att hade jag inte fått missfallet i första graviditeten så hade jag aldrig fått just min dotter. Och jag känner mig så tacksam för att "det gick som det gick" för jag kan inte tänka mig livet utan just henne.

Lycka till

Tack !! :) Trots tiden har vi ändå haft "lätt" att bli gravida då detta var min första ägglossning vi prickade in (har sedan p-pillerstopp för två år sedan hormonrubbningar vilket inte ger mig egen ägglossning ). Så vi försöker se det positiva, att vi KAN bli gravida :) vi grät ihop när vi förstod vad som hänt sen ställer vi oss igen och kämpar vidare. Då jag vet att jag kommer göra allt vad som krävs för att få bli gravida igen. Så vi har tid på kvinnokliniken nästa vecka så hoppas jag vi kan få börja med sprutorna direkt igen. :) Det som inte dödar det härdar men är såklart ibland sjukt trötta på allt vi måste gå igenom jämfört med andra och livet känns ibland med så sjukt orättvist..

Håller tummarna er!! 

Min första graviditet slutade i missfall i V8. Efter det har jag fått tre friska barn. Efteråt förstod jag att det är otroligt vanligt med missfall men just då rasade världen samman.

Tack för att du delar med dig! Känns så skönt att höra om andra som varit med om liknande händelser och som det sedan gått så bra för, även om man inte önskar någon detta såklart. All lycka önskar jag er med bebben i magen =)

Jo man känner ju sig så ensam om att få missfall, men tror mycket i det är att man inte pratar om det.. Just när det är ens första graviditet blir man ju så rädd att det ska vara något fel på en också. Hjälper mig mycket att höra att jag inte är ensam så tack för att du och ni andra delar med er! =)

Det som hjälpte mig båda gångerna var just att vara öppen med både att vi ville ha barn och att det gått åt skogen. Folk har lite svårt att ta det, att det gått åt h-vete, men det är liksom inte mitt problem. Om de är så "oförskämda" att de frågar om det inte är dags för oss att få barn, ja då får de höra skiten också.

MEN! När man väl börjar prata om det, då visar det sig att nästan alla har den erfarenheten bakom sig.

Önskar också att vi kunde vara öppna om det, hade känts lättare på nå vis.. Men skulle också kännas jobbigt att alla vet att vi försöker skaffa barn, som någon press på nå vis. Tur jag har en väldigt stöttande sambo, även om det hade känts bra att även prata med andra som varit med om samma sak..